Vill inte vara vuxen mer!

Låter som att du behöver semester! Jag föreslår ett besök hemma hos föräldrarna, alternativt en all inclusive-charter till någon badort där du kan få allt serverat i en vecka eller två 

åk som volontär till ett u-land. besök en krigszon. få lite perspektiv på ditt liv.

Hörrödu, anonym. Bara för att det finns eländigheter i världen, betyder det att jag inte får känna som jag gör? Pffft! 

Jag vill bli bortskämd en stund, ta det lugnt och funderar starkt på att göra som katalysator råder mig till. 

Fast en volontärresa behöver inte vara en diss av dina i-landsproblem. Om du inte gillar slapparsemestrar så kan det vara ett riktigt bra alternativ, på allvar  Att bara komma iväg och få jobba med något helt annat än du gör till vardags kan göra mycket för trivseln hemma.

Men jag hade valt chartern i alla lägen  

jag har inte sagt att du inte får göra som du vill. gör som du vill, men om du bara vill att folk ska säga sånt som de tror att du vill höra - ja då är du ganska omogen. du får göra som du vill, om du vill bli liten igen kan jag tipsa dig om att ta på en blöja och suga på en napp också.

Ja, jag må ha överreagerat, men jag är så less på spydiga svar och pekpinnar och pk-folk här. Och det var så jag tog ditt svar men jag ber om ursäkt. 

Får nog bli så att när sambon åker på semester med grabbarna drar jag och barnen hem till mamma. Dessa känslor kommer ibland och försvinner oftast snabbt. Men nu vill jag fan va liten igen. Napp och krama örsnibben mellan tumme och pekfinger medan barnen sover middag kanske vore nåt, haha!

 

Jag vill inte heller vara vuxen jag är 51 och trött på livet.

Man får känna så, det är helt naturligt. Även jag, 50+ band mig och skaffa barn sent vill ibland bara slippa vara vuxen.

Men varför inte åka hem ett par veckor, vara barn och koppla av. Gå en promenad bland dina barndomsplatser, gå till din gamla skola, ditt gamla dagis, njut av minnena och ta sedan med dig känslan när då åker hem igen

Sedan måste du nog acceptera att den tiden är förbi, du är och förbli vuxen, det går inte att backa tiden.

Det är därför jag valt bort barn! Så jag kan vara den lyckliga, lekfulla, själen jag är innerst inne!
Göra vad jag vill, när jag vill, ha en partner som är perfekt för just mig och bara leva livet.

Så kände jag också sist jag blev uppsagd. Då kändes allt verkligen hopplöst. Har visserligen fortfarande inget jobb och dåligt med pengar men jag väntar mitt andra barn vilket är vad jag önskade mig mest. Så nu känns det lite bättre. Men jag skulle gärna slippa städa och betala räkningar...

Det känns som att livet har varit, nu är det en transport sträcka kvar till man dör, alltså tycker jag det är rätt meningslöst livet. har inga förväntningar kvar nyfiken nä inte alls lika mycket mera.

Jag är inte så lycklig precis, det är svårt mest hela tiden..