Jag hatar HEN!!!

Intresset av ett nyfött barns kön tror jag egentligen beror på att det inte finns så mycket än som man kan fråga nyblivna föräldrar om deras nya lilla barn.

Jag tycker inte det är så konstigt att en av de första frågorna är: blev det en han eller en hon?

Vad ska man fråga annars? Så jag tror mer det är av intresse av barnet än av könet. Man vill fråga ngt men vad ska man fråga?

Jag tycker begreppet "hen" passar utmärkt i t.ex rapporter av ngt slag, då istället för att t.ex skriva den eller han/hon.

Jag tycker vidare att man ska lägga energi på att oavsett om man är en han eller en hon så är man lika mycket värd.

Men tycker man inte att "blev det en pojke eller flicka" är en relevant fråga, är "har den alla fingrar och tår" det då?

Frågan "gick det bra?" "var det jobbigt?" "tog det lång tid?" osv är nog naturligtvis ngt man frågar, men den frågan rör väl mamman mer än barnet?

Om man nu lägger så mycket osagt bakom frågan om det är en pojke eller flicka, gör man inte det också om man frågar om barnet är handikappat?

För min del så tycker jag att både frågan om kön och frågan om handikapp är helt relevanta, eftersom jag inte lägger ngn värdering i det.

Däremot om man tycker det är helt fel att fråga om kön pga värderingar och att man pålägger barnet egenskaper pga könet, då tycker jag det är konstigt om samma sak inte skulle gälla handikapp, med andra ord att man pålägger barnet egenskaper pga handikapp.

Jag är av åsikten att en funktionsnedsättning först blir ett funktionshinder i relation till yttre omständigheter, t. ex ett icke-anpassat samhälle eller värderingar/inställningar till funktionsnedsättning.

Handikapp bör inte, liksom kön, utgöra ett hinder. Hur ofta har du pratat med personer med funktionsnedsättning om sådana här frågor? om du inte har det så skulle du kanske bli förvånad över att inställningen och argumenten hos många personer med funktionshinder låter väldigt lik inställningen och argumenten till det självklara att könet inte ska utgöra något hinder, med ordet könet utbytt till funktionsnedsättning naturligtvis.

Ja vi är OT. Men för att svara på frågan så handlar allt om en känsla av delaktighet. En funktionsnedsättning kan för mig utan några funktionsnedsättningar uppfattas som ett hinder, men du ska inte ta för givet att en person i rullstol känner sig funktionshindrad enbart pga att hen inte har några ben. Det tycker jag är en förolämpning mot personen i rullstol.

Men det är väl jävligt viktigt i frågan? eller menar du att det är de övriga samhället som ska bestämma det?

Nu har vi pratat förbi varandra och det kanske är lika bra vi lämnar detta OT-ämne.