Han vill inte träffa sitt barn?

Jag förstår hur du menar och har även tänkt lite i de banorna.. Problemet är ju att han kommer i perioder och ska då ha allt, vårdnad, varannan vecka osv. För att en dag bara försvinna i flera månader. Vad ska jag göra vid dessa tillfällen? Bara vara öppen och låta honom komma och gå? Känns så elakt mot barnet, det är så otryggt och att barnet då tidigt lär sig att pappa går inte att lita på osv. Tips hur jag kan hantera situationen?

Tack för alla svar. Jag vill som sagt inte att han ska komma och gå, för som vissa sagt det plågat barnet. Speciellt ju äldre barnet blir. Men vad kan jag göra i dessa tillfällen? Har försökt avskrivit allt, men inte. Har sagt till honom att få själv välja de dagar som passar honom så de kan få bestämda dagar att träffas. Då får jag bara som svar att vi inte ska utveckla till något för framtiden. Jag ha sagt okej att det endast är för umgänget ska fungera. Har då fått som svar att vi ska ha delad vårdnad för att han ska kunna träffa sitt barn, annars kan han omöjligt knyta an till barnet(?!?!) detta har jag dock nekat. Anser att han inte kan ha vårdnad nät han struntar i sitt barn. Hans familj ligger på, vad jag vet. Men de tror att han träffar barnet väldigt ofta. Skyller på att Det är fel på mig som vägrar släppa mitt barn, därför är barnet väldigt blyg med pappan. I själva verket Det för att det knappt träffas. Han kan komma och säga att han pratat med sin familj och att han verkligen vill vara delaktig nu, han kommer ca 5 gånger sen är han "upptagen" igen.. Flickvän vet jag inte om det finns. Jag vill verkligen inte att barnet ska lida av hans beteende. Som anonym Skrivit, hur ska man som Förälder göra för att förhindra det? Jag blir ledsen av att läsa texten. Skulle inte klara av att se mitt barn såras av sin egen far!! Kan jag kräva något? Hur kan jag göra för att han ska förstå?

Hur menar du att jag ska släppa tyglarna? Vad ska han stämma mig på? Förstår inte riktigt hehe

Tips någon?

Jo men problemet med det är att han inte vill?! Jag har bett honom säga dag, vilket han aldrig gör. Jag kan ju inte tvinga honom men vill inte heller att han ska komma och gå som han vill.

Alltså jag vill såklart att han träffar barnet. Men vill han inte träffa barnet är det bättre För barnet att inte ha en pappa. För att slippa bli sviken. Jag ställer inte krav. En träff i veckan är lagom tycker jag. Det räcker bra så. Är det för mycket krav?

Det är upp till pappan var träffen ska vara. Rimligt såklart.

Detta är redan gjort då han sa upp kontakten med barnet. Jag vill bara Barnets bästa. Ett fungerande umgänge är det bästa. En pappa som kan träffa sitt barn. Men han vill inte. Jag försöket bara få det att fungera.. Men jag kanske gör fel.. Vi har redan haft kontakt med familjerätten, tingsrätten, Samarbetsamtal, medlare samt kontaktperson. Han har dragit sig ur allt..

Men det är väl barnet som ska må bra av umgänget? 1 gång per år är inte ett bra umgänge oavsett vad ena parten tycker. För övrigt så ville han träffa barnet 2-3 gånger i veckan vid vårar Samtal. Problemet är att han kommer och går. Vilket snart påverkar barnet väldigt mycket.

Han är ju endast motiverad ibland och vill då ansvara för allt. För att efter ett par träffar inte vilja alls. Han ansvarar ju inte för sitt föräldraskap.

Barnet mår knappast bra av att pappa kommer och går när han själv tycker det passar. Jag tror att han inte tycker att det är speciellt roligt att umgås med sitt barn. Då han knappt bryr sig speciellt mycket om när han är med barnet utan det är mer att han bara "hänger med", har släppt helt mitt ansvar och lÅter honom sköta allt. Men det slutar i att barnet inte får något omhändertagande eller uppmärksamhet överhuvudtaget. Så jag får alltid hoppa in ändå. Han har även bett mig att ha ansvaret när han är med. Växelvisboende går jag verkligen inte med på då han inte känner barnet, så även pm han vill det ibland kan jag inte bara lämna bort barnet till honom när han känner för det. Jag har aldrig nekat umgänge men det resulterat ju bara i att han träffar barnet när han har lust, vad jag tror är när hans familj ligger på. Vad har jag för alternativ? När han inte verkar vilja utan endast ibland? För att slippa att barnet ska påverkas negativt..

