Min sexåring kissar och bajsar på sej.

Vi säger till honom en gång i timmen, minst ( är överens att vi säger pip pip, så det inte blir tjatigt) men det hjälper inte. Ibland kissar han på sej en halvtimme senare. Eller när han kissat, så bajsar han på sej två minuter senare.

De mätte flöde och kollade urinblåsan med ultraljud. Detta gjordes två gånger tror jag.
Vi fick utskrivet laxerande pulver som skulle tas dagligen (långtidsverkande) och så skulle han sitta en stund om dagen. Det funkade inte.

Periodvis har det gått bra, men det är precis som det blir bakslag så fort det händer nått ( syskon osv).

Det brukar gå bättre med båda samtidigt, eller hur man ska säga. Så ja, lite samband.
Vi försöker få honom till att sitta även när han kissar just för att han ska känna om han behöver bajsa oxå, men han vägrar oftast.
Han vet att om han kissar och bajsar på sej så blir det ingen tv/data (speciellt inte om han kissat eller bajsat på sej när han sett på tv eller spelat).

Han säger inte heller till när han gjort på sej, vilket gör det värre att ta hand om.

Känns som vi gjort allt, vi påminner. Vi uppmuntrar. Vi gör det besvärligt för honom genom att låta honom ta hand om det själv (dvs gå och klä av sej själv och i alla fall försöka duscha av sej själv). Vi försöker belöna när det går bra. Vi skäller inte, men blir märkbart irriterade, i alla fall när han inte ens säger till.

Vi gör säkert mycket fel, men vi vet inte hur vi ska hantera det. Det har liksom aldrig varit bra heller.

Ja vi hoppas de kan hjälpa. För hans skull. Vi vill ju inte att han ska bli mobbad i skolan tex. Det är ju inte hållbart heller.

Sen känner man sej så ensam om detta. Man får bara höra av folk runtomkring att det inte låter normalt.

På dagis har han kanske haft max 5 olyckor på hela året. Det är ju inget.
Vi hoppas det löser sej. Det har ju fungerar bra periodvis, så vi vet ju att han kan

Idag pratade jag med en trevlig kvinna från bup. Det var en inbokad intervju per telefon och det var mycket frågor, med mest fokus på hans humör.
Vi ska få en kallelse till möte inom några veckor, så hoppas jag det kan vara till hjälp.

Enna: de låter så lika! Ja förutom att min son är större.
Hoppas det löser sej för båda, ni verkar ju hittat nått som nog kan hjälpa

liv: självklart är det inte det största problemet, humöret är det största problemet med de två hör liksom ihop. Vi har sökt hjälp på båda. Kissandet och bajsandet känns dock mer akut på nått vis iom han snart börjar skolan.
Jag frågar ofta hur han mår och nu har vi sökt hjälp. Märker dock stor skillnad nu när det varit fint väder och vi har gjort mer saker ihop. Både som hel familj och bara han och jag.
Just kissandet och bajsandet känner jag mej så ensam i (eller ja att han är) det var därför tråden startades.

Och ja, det har hänt alldeles för mycket för honom och det är klart han reagerar.

Ett år senare och vi har samma problem än.

Är dock igång med bup-kontakt och ska göra en utredning på honom angående humöret.

Kissandet och bajsandet vete tusan hur vi ska få rätt på. Han kan liksom sitta och äta vid matbordet nerbajsad utan att bry sej.

Jag känner inte heller någon annan med dessa besvären. Åsikterna från andra är ju att han måste skärpa sej nu när han är så stor.
Och på nått vis kan jag känna så oxå, för periodvis är han helt torr, men ibland är det flera gånger om dagen!
När han tom kan gå och sätta sej vid matbordet nerbajsad och genomföra måltiden som inget har hänt känns det verkligen som nått är fel

I skolan har han haft nån olycka, dock är de inte så många.

Vi har oxå förbjudit dator/iPod/tv/tv-spel periodvis men när han sen får göra dessa saker igen har han lätt olyckor.

Vi är oxå igång ned utredning. De på bup verkar vara inne på autism och liknande, men även adhd. De två hör ihop lite vad jag förstod?

Hur som helst så hoppas jag att det ska bli bättre, jobbar mycket på både kisseri och bajseri men även humöret som oxå är ett problem.

Visst är det frustrerande och man känner sej så ensam!
7 åringar "ska" ju inte kissa på sej och folk verkar bara tycka att han är lat.

Jag vet inte alls vad mer man ska göra när man uteslutit fysiska problem och provat allt annat (känns det som i alla fall).

Har inte varit här på ett tag nej.

Problemet med kissandet kvarstår, och min son blir 9 år om några månader.

Han har autism har de kommit fram till på bup sant drag av adhd, vilket påverkar såklart.