Det är min första graviditet också.
Vet inte riktigt hur jag ska vända trenden. Imorgon har jag iofs två uppdrag som sedan faktureras, så det är konkret. Men jag ska ju få igång mitt andra projekt också, så att pengar rullar in sedan när bebis kommer.
En kollega ringde strax efter mitt förra meddelande och ville tacka för vårt jobb igår kväll samt planera nästa vecka och stämma av inför utbildningen vi ska hålla 26 augusti. Efter det fick jag i alla fall liiite fart. Kontaktade två personer som länge velat bli kunder, men som bara inte kommer till skott. Den ena ska jag nu träffa när hon kommer hem från Mallis och den andra har jag bokat in frukostmöte med på tisdag! Yeahy. Lite framsteg i alla fall I både fallen handlar det om människor som vill ha ett miljövänligt, långsiktigt sparande
Och RUL är inbokat 11 okt. Dock inga besök dessförinnan.
Har läst allt ni skrivit, men varit för trött och haft alldeles för fullt upp för att skriva särskilt mycket själv. Jag har läst mycket lycka i tråden nu. Mysigt att så många har fått se sina små nu. I måndags gick jag in i vecka 11 och jag känner allt mer att jag bara vill berätta, men samtidigt tänker jag att jag inte behöver "hålla ut" särskilt mycket längre nu. Vi grejade även släktkalaset som var i helgen och den middag vi var på igår. Nu ska vi "bara" på två kalas denna helg och sedan åker vi till landet en vecka för oss själva. När vi kommer hem är jag i 11+5 och vi överväger att berätta för några i sambons släkt som vi träffar då. Och sedan är det ju faktiskt bara ett par dagar kvar till vecka 13. Då ska jag äntligen berätta för mina nära vänner och för den kollega jag jobbar med dagligen. Vi jobbar med ett projekt som äger rum i Kenya och Uganda och hon frågar hela tiden om jag ska med på resan ner i februari, och jag förhalar hela tiden svaret... jag kommer ju inte att kunna flyga ner i februari.
Igår gjorde vi ett jobb tillsammans med ett par där kvinnan är gravid och är beräknad i februari och hon hade precis varit och lämnat alla prover osv och förundrade sig över att hon behövde ta prov för att fastställa blodgrupp när hon gjort det vid de tidigare barnen. Jag ställde samma fråga till BM eftersom jag är blodgivare och mycket väl vet vilken blodgrupp jag har. Men då fick jag veta att det inte är det de kollar efter egentligen, utan att det är lite av ett svepskäl. Så jag berättade för dem hur det låg till och kände: Hur ska jag ta mig ur det här? Varför vet jag sådant? Jag har aldrig varit gravid eller fött barn innan... Men jag lyckades.
Jag vet inte när i februari hon var beräknad, men det var kul att se hennes fina lilla mage och tänka att jag kanske har en liknande om bara en månad!
Igår berättade jag för en bekant som jag hade frukostmöte med. Det var väldigt skönt. Första mannen jag pratade med om det som inte var syskon eller föräldrar.