Alltså hur kan jag agera i dessa situationer? Vad har jag som mamma skyldighet till? Vad kan jag göra för att få det att sluta?

För att förtydliga detta: pappan träffade knappt barnet, när barnet blev lite äldre ville han ha barnet varannan vecka, jag sa nej till varannan vecka då han inte kände barnet. Har aldrig nekat umgänge utan föreslog då att han får komma och träffa barnet när han vill och lära känna barnet först. Han ville inte. Stämde mig på vårdnad och vv. Nekade på vårdnaden då han aldrig haft intresse för barnet. Föreslog umgänge som trappas upp till att bli varannan helg. Vilket han tyckte var en bra ide. Han träffade barnet ca 5 veckor, men var dåinte ett dugg intresserad av barnet. Träffarna var med kontakt person. Vi hade sedan tid hos familjerätten med sammarbetssamtal. Han ville inte gå på dessa, vi fick då medlare. Innan första träffen fick jag ett samtal om att han dragit tillbaka stämningen. Han ringde mig och ångrade sin kontakt till barnet. Han ville inte träffa barnet mer. Ett par månader senare vill han träffa barnet. Nu ville han ha barnet själv till slut och engagera sig. Jag säger att vi kan börja ca en träff i v för att sedan övergå till en övernattning och uttöka vartefter. Det lät jätte bra. Efter ett par träffar har han aldrig tid, enligt honom. Säger att han kan höra av sig hur han vill med de bestämda dagarna så att umgänget kan fortsätta. Jag kan alla dagar och han får därför bestämma. Får ett hysteriskt svar om att han inte vill osv osv. Får sedan en fråga om när han får gemensam vårdnad eftersom han inte kan träffa barnet om han inte har vårdnad eftersom han inte kan knyta an till barnet annars. Har sagt att umgänget ska fungera för att kunna prata om vårdnad då slutade han höra av sig och har inte träffa barnet på ett par månader nu.

Han verkar alltsÅ inte alls intresserad av att ha barnet alls. När jag nekade vv, gick han med på vh. När jag föreslog ett snabbt sätt att övergå till det ville han inte ha kontakt. Nu kan han inte träffa pga vårdnad. Något annat ligger bakom, inte att jag gör fel. Jag kör inte över eller bestämmer utan ger förslag och har även sagt att han får välja helt själv. Får inget svar. Jag har föreslagit en gång i veckan.

Jag vet ingenting om sånt. Förmodligen inte då jag inte märkt av det tidigare.

Jag har verkligen inte försvårat umgänget eller sagt hur det ska vara. Jag har bara gett förslag; såhär skulle det kunna se ut t ex. Han har fått helt fria händer med att bestämma dagar men han slutade höra av sig då och har sen dess inte hört av sig. Jag orkat inte ens gå in på att försvara mig eller förklara mig. Jag har försökt få till ett umgänge sen barnet föddes. Men det är bortförklaringar osv. Han hade ingen grund på stämningen då jag alltid gått med på umgänge dock inte vv eftersom de ej känner varandra. Upptrappning var frivillig För pappan men då han ej kom med förslag gjorde jag detta som tr dömde till umgänge.

Nej har redan försökt gå på samarbetsamtal innan och det ville han inte då han anser att vi har god kontakt och ett bra samarbete... Jag förstår absolut hur du menar. Han var väldigt mån om sig själv, allt skulle se och vara perfekt. Han var nedstämd i perioder, kunde vara deprimerad och kunde bara stå och gråta för ingenting. En stund senare var det glömt och då var han väldigt känslokall och tyckte jag var konstig osv.. Han brydde sig mest om sig själv inget annat egentligen. I perioder var han ofta sjukskriven det var i samband med ovannämnda.