Jag hatar HEN!!!

Meh ååååh fatta att ni fått allt om bakfoten!!!!

HEN handlar inte om att ERSÄTTA HON och HAN, eller att det inte finns olika kön eller att man på konstgjord väg vill utjämna skillnaderna mellan dem. HEN är praktiskt att säga om man inte vet om man pratar om en HON eller en HAN eller att det kvittar lika. Det är som att använda de och dem (som ju inte talar om om det är flera killar eller flera tjejer) fast i singular!

Exempel: Personen som sist lämnade lokalen städade inte upp efter sig. Hen hade dessutom glömt att släcka. (Praktiskt, man slipper upprepa "personen" igen i andra meningen eller skriva "hon/ han" eller liknande,eftersom man inte vet om det var en "hon" eller "han" som sist lämnade lokalen.)

En chef måste ta ansvar för sina handlingar, hen kan inte göra som hen vill.
(här slipper man anta att en chef - vilken som helst - är manlig eller kvinnlig)
Jämför: Chefer måste ta ansvar för sina handlingar,  de kan inte göra som de vill.

Sen undrar jag varför man blir så himla provocerad av tanken på att man inte MÅSTE tala om personer som ANTINGEN män ELLER kvinnor? Hur gör ni då om ni pratar om flera personer samtidigt? Preciserar ni att det rör sig om tre kvinnor och en man eller vad då?
Uttrycker ni er aldrig i generella termer av typen "De som inte vill får slippa" eller "Folk i allmänhet borde ha mer hyfs"?

Över huvud taget så finns det ingen (inte ens de mest inbitna anarka-femenisterna) som vill göra män av kvinnor och kvinnor av män så kan vi bara lägga ner det nu och acceptera att det var en missuppfattning??

Jag har redan använt hen i flera år så jag fattar faktiskt inte vad uppståndelsen kommer ifrån nu?
Kanske blir det så att DEN i framtiden blir HEN. (eller så kommer DEN handla om saker och HEN om personer). Konstigare saker har hänt i språket, till exempel det numera så accepterade pronomenet NI som för en sisådär hundrafemtio år sedan hette I. Rätt var det var så började verbformens sista stavelse N "smitta av sig" och man började prata om NI istället, ni kanske känner till en ganska känd julvisa "Viljen I veta och viljen I förstå, hur bönderna pläga så havre..."
Usch och hu så hemska och outbildade de var som började säga NI, då på den tiden....

Ja det är ju konstigt att vi t ex säger fönster (från latinets fenestra) när vi redan hade ett fint fornnordiskt ord (vindöga), fönster behövdes ju inte alls i svenska språket... shit så onödigt! Eller varför ska man ha så många ord för en människa som man känner (kompis, vän, bästis, förtrogen...) ett hade ju räckt, fler än så behövs verkligen inte!

Behov är relativt, speciellt när det kommer till språk. Vissa människor tycker att det "räcker" med ett högt begränsat ordförråd för att säga vad de vill uttrycka och förstå det de behöver förstå. Andra vill ha tillgång till fler färger i lådan, och -huvvaligen- dristar sig till att hitta på egna nyanser!

Jo jag VET det, men man kan väl få ha ett litet bryt så där i stillsamhet en lördageftermiddag när man inte har nån man att påla genom rumpan i sikte *humtidumptidi*

Jag brukar inte ge mig in i sådana här diskussioner längre, pallar verkligen inte foliehattarna, oavsett om den ABSOLUTA ondskan är taliban-feministerna eller MENA-jihadistena så är oförmågan att resonera och tänka logiskt och kritiskt lika kompakt...

Okej lyssna noga nu: Jag är feminist. Och Ja, du har rätt - det finns områden där ojämlikheten mellan könen verkar till mäns nackdel, kan tex vara i vårdnadstvister eller ett allmänt misstänkliggörande av män som väljer att arbeta inom barnomsorgen för att ta ett par exempel (det finns fler). Jag som feminist vill att alla sådana strukturella orättvisor som gör att man behandlas olika beroende på vilket kön man har ska försvinna. Oavsett om det handlar om pappor som "tvingas bort" från sin föräldraledighet för att mamman anser sig ha mer "rätt" till barnet i sin egenskap av mamma, att kvinnor i barnafödande ålder väljs bort från karriärmöjligheter eftersom "hon kommer ändå vara mammaledig i flera år" (oavsett om individen i fråga är intresserad av att bilda familj eller inte), eller att flickor på högstadiet har högre och högre snittbetyg år för år medan killar för varje år faller efter och ingen gör någonting åt det, "för grabbar vill ändå bara vara hemma med moppen och mecka".

Feminismen slåss för individers rättigheter bortom könsuppdelningarna. Ingen seriös feminist skulle förneka att ojämlikheten slår mot både kvinnor och män men på olika plan. Inom jämställdhetsdebatten är det ett okontroversiellt faktum. Vad man ska göra åt saken är en annan fråga. Vissa förespråkar strukturella lösningar så som lagstiftning, kvotering och åtgärder. Andra tror att det räcker med att påvisa skillnaderna och att det med högre medvetenhet kommer lösa sig av sig själv med tiden. Rätt få tycker att det är en bra och seriös lösning att kölhala män eller påla dem genom rumpan....

Haha får mig att tänka på ett inlägg jag såg för ett antal år sedan av en man som var fly förbannad på feministerna för att det fanns en bröstcancergala men ingen prostatacancergala.... han tyckte liksom att det var kvinnornas ansvar att ta upp även prostatacancern....
Sen att bröstcancergalan (rosa bandet) utnyttjar att bröst är lite sexigare och mer säljande än prostata, det är en annan grej som man också kan diskutera ur ett jämställdhetsperspektiv.

Du får gärna bemöta det jag skrev i mitt inlägg till dig ovan.

Du får också gärna läsa mitt inlägg ovan, nummer 2046.

Nej ingen kan göra allt men alla kan göra lite. Självklart kommer alla att strida för den frågan som ligger en själv närmst/ påverkar en mest. Att feminismen fram tills de senaste decennierna mest uppmärksammat kvinnors situation är ju bara naturligt eftersom det är en rörelse som har drivits av kvinnor på grund av att de upplever ett förtryck. När situationen börjar bli mer jämställd och de mer skriande formerna av ojämlikhet (som att kvinnor har lika tillgång till demokrati, utbildning och är lika männen inför lagen) är åtgärdade kan man börja gå in på mindre saker.
   Samtidigt är det ju ett faktum att kvinnor har ett försprång i debatten iom att  de redan i decennier har diskuterat dessa frågor och är vana att se sig själva som en grupp med "särintressen" osv. För män är det fortfarande delvis ett uppvaknande, att de också måste se sig som en grupp bland alla andra och inte normen för alltings varande. Att männen nu har börjat vakna upp och se att de också förlorar på könsrollerna tycker jag bara är jättebra.
    Synd bara att vissa inte kan diskutera det hela konstruktivt utan försvinner in i foliehatten med diverse konspirationsteorier om feministnätverk som planerar att ta över världen, omprogrammera alla till att bli tvångslesbiska och göra männen kollektivt sterila genom att hälla hormoner i dricksvattnet...

Ja, på grund av ovan nämnda foliehattar som inte ens vet vad feminism egentligen är....