Tordyvel skrev 2012-07-18 20:51:14 följande:
både min man och jag är uppväxt med kyrkligt men vi ville inte heller att Vi skulle göra valet om att gå med i kyrkan.
För egentligen är det ju det dopet handlar om. Man blir inte kristen för att man är namndöpt, det är en trosuppfattning som man väljer att leva efter.
Det finns ju possitiva saker med att vara namndöpt i kyrkan tex som att man får gifta sig i kyrkan, men jag fattar verkligen grejen att man inte vill välja åt sitt barn.
Vi hade en sermoni i min mans föräldrars kyrka, barnvälsignelse. Det blev som ett dop utan själva medlemskapet och vattendoppandet. Efteråt hade vi en liten fest med familjen.
Denna gången (väntar i oktober) vet jag inte om det kommer bli liknande eller bara en namnfest för de närmaste hemma.
jag tycker man ska göra lite som man vill och vill man vara helt utan kyrkans inblandning kan man ju be en nära vän, gudfar eller gudmor att hålla en lite sermoni och sen ha en fest för att fira det nya barnet. Namnet får man ju ändå.
Lillis80 skrev 2012-07-18 22:25:54 följande:
Vi kommer ha en namngivningsceremoni, och jag tycker att det är såååååå mycket finare än kyrkliga dop. Bättre att barnet dessutom får välja själv när han/hon är stor nog att ha en åsikt i frågan. Ska man välja religionstillhörighet åt sitt barn kan man ju lika gärna skriva in honom/henne i ett politiskt ungdomsparti (det man själv sympatiserar med givetvis) när man ändå håller på ;) Vårt barn får vara kristen, judisk, muslim, hindu, ateist eller vad hon vill - det viktiga för oss är inte vad hon tillhör eller inte tillhör, utan att hon får fatta det beslutet själv :) Därför är namngivning så fint - man firar det lilla barnet och dess fria vilja och rätt att bestämma över sitt eget liv :) Visst, man kan alltid gå ur kyrkan, men det kan man med politiska ungdomspartier också.
Fast dopet är ganska mycket mer än medlemsskap.
Och det har INTE med namngivning att göra. Man får inte sitt namn i dopet och har aldrig fått.
Dopet ska inte ses som att man väljer att bli kristen. Utan som en gåva och ett tecken från Gud, där han lovar att alltid finnas med en. Senare i livet kan man välja att ta emot gåvan eller avstå. Man tvingas inte bli kristen bara för att man döps. Om barnet sedan vill tillhöra någon annan religion är inte dopet ett hinder för att konvertera.
är också ett bra alternativ som inte förknippas med kyrka alls. Tycker jag.