Vad är det som blir så komplicerat? Ni adoptivföräldrar komplicerar alltid allting.
Klart att TS egna barn måste få komma först. Är väl inte värre än att få två barn tätt, det händer i biologiska fallet oxå. Möjligtiv att kärleken är större till det egna barnet. Adoptivbarnet får väl helt enkelt finna sig i att det nyfödda barnet kräver all tid och uppmärksamhet. Det är ju samma sak som ett biologiskt barn som får syskon tätt.
Jag säger som ni tidigare sagt - tänk om TS får missfall så har ni avsagt er adoptionen och är tillbaka på ruta 0 igen.
Säg inget till socialisekreteraren. Tänk på er själva i första hand så får adoptivbarnet komma i andra hand.
Jag är adopterad själv. Kan inte uttala mig om vad TS ska göra men i mitt fall så har min pappa två biologiska barn från ett tidigare äktenskap.
Tvärtom mot dig så tycker jag inte vi är syskon. Det hade varit en annan sak om vi hade varit halvsyskon genetiskt. Sedan spelar det ingen roll vad det står på ett papper eller om vi vuxit upp ihop. Växa upp ihop kan man göra med styvbarn eller plastbarn, styvföräldra också utan att de blir syskon.
Jag vet inte vad man ska kalla min pappas biologiska barn. I vart fall kan de aldrig bli mina syskon. De är inte ens mina halvsyskon. Vi är inte släkt och kan aldrig bli det.
Hade varit en helt annan sak om vi hade varit halvsyskon biologiskt. Det är inte mina riktiga halvsyskon. Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla dem. Men halvsyskon är vi definitivt inte. Punkt slut.
Nej, det är inte förbjudet att få biologiska barn när man har eller ska adoptera.
Det är ni adoptivföräldrar som komplicerar situationen.
Antingen behåller TS båda barnen eller så faller valet på det biologiska barnet.
Anknytningen finns naturligt när man har burit ett barn i magen 9 månader. Det har adoptivföräldrar missat. Det kan aldrig bli samma sak som med biologiska barn som några påpekat om ni scrollar och läser bakåt.