• Anonym (Foten)

    Någon som opererat Hallux Valgus?

    Halloj!

    Är det någon som vill dela med sig av sin operation av Hallux Valgus (dvs sne storstå som gör så att man får en knöl som sticker ut).

    Jag har detta besvär på båda fötterna, men är lite rädd för att göra en operation, och vet egentligen inte vart jag ska vända mig.

    Min mamma opererade ena foten och fick gå med kryckor i 6 veckor. Hon valde sedan att inte operera andra foten. Detta var 15 år sedan, så kanske är det enklare idag?

    Jag har små fötter, men kan inte ha vissa skor eftersom min framfot blivit för bred.

  • Svar på tråden Någon som opererat Hallux Valgus?
  • Anonym (Foten)

    Tack föresten!

  • Anonym

    mamma gjorde det på båda fötterna och hon har aldrig ångrat det

  • Anonym (Ua)

    Har hört att "vanliga" operationen ger gips länge, lång sjukskrivning mm.
    I Uppsala vet jag att det finns en annan metod som körs på Elisabethsjukhuset(tror jag), mamma gjorde denna och kunde jobba efter 1-2 veckor. Skulle gå promenader från dag 2, tycker det är väldigt konstigt att denna metod inte är vanligare då det ju verkar mycket smidigare..

  • Anonym (Också opererad)

    Hej igen!
    Jag fick gipsskon på samma dag som operationen. Gipsskon går alltså att ta av tex då jag duschar. Hur går "Uppsalametoden" till? Lite nyfiken då jag hör att man då kan gå på promenad från dag 2. Nu först drygt 4 veckor efter op går jag på hela foten.
      

  • Toppen9

    Favoritar då jag har Hallux valgus på bägge fötterna men än så länge klarar mig från operation. Har bara ont då och då i perioder men vill veta mer om hur op går till och om ni blir nöjda efteråt.

  • Anonym (Foten)

    Hm...min metod kanske är något mittemellan den traditionella och Uppsalametoden? Här kommer en beskrivning av hela operationen om någon känner igen sig!


    Operationsdagen:


    Jag fick ta av mig skorna och låsa in mina ytterkläder, därefter sätta mig ner i en fåtölj och ta en lugnande tablett (stesolid). Efter 20 minuter skulle jag in i operationsrummet. Jag var extremt nervös, och tabletten hjälpte inte alls. Jag fick inga speciella kläder, utan la mig ner på operationsbordet, sköterskan vek sedan upp mitt högra byxben. Kirurgen kom in och gav mig lokalbedövning i foten, på ca 10 olika ställen. De första sticken gjorde extremt ont. Därefter satt sköterskan och pratade med mig i ca 10 minuter för att lokalbedövningen skulle börja verka. Sedan tvättade hon min fot med nåt medel, och la en grön operationsduk över hela mig så att endast foten stack fram genom ett hål. Framför mig hade jag en slags skydd som gjorde så att jag inte skulle kunna se själva operationen.


    Läkaren kom in och började nypa mig i foten för att se så att lokalbedövningen hade verkat. Jag kände hur mina händer var helt blöta och jag kände ingen verkan av tabletten jag fått tidigare. Läkaren och sköterskan var dock väldigt trevliga och vi pratade massor under operationen.


    Därefter kunde jag känna hur läkaren tog i min fot och skar med en kniv, men det gjorde inte alls ont. Kändes mer som att han klippte upp en strumpa som jag hade på mig. Detta tog ca 10 min. Därefter började han såga i benet. Det lät otrevligt, men jag kände inget alls. han sågade i ca 10 min. Därefter började han sätta in en skruv, jag vet inte riktigt vad han gjorde men det spände lite i foten. Därefter kändes det som att han sydde ihop såret, men han gjorde något annat eftersom han plötsligt sa "sådärja, nu ska jag bara sy ihop såret". Slutligen lindades foten in i bandage, inget gips användes. Hela operationen tog ca 35 minuter.


    Därefter fick jag hjälp av sköterskan som ledde mig till en säng där jag fick ligga med foten i högläge. Ungefär här började tabletten verka. Jag kände mig yr, glad och lugn. Bättre sent än aldrig. Jag fick därefter kaffe och smörgås och ligga kvar i 30 minuter för att se att foten inte började blöda.


    Därefter fick jag en svart sko med en rolig sula, och min pappa mötte upp mig med kryckor.


