Med vår dotter började det tidigt med att hon aldrig var nöjd. Hon sov aldrig och ville inte ligga ner från start. Hon ammande jämt, ca 10-12 timmar om dygnet, skrek och kräktes massor.
Redan här kände jag att något var fel och försökte få hjälp via BVC med sköterskan och läkaren dumförklarade mig och sa att bebisar skriker mycket och behöver närhet ibland. Som om jag inte visste det.. dom kanske inte skriker jämt.
Vid 4 månaders ålder så blev det bara värre. Hon var så himla ledsen hela tiden. Vi bytte BVC men det var samma visa där. Jag provade att utesluta olika livsmedel i perioder för att se om det var någon allergi, men icke. Ingen skillnad alls.
Hon kräktes, skrek, ville inte ligga ner och kunde absolut inte sova. 20 minuter lyckades hon sova i sträck bara.
Visserligen så gick hon upp bra i vikt lillan, vilket jag är glad över.
När hon var 6 månader så hade vi gått över på mestadels mat. Det var då aningen bättre med henne, men fortfarande mest kinkigt och svårt att sova och ligga ner. Här fick jag kontakt med en nyöppnad hälsocentral som skulle starta BVC och äntligen tog någon mig på allvar.
Viktkurvan började dala, hon kunde inte äta, ligga ner och kräktes. Från hon var 6 månader till hon var 8 månader var jag hos BVC och läkaren 2-3 ggr i veckan för viktkontroll och undersökningar.
Dom kunde inte komma på vad det var.
När vår BVC-sköterska gick på semester fick vi träffa den andra på BVC istället. Hon reagerade direkt på alla tecken och pratade med läkaren om reflux. Då sattes behandling in med Zantac. Och vilken skillnad! Hon vad nöjd, glad, kunde sova även om hon vaknade 1-2 ggr på natten. Livet vände!
Dock blev det värre igen när hon var 10-11 månader. Hon kunde inte äta alls. Det såg ut som hon skulle kvävas när hon skulle svälja och hon kastade upp maten igen. Vi fick remiss till barnkliniken. Då visade det sig att hela strupen blivit inflammerad av all magsyra. Vi fick en annan medicin utskriven, nexium. Och här blev det bra på riktigt.
Vilken härlig tjej vi fick. Sov hela nätter, åt bra och var nästan aldrig ledsen.
När hon var 15 månader så testade vi att trappa ut medicinen för att se om magmunnen hade mognat. Allt gick jätte bra och vi märkte inte alls av att medicinen togs bort.
Idag är hon 20 månader och är världens gladaste lilla tjej.
Refluxen ser vi inget av längre.
Trots att hon haft det så jobbigt så har utvecklingen inte påverkats alls. Hon har varit bökigt tidig med allt, vilket vi varit glada över då allt varit så jobbigt.
Det var allt jag kommer på för tillfället. Fråga gärna om det är något du undrar över :)