Gravid igen efter sent missfall, vad har jag för "rättgiheter"?

Jag har inte direkt något svar, men i mars fick jag ett sent missfall, var i v.22+5. På åter besöket när dom berättade varför det som hände hade skett (vilket det inte fanns svar på) så sa dom bara att om jag blir gravid igen som vill dom ha extra koll då, alltså mer kontroller och uppföljningar av graviditeten.
Så det känns tryggt, bara att det att jag vill bli gravid NUUUU, jag längtar efter barn så jag blir galen. Aja.

Sa dom ingenting till dig om det?  
Beklagar ditt mf och gratulerar till det nya! 

Jag beklagar. 
Nej de sa inte så mycket om vad som händer sen. Tyckte allt med förlossningen sköttes fel.
För mig födde jag den 2 januari i år, sen har vi försökt sen mars. Så det kommer nog snart för dig också =)

Jag vet, känns så orättvist att vi faktiskt skulle haft våra små bebisar här redan.

För oss så var bebisen för liten, moderkakan lite, för lite fostervatten. Allt hörde väl ihop.

Jag skulle vilja ha en egen ultraljudsmaskin hemma så man kunde se så fort man ville, typ hela tiden :) 

Ja, på onsdag var Hugo beräknad, känns som att hjärtat ska gå sönder. Min fina ängel.

Okej, tycker du att det va skönt att veta varför det blev?
Jag hade önskat det så att jag slipper det här, varför? För nu känns det bara som att han försvann för att livet hatar mig, inga fel på något. Allt va fint, kommer aldrig glömma när dom gjorde ultraljud när vi kom in och han vinkade, precis som hejdå mamma & pappa. :(

Vad fort du blev gravid ändå, jag hoppas att jag också blir det. 

Förresten vad var det för liten krabat i din mage? 

Ja, jag tyckte det var skönt att få veta. Vid vårt rutin ultraljud så levde hon och då upptäckte de att hon var för liten. De kollade igenom hjärna och hjärta noggrant men hittande inget fel då. De gjorde ett fostervatten prov så vi kunde få reda på eventuellt några kromosom fel. Veckan efter så skulle min barnmorska lyssna på hjärtljud medbjudet hittade inga så jag fick åka till akuten där de upptäckte att hon inte levde.

Sen fick jag vänta i en vecka innan jag fick komma in för att föda ut henne. Det var den värsta väntan i hela mitt liv! Fick du också vänta så länge?
Jag åkte tillbaka en gång och sa att de fick ta ut henne på en gång men de kunde det inte. Så jag fick med mig massa ångest dempande tabletter och sovtabletter.
Svaret på fostervattensprovet visade inga fel så då ville vi ha en obduktion.
Visst är det skönt att veta, fast ändå inte. Nu undrar jag hela tiden om samma sak ska hända igen. Fast när jag fick obduktions rapporten började läkaren med att säga att det var inga stora fel.... Fast jag tyckte det.

Känns så overkligt att allt detta har hänt. Vår lilla Linnea var beräknad till den 19 maj.

Vad hände för lilla Hugo? Hur märkte ni att det inte stod rätt till? Du behöver såklart inte berätta om du inte vill.

Pst. Nu när vi blev gravida denna månad körde vi med ägglossninstester, första gången och så gick det :)

Fy vad hemskt, jag lider verkligen med dig. Det är så himla orättvist och ändå så är det rätt vanligt vad jag förstått nu. Men man tänker aldrig att det kan hända en själv. 

Varför kunde dom inte ta ut henne på en gång? Den där väntan förstår jag var bedrövlig. Åh usch, ingen ska behöva gå igenom det.

Hur fort fick du din mens igen? Och var det efter det du började med ägglossnings-tester?
Min har jag ingen aning om vart den är, blödde gör mycket i någon månad och lite till och från efter det, men vad som är mens vet jag inte.  

Med Hugo var det såhär. 

På måndag natt hade jag lite ont i magen men tänkte inte på det, för det mer kändes i magen än smärta om du förstår vad jag menar. Jag skulle börja en kurs på tisdagen och försökte somna men kunde verkligen inte för jag var så nervös, men tillslut somnade jag och efter en timme vaknar jag igen av extrem smärta, min sambo ringde sjukvårdsupplysningen som bad oss ringa ambulans, så den kom och precis när dom kommer börjar jag blöda. In till sjukhuset där dom kände efter och gjorde ultraljud, hjärtat slog och han rörde sig och vi blev för en sekund lättare.
Sen kommer läkaren in igen och säger, tyvärr går det inte att rädda. Dina förlossningsvärkar har börjat och du är några dagar ifrån det att vi försöker rädda barnet. 2 eller 3 dagar tror jag det handlade om.
Kommer upp till förlossningen och där går vattnet, jag ligger och försöker förstå vad som händer. Tillslut kommer han ut och det var först då vi fick veta att det var en pojke.

Dom kollade moderkakan, gjorde tester på mig och obduktion på Hugo men hittade inget avvikande.

Så allt var rätt men förlossningen blev alldeles för tidigt.

Det är en känsla som inte går att beskriva med ord, jag vet att många fler går igenom samma saker men ändå känner man sig ensam.  

Jag vet faktiskt inte varför dom inte kunde hjälpa mig direkt eller efter en max två dagar. Detta var den 28 december och jag hade tid den 2 januari för att starta förlossning. Så hela nyårs helgen varvade jag insomningstabletter med ångest tabletter, så tiden gick ganska snabbt ändå. 

Det tog mellan 6-8 veckor innan jag fick min mens, men mellan där någonstans kom den. Min första mens var ganska kort. Jag fick höra att jag skulle få en mens omgång innan vi kunde köra igen. Men sen hade jag en cysta på äggstocken vid nästa ägglosning så då sätts kroppen på vila den månaden automatiskt.
Nä det var denna månad som var första med ägglossningstester. Vi körde bara två ggr men fungerade ändå :)

Men Guuuuud, bara några dagar ifrån. Kunde de inte testa ialla fall?! Jag kan ju inget av det där. Men om det hänger på så få dagar hade jag nog ens inte velat veta om det känns det spontant. Stackars er. =(

Jag förstår hur du känner, *kraaam*.

Jag har en bekant som fött förtidigt två ggr, nu var det ganska många år sedan men har för mig att hon var i vecka 24 första gången och i 26 andra gången. Båda barnen dog tyvärr. Den tredje gången blev hon sjukskriven och sängliggandes. De sydde ihop henne för att förhindra att det skulle hända igen. Jag har ingen aning om hennes bakgrund.

Skönt att veta att du kommer få många koller.

Jag försöker vila så mycket som möjligt nu. Jag är rätt bra på att stressa annars. Äter vitaminer för gravida som jag var dålig på första gången osv. Försöker verkligen göra alla rätt!