För tidigt födda barn
Tittar på ett program om barnläkare på SVT just nu. Flera av barnen de behandlar är svårt sjuka, som en följd av att de är mycket för tidigt födda och har drabbats av alla tänkbara komplikationer. Läkarna verkar alla ganska uppgivna och vill hellre avbryta de behandlingar de får för att inte förlänga ett onödigt lidande, men de fortsätter att behandla barnen för föräldrarnas skull, för att föräldrarna inte har givit upp hoppet om sina barn.
En av sköterskorna sa att mycket av vad de gör för - eller mot - barnen skulle man inte göra mot ett djur.
Jag har aldrig tidigare funderat över det etiska dilemmat med att rädda för tidigt födda barn till livet, och nu menar jag alltså barn som föds i vecka 24-25, dvs efter bara drygt halva graviditeten. Den generella inställningen verkar vara "liv till varje pris" och att det är fantastiskt att vi idag kan rädda barn som aldrig skulle ha överlevt tidigare. Givetvis är det rätt om barnet inte lider och utvecklas förhållandevis normalt. Men om barnet drabbas av komplikationer som leder till ett långt lidande och försämrad livskvalitet, kanske för alltid - är det rätt att verkligen göra allt som över huvud taget är möjligt för att rädda dem till livet?
Har någon annan några reflektioner på området, eller kanske erfarenheter att dela med sig av?