Ni som vuxit upp i familjehem, är ni arga på bio föräldrarna nu i efterhand?

Jasså.. Hände det något illa?  ja, man hör ofta dåliga saker om familjehem. Jag har själv aldrig bott i något så jag har inte den erfarenheten, men jag tycker det är konstigt att det kan bli så fel.
Jag är väl blåögd och tänker att det handlar om trygg familj som vill göra allt för ett barn.  

Ja tänk om man kunde tänka mer på barnens rättigheter istället för föräldrarnas och låta någon adoptera dem så att de kunde få en egen stabil familj istället för att skyfflas runt.

Hur kommer det sig att de skyfflas runt egentligen? Det där har jag aldrig förstått. Tröttnar familjehemmen helt plöstsligt eller va? 

Om man låter dem adoptera, kan de ju inte bli en juridisk familj med sin biologiska familj igen. Det är väl den anledningen.. det är väl meningen att man ska återförenas. 

oj...men om det hade blivit så att barnet placerats i 3 år, hur ofta skulle ni få träffas då? Är det inte stor risk att anknytningen blir helt krashad? Det borde gälla oavsett hur gammalt barnet är.
Jag tycker inte att det är fel med placeringar om det verkligen behövs, men det låter ju sjukt med först "3 år" och sedan "ingen insats"...helt olika budskap! 

"anonym samma som#4"

Jag förstår vad du skriver, men samtidigt har ju barnet redan en egen familj även om den inte är bra.
Jag förstår det ur barnets synpunkt också, men jag förstår inte hur man skulle kunna bedöma att några är oförmögna att NÅGONSIN ta hand om sitt barn som du skriver. Adopterar man bort det sätter man ju stopp för den processen. Jag kan förstå det om det handlar om äldre, döende föräldrar men..   

Nu vet jag ingenting om hur det såg ut i just det här fallet, men soc. kan ha kommit fram till att det inte är aktuellt med någon insats eftersom vårdnadshavaren vägrar frivilliga insatser och helt andra kriterier måste vara uppfyllda för att det ska bli aktuellt med tvångsomhändertagande. Det behöver alltså inte nödvändigtvis innebära att soc. först ansåg att man skulle sätta in insatser och sedan att det inte behövdes några insatser.

Beroende på anledningen till placeringen kan umgänget se väldigt olika ut. Jag har sett exempel på när barn placeras pga föräldrarnas bristande förmåga att klara föräldrarollen (pga t.ex. neuropsykiatrisk problematik, begåvningshandikapp m.m.), men där en nära kontakt har ansetts gynna barnet. I såna fall har umgänget kunnat vara mycket omfattande. Vad det har handlat om i de fallen har framförallt varit att se till att barnet får tryggheten av att bo hos och bli omhändertagen av stabila vuxna som t.ex. klarar av att se till att barnet går till skolan, går på läkarbesök, får näringsriktig mat m.m. Det har då inte på något sätt ifrågasatts att de biologiska föräldrarna älskar och månar om sina barn eller att en omfattande kontakt gynnar barnen.

Läste nu att hon skrivit att soc. sagt att det inte fanns behov av några insatser, då håller jag med om att det låter lite märkligt att de först hotat med LVU (även om jag har full respekt för att det ibland kan vara svårt att göra rätt bedömning av en situation när man kommer in utifrån).