• Anonym

    Fungerar antidepressiva mot panikångest?

    För mig hjälper citalopram mot generaliserad ångest och social fobi, utöver depressioner.

  • Anonym

    Ssri hjälper mot panikångest. Jag äter Citalopram pga depression,  allmän ångest men även för panikångest. Jag kunde sitta och skaka och få panik varenda kväll framför teven helt avslappnad. Så klart var ju något fel. 
    Jag började ta dem för typ 1 år sen. De första biverkningarna var jobbiga. Ångesten blev ibland så stark att jag inte kunde sitta still, utan kunde bara skrika ut helt plötsligt. Jag blev jääättenere, men detta varade ungefär bara 2 veckor, men sen kom yrseln. Blev yr av att sitta och titta på tv, och huvudvärk som inte ville ge sig. Sedan tappade jag typ känseln i vänstra sida på något konstigt sätt. Jag fick väldiga myskryp, och muskelspasmer - men ingen panikångest! Idag mår jag KANON, jag hade gjort om min resa 100 ggr om, för det var mitt enda val till ett fungerade liv. Idag är det inte ofta jag får panikångest, ytterst sällan. Och då har jag haft det sen jag var 13 år, är 21 år idag.

    Jag skulle rekommendera alla som behövde det och ta ssri (antidepressiva). Jag trodde aldrig att jag kunde bli såhär normal, utan terapi. Fast du mår dåligt i början - så ge inte upp! Men måste tillägga att jag är väldigt känslig för alla sorts läkemedel, inte ens säkert att u får någon biverkning :) Lycka till. 

  • Anonym

    Citalopram fungerade inte alls för mig. Har posttraumatiskt stressyndrom med panikångest, social fobi osv. Efter att ha provat citalopram blev jag också väldigt anti mot allt vad antidepressiva heter, men fick sen Zoloft och det i kombination med samtal och EMDR hjälpte mycket. Men mådde rätt dåligt första veckorna med medicinen.

  • Anonym

    Vanliga biverkningar av SSRI: muntorrhet, som kan leda till hål i tänderna. Svårt få orgasm, minskad lust. Fördelarna överväger dock i de fall medicinen verkligen behövs. Personligen skulle jag testat KBT mot panikångest, innan jag gett mig på det tunga artilleriet, dvs medicinering med SSRI. Den brukar nämligen pågå i åratal, och ofta är det just symtomlindring man får, inget bot.

  • Anonym

    Jag anser inte att ssri fungerar om man vill "bota" panikångest. Panikångest går inte att "bota" utan är ngt man får acceptera och lära sig leva med, det är då det klingar av, kommer mer sällan och man börjar må bättre. Den känsligheten man har som orsakar panikångesten går inte att medicinera bort. Det är om någonstans i ens egna tankar som problematiken sitter, i fråga om att göra det svårare eller underlätta för en själv.

    Jag har gått till kurator, i vanlig terapi och i kognetiv beteendeterapi under en 10årsperiod. Provat ssri som seroxat och paroxetin (same shit, different name). ingenting har hjälpt, men sen å andra sidan har flera av mina terapeuter samtidigt sagt till mig, både inom landstinget och privat, att känsligheten är som den är. amygdalan  ÄR så på vissa personer, man är mer mottaglig för stress, depp och nya inryck tex, och reagerar starkt o på impuls för att hjärnan har hittat en liten helvetes highway som den skickar inpulserna på i en j-a fart.

    Har man panikångest kommer man förmodligen -alltid- att ha det lagrat inom sig i någon form, men det är skillnad på att acceptera och lära sig leva med den, att man inte flyr undan, att man kan andas rätt och styra upp sina tankar osv, än att leva gömd och ha panik dagarna i enda. Tricket är att acceptera och möta det som man är rädd för, så klingar det av mer o mer. Att sitta rakt upp och ner i en soffa och få panikångest låter som bakomliggande orsaker o tankar som triggar igång. jag kunde få exakt samma då jag hade kemisk obalans ORSAKAT av knaprande. Sen ska vi inte tala om hur negativt påverkad man kan bli av att sitta o ÄLTA sina bekymmer hos en psykolog regelbundet.

    Mitt bästa beslut som har hjälpt mig mer än nått annat i min kamp mot lidandet som panikångesten bär med sig är att jag SLUTADE gå i terpai, jag SLUTADE knapra piller (biverkningarna är så starka och obehagliga att dom förstärker panikångesten alternativt gör en domnad inför det mesta, inget av det är livskvalitet enligt mig) och jag började acceptera att "ja, nu reagerar jag såhär. nu känns det såhär i kroppen" ist för "nej, kom inte hit panikångesten!!! JAG VILL INTE". Alltså, folk underskattar sin egna kapacitet och kraft som finns i den egna hjärnan och i de egna tankarna. Att tex gå genom vardagen och  motsätta sig alla känslor som kommer över en, genom att tänka NEJ! så förstärker man de dåliga känslorna OCH ångesten. Men om man ist identifierar känslan och tänker "Ja. såhär känner jag nu" och tar emot känslan av vad det nu är som kan tänkas vara negativt laddat, ilska, frustration, ångest osv, så bygger man inte upp en mur som kan explodera då känslan ökar inom en. Den klingar ist av när man i princip välkomnar den "give it your best, panikångest-sucker!". Och detta har jag INTE lärt i någon terapisession för 800 spänn kan jag meddela, detta lärde jag mig på ett seminar om hur man hanterar ilska, som jag deltog i för skojs skull (jag lider inte av problem med ilska, tyckte bara det inte kunde skada och NÅGOT kunde jag kanske lära mig, vilket visade sig stämma)

    Sen tror jag möjligen att kbt kan ha en god effekt om man inte har koll på sina tankar. Nu har jag för min del "lyckligtvis" haft så rätt bra koll på mina tankar, vilket på ett sätt har varit skönt, men det är nog därför jag har fått väldigt begränsad hjälp utav kbt, även ihop med ssri (jag har provat mkt, under olika perioder, man hinner det på 10 år kan jag säga) det var liksom inget nytt dom bidrog med i form av hur man ska tänka eller hantera det. Jag har ju hela tiden gjort det dom föreslår under terapiarbetet, redan innan jag började gå i terapi,. Det enda jag motsatt mig har varit gruppsessioner och vidare medicinering, för det kändes bara som deras desperata metod att hålla mig kvar som betalande patient inom deras verksamhet, för att inget dom hade i övrigt hade gett effekt.

    Känn inte efter så himla mkt är mitt tips. Nog för att man kan behöva ha koll på det som händer i ens kropp, både fysiskt och psykiskt, så är skillnaden att man mår bättre med koll och sämre om man ist försöker ha kontroll över det.

    Nu har jag sagt mitt. Hoppas det hjälper någon.
    MVH

Svar på tråden Fungerar antidepressiva mot panikångest?