    Operationen gjordes den 18 okt. Jag hade fått citodon-tabletter som jag skulle ta. de hjälpte mot sårsmärtan, men inte själva krampen och svullnaden. De första dagarna låg jag ner hela tiden med foten i högläge. Tre dagar efter operationen åkte jag in och kollade foten för säkerhetsskull eftersom den dunkade, men läkaren tyckte att den såg bra ut, fick då nytt bandage. Dagen efter kontrollen började jag skutta runt med kryckorna och ca 5 dagar efter operatonen haltade jag fram med min sko och började plocka i lägenheten.


    I fredags och i lördags var jag ute och festade med mina kryckor. (tog visserligen taxi fram och tillbaka). Äter inga smärtstillande tabletter längre. Foten känns ok på dagarna, men blir svullen på kvällen och på morgonen.


    På onsdag ska jag ta ut stygnen och få ett mindre bandage.

  • Lillemor

    Jag opererade min Hallux Vallux, Hammartå och Morbus Norton 30 april 2014 på Nacka Närsjukhus specialistortopedi. Det har inte gått så många dagar ännu, men jag har inte haft någon som helst smärta efteråt. jag har Inter känt någon smärta när bedövningarna släppte. Jag har blivit sjukskriven i sex veckor. Jag tog en vilodag 1 maj sen var jag åter i jobb. Jag lade foten i högläge på skrivbordet och får markservicen av min kollega. (Jag har stillasittande kontorsarbete). Hammartån har stelopererats och har en spik som sticker ut (skall sitta där i 4 veckor). Jag var inställd på smärta och ett litet helvete, men det existerar in ännu i allafall. hoppas det håller i sig.


    Lyckad operation
  • TjejfrånFinland

    Jag är en tjej på 20 år som lidit av Hallux Valgus sedan jag föddes..
    Jag fick "skadan" av min pappa som fått det av sin pappa, så ärftligt kan man väl säga att det är. Vi är fyra syskon i familjen jag kommer ifrån, tre av oss har sneda eller annorlunda tår, men jag fick det värsta.
    Eftersom jag föddes med sex tår på var fot så blev det operation ganska direkt efter att jag föddes, minns inte riktigt när.. Största problemet som jag har är att min vänstra stortå är en typisk Hallux Valgus tå, men den högra fotens stortå är mer komplicerad och väldigt ful, benet i stortån ligger snett i själva tån, och inte som en vanlig Hallux Valgus (vid tåns början).
    Jag kan själv bara minnas två av mina fem tåoperationer, 2001 och 2009.  År 2001 då högra tån opererades bara för skönhetens skull, satt hemma i en vecka. År 2009 då vänstra stortån (som låg på ca 30 graders vinkel) fick två skruvar inopererat, gick på kryckor i 6 långa veckor utan att få stöda på foten, hade värk varje dag och fick äta en massa värkmedicin. Vinkeln på tån blev lite bättre, men synligt är det ännu. Problemen försvinner inte för mig, har svårt att köpa skor då ena foten är större och bredare än den andra, plus att skorna slits väldigt fort. Positivt om saken är väl att ärren efter Hallux Valgus operationen inte är så fula, utan bara som ett rakt och ganska osynligt sträck längs tån och foten.
    Har nyligen varit för första gången och besökt en fysioterapeut som är specialiserad på de nedre extremiteterna och han hade en massa och säga. Fick ett par stödsulor formade enligt mina fötter, så nu går jag inte lika mycket inåt när jag går. Köpte också åt mig en  "geleklump" som jag kan lägga mellan Hallux Valgus storån och "pektån", på det viset retar stortån ut sig.
    Under det senaste året har jag börjat få problem att springa och gå. Röntgenbilder visar att det finns lösa broskbitar i högra stortån och stortåleden är riktigt försliten. Varit till olika ortopeder och läkare som alla säger samma; "Failed foot". Operationen som gjorden 2001, då jag bara var 7 år gammal borde aldrig ha gjorts! Fysioterapeuten sade att man ska helst inte operera tårna på barn, eftersom fötterna växer hela tiden då när man är barn.
    Nu väntar jag på augusti månad, då jag ska tillbaka till Pejas sjukhus och få höra min dom. Blir det operation eller ej..? Läkarna tycker att jag ändå är så pass ung att de funderar ifall det är värt att operera, eftersom steloperation av stortåleden kan orsaka andra ledproblem.

