Snart adoption. GRAVID!

Är du samma anonym som jag svarade på? Jag tycker att DU ska vara mer vidsynt eftersom biologin är ganska skitoviktig. Nästan alla däggdjur uppfostrar ungarna i flock där de vuxna tar hand om ALLA ungar, människan har också levt väldigt kooperativt tills bara ca 100-0 år sedan (beroende på vart i världen man befinner sig) och alltså tagit hand om varandras barn, oavsett biologin.
Så det där med att biologiska barn är viktigast är ett nypåhitt, framförallt framfört i media hur viktig graviditet och föräldraskap är för att man ska vara "normal." Jag säger inte att man inte får skaffa barn biologiskt, det är ju precis som du sa, det de flesta vill, men funkar inte detta så är folk alldeles för trångsynta och nästan hjärntvättade med mantrat att ens barn ska likna en själv. Man älskar ju sina partners trots biologisk skillnad, varför skulle man då inte kunna älska ett barn trots detta?

Jag tycker att ni ska avbryta adoptionen och fokusera på ert barn i magen. Barnet i magen kan inte få en annan familj, det är ju ERT barn. Hoppas dock att det löser sig på bästa sätt för alla. 

Alla ni som hurrar och tycker det ska bli SÅ mysigt för TS, hennes man och barnen, fattar ni vad det innebär att ha tre så små barn samtidigt? Jag tror inte det. Vissa barnlösa verkar ha en övertro på sig själva som föräldrar. Typ bara för att man längtat och kämpat så klarar man allt. Trött och helt slut, det blir bara de som inte fattar vad det är att kämpa och lida av barnlöshet. Så var det med min kompis som skulle bli familjehem till bebis samtidigt som hon var tvillinggravid. Som barnlös kan man säkert tycka att de som har barn gnäller i onödan över att det är jobbigt med barn och man tror att man själv kan klara vad som helst. Men även de som kämpat hårt för att få barn är bara människor. Och naturligtvis är det inte schysst att dra upp ett barn med rötterna och ta hem det till ett hem där det snart kommer inte bara en utan två bebisar. Det är väl bra om båda föräldrarna är hemma, men två föräldrar på tre barn innebär ändå att man inte alltid kan ge barnen vad de behöver. Hur gör man när båda bebisarna skriker och adoptivbarnet tydligt visar att det behöver närhet?