Mammaledig och uttråkad till döds!!!

Gud de där e min rädsla att känna! Ska få min första nu i oktober.

Öppna förskolan är kanske en ide så du får träffa andra vuxna? Jag börjar ha panik nu med för att vara hemma i höst utan möjligheter till aktiviteter för barnen då vi bor så sjukt dåligt till. :/

Känner igen mej lite, är hemma med första barnet och har faktiskt en hel del vänner som är mammalediga men det är alltid jag som måste ta mej till dem vilket jag ledsnat på. Och så har jag en väldigt stor hund hemma som jag inte vill lämna och som jag sällan kan ta med mej om jag åker till andra vilket gör att jag nu är hemma rätt mkt. Går på långpromenad minst en gång per dag, dottern börjar bli uttråkad också märker jag (7 månader) men tyvärr har jag inte råd att köpa upp en mängd nya leksaker till henne varje månad. Just nu är ju ÖF sommarstängd annars brukar det kunna vara räddningen ett par 2-3 ggr i veckan.
Just nu är jag galet trött och inne i en depperiod så jag håller på att bli galen. Sambon går på semester om 1 vecka så då blir det nog bättre. Men jag håller med dej, vad fan ska man hitta på på dagarna lixom?

Kände precis samma sak när jag var hemma med första barnet. Mitt enda tips är egentligen att se till att dela på ledigheten så mycket som möjligt så att du får komma tillbaka till jobbet. 8 månader ungefär är vad jag klarar innan jag känner mig som ett apatiskt kolli som bara stirrar in i väggen.

Egentigen är det ju sorgligt! Vi har ju den privilegien i detta land att kunna vara hemma också bara gnäller man! 
Jag känner mig ärligt talat deppig vissa dagar, idag har jag gråtit bara för att en tjejkompis inte kunde komma hit, hon skulle till sin mamma som hon knappt hinner träffa för att hon jobbar så mkt. Först blev jag skit sur och sen satt jag här och lipade. Min lilla 4 a åring undrade varför jag grät, jag svarade att jag kände mig ensam, då sa hon att vi är ju här mamma, jag och lillasyster och vi älskar dig!!! Snyft!! Har ni hört nåt så fint! klok flicka det där! Jag fick ju torka bort tårarna och skärpa till mig!!!  Hon har ju rätt! Jag är inte ensam! MEN jag är jävligt uttråkad!
Funderar på att börja jobba lite helger efter sommaren, jobbar i hemtjänsten så det borde ju funka, kanske känns lite bättre att veta att man ska jobba ett långt pass på lördagen, då tar man nog tillvara på de andra dagarna lite mer kanske!!!

Tittar ni andra mycket på film? Känns som det är det enda jag gjort ni i ett halvår! Bakade lite förra veckan, gjorde dubbelsats frukost bullar och småkakor! Var ett jäkla arbete men räddade mig den dagen från att deppa!

     

Jag tror många känner som du men inte vågar erkänna det! Vi behöver vuxen-prata med jämna mellanrum. Hopas det blir bättre och att du får jobba igen när du vill.

Jag skulle tycka att det var förskräckligt att ha det som du, och erkänner det gärna. Hur resonerade ni innan när ni kom fram till att du skulle vara hemma på heltid? Kändes det då som om du ville det, och är det i så fall så att du trodde att det skulle bli annorlunda? Det kan ju vara bra att inte ta hela sin halva av föräldraledigheten i ett sträck. Åtminstone har vi upptäckt det. Sist var pappan hemma på heltid den första tiden, och det blir lätt lite tråkigt, upptäckte vi, så nästa gång tänker vi dela 50/50 från början. Kanske för sent att ordna nu, men om du planerat att vara hemma mer än två månader till, så går det ju att ändra, eftersom man har rätt att ändra sin föräldraledighet med två månaders förvarning (väl?).

Det var väldigt gulligt sagt av din dotter Tyvärr är man ju inte mer än mänsklig och ibland orkar man lixom inte och jag känner igen det där med att börja gråta. Samma här ibland. Min dotter är ju bara 7 månader men hon tittar storögt på mej precis som hon undrar vad som är fel. Då får jag ju rycka upp mej och försöka få dagen att gå. Hon är en mkt glad och pigg liten tjej men många gånger vete sjutton hur jag ska få dagen att gå och samtidigt stimulera henne och mej själv.
Det där med baka är ju bra, så kan 4-åringen vara med också men det kan man ju inte göra varje dag. Har du kollat i lokaltidningen vad som finns runt omkring där ni bor? Du har pengar i plånboken skriver du, gå ut på café med barnen, är det bra väder ta med dem på picknick i ngn park kanske? Vet inte vart i landet du bor men här i Sthlm finns det massor, tyvärr har jag inte pengar till allt bara och så får man ju inte ha med hunden på så många ställen.

Jag tränar massor. Det tar bort mycket av rastlösheten. Kör olika övningar hemma i vardagsrummet. Ungarna gillar att titta på när jag hoppar omkring. Men jag är också less nu. Börjar tack i lov att jobba 30/7.

I know the feeling!
Jag avskyr att vara föräldraledig. Så hemskt tråkigt. Kanske hade det varit annorlunda om jag kände några i min ålder här som också hade barn i ungefär samma ålder.
En person känner jag men hon har förskolebarn och var enda gång vi har setts har min lille plutt och jag blivit sjuka.
Går här hemma och nöter på golven och bara längtar till nästa gång ungen ska sova middag.
När sambon kommer hem sent efter jobbet står jag nästan och snubblar på tröskeln i färd med att räcka över ungen till honom för då känner jag mig helt slut.
Har en ganska jobbig unge också som aldrig låter mig göra något färdigt så jag känner sådan enorm stress över att hemmet förfaller. Jag vill ha det superfint, välstädat och RENT omkring mig. Nu är det leksaker lite var stans, fingeravtryck från kladdiga barnfingrar, några kräk.

Hade jag haft ett jobb att gå till hade jag krävt att vi hade bytt roller jag och min sambo även om jag vet att han känner samma sak. Han var fl 4 dagar medan jag opererades och de dagarna var de värsta i hans liv säger han.
Hade jag vetat att det skulle vara så här att vara föräldraledig hade jag aldrig skaffat barn.