    Svårt problem för mig detta och ganska tungt så där psykiskt, då jag varken vågar gå barfota eller med skor som inte täcker tårna. Blivit tillräckligt mobbad redan. Men tur så har jag hittat den rätta mannen i mitt liv. Hjärta Han förstod inte varför jag grät då jag skulle förklara för honom om mina fötter för första gången. Han sa "om jag vinner lotto någon gång, så ska jag hitta den bästa ortopeden i hela världen som kan fixa ditt problem, kosta vad det kosta vill".


    misslyckad operation
  • Anonym (Foten)
    TjejfrånFinland skrev 2014-05-12 17:08:32 följande:
    Jag är en tjej på 20 år som lidit av Hallux Valgus sedan jag föddes..
    Jag fick "skadan" av min pappa som fått det av sin pappa, så ärftligt kan man väl säga att det är. Vi är fyra syskon i familjen jag kommer ifrån, tre av oss har sneda eller annorlunda tår, men jag fick det värsta.
    Eftersom jag föddes med sex tår på var fot så blev det operation ganska direkt efter att jag föddes, minns inte riktigt när.. Största problemet som jag har är att min vänstra stortå är en typisk Hallux Valgus tå, men den högra fotens stortå är mer komplicerad och väldigt ful, benet i stortån ligger snett i själva tån, och inte som en vanlig Hallux Valgus (vid tåns början).
    Jag kan själv bara minnas två av mina fem tåoperationer, 2001 och 2009.  År 2001 då högra tån opererades bara för skönhetens skull, satt hemma i en vecka. År 2009 då vänstra stortån (som låg på ca 30 graders vinkel) fick två skruvar inopererat, gick på kryckor i 6 långa veckor utan att få stöda på foten, hade värk varje dag och fick äta en massa värkmedicin. Vinkeln på tån blev lite bättre, men synligt är det ännu. Problemen försvinner inte för mig, har svårt att köpa skor då ena foten är större och bredare än den andra, plus att skorna slits väldigt fort. Positivt om saken är väl att ärren efter Hallux Valgus operationen inte är så fula, utan bara som ett rakt och ganska osynligt sträck längs tån och foten.
    Har nyligen varit för första gången och besökt en fysioterapeut som är specialiserad på de nedre extremiteterna och han hade en massa och säga. Fick ett par stödsulor formade enligt mina fötter, så nu går jag inte lika mycket inåt när jag går. Köpte också åt mig en  "geleklump" som jag kan lägga mellan Hallux Valgus storån och "pektån", på det viset retar stortån ut sig.
    Under det senaste året har jag börjat få problem att springa och gå. Röntgenbilder visar att det finns lösa broskbitar i högra stortån och stortåleden är riktigt försliten. Varit till olika ortopeder och läkare som alla säger samma; "Failed foot". Operationen som gjorden 2001, då jag bara var 7 år gammal borde aldrig ha gjorts! Fysioterapeuten sade att man ska helst inte operera tårna på barn, eftersom fötterna växer hela tiden då när man är barn.
    Nu väntar jag på augusti månad, då jag ska tillbaka till Pejas sjukhus och få höra min dom. Blir det operation eller ej..? Läkarna tycker att jag ändå är så pass ung att de funderar ifall det är värt att operera, eftersom steloperation av stortåleden kan orsaka andra ledproblem.

    Svårt problem för mig detta och ganska tungt så där psykiskt, då jag varken vågar gå barfota eller med skor som inte täcker tårna. Blivit tillräckligt mobbad redan. Men tur så har jag hittat den rätta mannen i mitt liv. Hjärta Han förstod inte varför jag grät då jag skulle förklara för honom om mina fötter för första gången. Han sa "om jag vinner lotto någon gång, så ska jag hitta den bästa ortopeden i hela världen som kan fixa ditt problem, kosta vad det kosta vill".
    Låter jobbigt, men bra att du har en sådan underbar man!
  • Anonym (man)

    Min sambo gjorde den operationen för två veckor sen , allt har gått bra , tog bort stygnen i fredags. Kryckor är att rekomendera första dagarna , sen funkar sån där specialsko med karborreband kanon. Rokomenderas varmt , man ska tydlige försöka gå så "normalt" som möjligt för att inte belasta höfter och andra leder för mycket samt bibehålla muskulaturen i foten och få en ordentlig blodcirkulation i foten (underlättar läkandet)

Svar på tråden Någon som opererat Hallux Valgus?