Snart adoption. GRAVID!

Jag är lite äldre än er. Fick ett VUL i v. 11 och blev sedan erbjuden KUB i . 13. Dock stämmer det som du säger. Händer inget oförutsett är RUL första ultraljudet.

Delar denna uppfattning även om jag tror att TS historia är fiktion. Adoptivbarnet är ju dessutom flera år ! Är inte värre än att ha en ettårig och få tvillingar vilket har hänt i verkligheten. Förstår inte problemet. Jag känner en person som fick 4-lingar. Det har gått alldeles utmärkt. Så allt går att lösa.

Jag gjorde ultraljud i v. 18 vilket är första i normala fall om inga komplikationer innan. Det som däremot gör mig förbryllad är att TS tidigare angivit att hon var i v. 13 och att hon redan gjort ultraljud. Inte trovärt att läkaren har missat detta. Man ser också två foster, hjärtslag ser man i v. 7. Redan v. 11 såg vi en liten figur som vinkade till oss !

Förlåt jag skrev fel. Menade att v. 18 är första för många. Såg hjärtslag redan i v. 7.

En sak undrar jag över. Ställer dessa länder samma höga krav på föräldrarna om barnen adopteras inom barnens hemland. Uppriktigt sagt känns det bara besvärligt efter det Emeli skrev i sitt långa inlägg, som var väldigt klokt. Men det lätt som det bara var besvär och problem, helt meningslöst ! Att föräldrar ska ha viss årsinkomst, vara akademiker, vara helt friska, vara under en viss ålder etc. Jag har en årsinkomst strax under 800 000 kr, min sambo 600 000 kr, tillsammans 1 200 000 kr. Vi är båda högutbildade och jag har ett högstatusjobb. Nu ska vi inte adoptera även om vi är barnlösa och har försökt få barn i flera år. Men det känns som att länderna bara har krav och vi inga rättigheter eller att våra önskemål inte alls hade beaktats. Vi har inget att säga till om alls utan får bara krav på oss. Först ska man tvingas till en utredning där de vänder och vridet på en som många tycker är jobbig. Man kan verkligen ställa sig frågan om barnet adopteras i landet, ställs det då krav på att föräldrarna ska ha en årsinkomst på 1 200 000 kr och dessutom vara högutbildade och ha högstatusarbeten ? Bara undrar alltså, inget illa menat.

Är det idiotiskt att vilja ha ut mer av spädbarnstiden än att bara överleva?

Frågan var väl om det ställs samma krav om adoptionen sker i hemlandet? Varför ska det vara högre krav om den sker utomlands? Vad är orsaken att IVF behandlingarna ska vara avslutade som det står på hemsidorna vid utredningen? Vad är anledningen till dessa omfattande utredningar? Har inte dessa par haft det tufft nog än att dessutom konfronteras i jobbiga personliga utredningar. Inte konstigt att det blir å jobbigt att folk kliver av.

Finns väl de som får låna till adoption för att ha råd. Jag och min man tog ett lån på SEB och det hade utredaren inget att invända mot. Vi hade inte så mycket pengar helt enkelt.

Fast jag kan tycka att det är rätt märkligt att utsätta ett par som redan har haft det tufft under åratal för allt detta. För att inte tala om föräldrautbildningen. Vi ville inte sitta och lämna ut oss på detta sätt för helt främmande människor och tala om hur många IVF försök vi hade gjort. Detta är vår ensak. Visst förstår jag att vissa saker som utdrag ur belastningsregistret måste få förekomm men inte att arbetsgivaren kontaktas eftersom jag inte hade velat att någon skulle veta. Och inte att utredaren började gräva i mina personliga förhållanden. Vissa av frågorna är väl personliga och helt och hållet vår ensak. Vet inte riktigt hur långt tid en utredning tar och hur många gånger man träffas, men jag läste i en artikel att kraven inte alls var de samma vid en inhemsk adoption. Att föräldrarna kunde besöka barnhemmet och välja ut ett barn de fattade tycke för i form av kön och ålder. Kanske därför de yngsta barnen redan har blivit valda av inhemska adoptanter och därför det är svårare att få en flicka. Läste också att inhemska adoptanter inte alls hade så omfattande utredningar utan hade mycket större frihet att välja. Vet inte om det stämmer i alla länder. tror också att TS är en bluff.

Finns TROLL på riktigt alltså?! Vi har 2 som bor hos oss i Bromma.

Nej det hon inte har "hunnit" berätta är att det är tvillingar.

Emelie eller adoptionsorganisationen som är insatta:

Varför är det så vid inhemsk adoption att kraven är helt andra? Jag börjar förstå varför de flesta barn som kommer är äldre än 2 år och pojkar. Inhemska föräldrar har "valt" ut de barn de helst vill ha och lämnat dem som "blivit över" till internationell adoption.

Såg ett program på TV från USA. Barn fanns tillgängliga för adoption med bild på internet, kläddes upp och gjordes söta och visades upp för potentiella adoptivföräldrar. Hade man tur blev man adopterad. Några av barnen hade varit med flera gånger utan att bli "utvalda". Hu vad hemskt att hantera barn på detta sättet?

Hur stämmer detta överens med barnens bästa?

Detta stämmer även överens med Rysslandsartikeln. De barn som hade tur blev adopterade, föräldrarna fick komma till barnhemmet och "välja ut" det barn de ville ha. i 99 fall av 100 så var det små barn.   

Har bekanta adoptanter som hade gått en föräldrakurs som uppgav att många känner sig kränkta av att behöva gå en utredning och bli utredda på sätt som sker. Angående föräldrautbildningen ska paret verkligen behöva sitta och lämna ut sig och förklara för helt främmande människor varför de inte kan få barn och hur många IVF paret har gjort. Är det inte upp till var och en? Är ju ingenting som man springer och berättar på en arbetsplats ens. Är det verkligen rimligt att tvingas lämna ut sig så för att få adoptera? Adoptanten kanske inte vill att alla ska veta om det är något fel på maken?

Bara ett konstaterande för er som är insatta.         

Vad intressant ! Hur har det gått sedan när ni kom hem? Hoppas allt förlöper bra. Kan du inte berätta lite om hur utredningen går till? Hur många gånger träffas man och hur långt tid?

Oj! Allt kan tydligen hända! Så du hade kommit en bra bit in i utredningen när du träffade din man. Med tanke på barnlösheten så är det skillnad att berätta för utredaren eller 2 personer än 30 personer på en föräldrakurs, som inte alls har med saken att göra. Är inte alls så märkligt att adoptanten inte vill att kreti och pleti inte ska veta varför man är barnlös!

Kul att du är så intresserad och bra med en person som har personlig erfarenhet för det har inte alla som håller utbildningar i adoption.

Jag hoppas verkligen att ert biologiska barn inte kommer att bli lidande för att ni tagit hand om ett annat barn också. Ett litet biobarn behöver så mkt närhet, och om då mamma hela tiden försöker kompensera det andra barnet för bristfällig omsorg i början av livet kan det lilla biobarnet må väldigt dåligt och få en taskig start i livet. Jag hoppas verkligen att ni förmår ta hand om båda nu när ni satt er i den här sitsen. Det är lätt hänt att biobarnet glöms bort. Man tänker att "Jamen, hen har ju fått en så bra start i jämförelse med adoptivbarnet!". Men det innebär ju inte att biobarnet är en robot som bara kan ligga i vagnen utan uppmärksamhet. Hud mot hud är viktigt. Lycka till och hoppas att ni fixar detta, för allas skull. 

Är du säker på det?