Hjälp mig! Mamma?

Jag tycker inte det du skriver är så omoget. Jag tror många känner exakt som du i olika mängder. Jag har själv gjort det till och från och jag hade kunnat vara din mamma!

Du vågar formulera det du känner. Däremot så är det ganska destruktivt att ha så mycket negativa och arga känslor.

Du måste du vara ärlig mot din kille. Givetvis måste han »uppoffra« sig också! Anstränger du dig för att vara (som du skriver) förortsmamma varannan vecka så får han lov att gaska upp sig och vara mer i ditt liv de andra veckorna. Givande och tagande.

Jag och min sambo – alltså nästa dubbelt så gamla som du – lever exakt så. Varannan vecka är han präktig pappa (och jag är iofs inte så mycket mamma då utan hårt arbetande och utövandes min hobby) och de andra veckorna är han min lättsamma sambo. Han trivs enligt egen utsago bra med den varierade tillvaron!

Mitt andra råd till dig är att kanske söka professionell hjälp. Om du verkligen vill satsa på relationen. Få medel och hjälp att hantera situationen.