Anonym skrev 2012-07-19 07:31:09 följande:
Klart barnet ska få träffa sin far varför inte? Ja barnet kanske lär säg att pappan försvinner ibland men vad gör det då? Livet är ju så en del kommer en del går tillslut vill inte barnet träffa pappan alls då kan pappan bara skylla på sig själv, om du gjort vad du kunnat. Sen när barn blir 3 och äldre så brukar de flesta pappor bli mer delaktiga i barnets liv
Jag har varit barnet vars far kom och gick lite som han ville.
Eller han skulle ha oss var tredje helg. Vissa helgen dök han inte upp, vissa helger dök han upp och hela bilen full av öl och spritflaskor, många helger ryckte farmor och farfar ut och hämtade oss istället.
Det gör så ont att som barn ha packat väskan själv (jag var ju lite äldre) och stå där i hallen och vänta och vänta och vänta. Det gör så ont för barn att gång på gång på gång bli svikna.
Nä fy för föräldrar som gör så mot sina barn!
Bättre de försvinner ur barnets liv helt för barnets bästa!
Dessutom får den närvarande föräldern vara den som gång på gång plocka upp och pusslar samman sitt barn. Som får ta sorgen och ilskan över sveken, som får försöka trösta och förklara utan att för den delen lägga in någon värdering i vad den icke närvarande föräldern gör eller tala om vilken stor skit denne är.
Den är en enorm sorg för den närvarande föräldern att se sitt barn slitas itu av sorg, förvirring och skam. Många barn tar ju det på sig själva att den icke närvarande föräldern itne vill träffas.