• c89

    Varför ser folk ner på oss som väljer att stanna hemma?

    Äh, det blir ju så i denna värld där det viktigaste i livet är att allt är jämställt till 100%, inte att folk är lyckliga och känner att de kan påverka sina liv. Om det hade varit en man som var hemma med barnen längre så hade troligen ingen klagat.

    Jag tycker att du gör helt rätt, så länge barnen får någon slags social stimulans i möte med vänner när ni har tid osv, något som de ju trots allt behöver så småningom. Däremot är jag övertygad om att barn under två år definitivt inte mår bättre på dagis än hemma.
    Du känner dina barn bäst, stå på dig! Jag skulle också vara hemma så länge som möjligt om vi hade möjlighet. Kanske deltid på dagis när de är över två år, men skulle inte vilja lämna bort mina barn i 9h på dagis varje dag. Jag skaffar inte barn för att lämna bort dom, skillnad när man blir tvungen att göra det, men var glad du så länge ni klarar er ekonomiskt i alla fall! Solig 

  • c89

    Det jag inte förstår med de som säger att den andra föräldern får så himla lite tid med barnen är hur långt hemifrån den föräldern jobbar egentligen? Har ni 3h pendling eller vad?

    Min sambo är totalt på jobbet 9h/dag och har bara 10min resväg, plus ombyte och sådär, så han lär vara hemifrån 9,5h av dygnets 24h sedan. Nu vet ju vi förvisso inte hur vårt barns sovrutiner kommer att se ut, men kan jämföra med min mamma och min yngsta lillasyster (idag 8 år gammal) och hennes man (samma jobb som min, fast han är chef där) som alltså hade samma tider som min kommer att ha.

    Min lillasyster var en sådan som sov till 9 på förmiddagen efter att ha ammat sista gången på morgonen. Då var pappan redan på jobbet sedan 7 på morgonen. 2h bort vilket alltså totalt gav mamma lite mer än 7h vaken tid med lillasyster innan han kom hem från jobbet vid kvart över 4 och sedan kunde vara med henne på eftermiddagen medan mamma t.ex fixade middag, duschade och gjorde lite vad hon ville. Sedan var det sovdags för lillan runt 10-11 varje kväll vilket alltså gav pappan 6h eller mer med lilltjejen varje eftermiddag och kväll om han nu var med henne hela den tiden. Alltså bara 1h skillnad från mamma, om man nu tänker så.

    Dessutom finns varje helg, klämdagar, röda dagar osv. Det är alltså inte alls så att det behöver skilja flera timmar i kvalitetstid med barnet bara för att man inte är den som på pappret "går hemma". 

  • c89
    MalinEddie skrev 2012-07-31 17:35:04 följande:
    Det ser nog olika ut för alla. För oss ger deltid mer tid för båda. Samma sak för många andra skulle jag tro. Jag är ledig mitt i veckan och min sambo går hem tidigare. Den möjligheten hade fattats någon av oss om vi båda hade arbetat heltid eller en av oss var hemma. Det hade krävt viss övertid för att vi skulle få ihop det med en lön. Nu vill vi inte ha barnen hemma till skolåldern så detta är inget vi lider av. Jag är glad att de har korta dagar, vi båda får arbeta och ändå har mycket tid med barnen. Vissa har möjlighet att arbeta hemifrån eller är lediga mycket trots att de försörjer en hel familj. Det måste vara skönt om man gör valet att stanna hemma. Jag förstår också att man inte ser det som en uppoffring att arbeta mer än man skulle gjort om den andra föräldern också arbetade om man anser att det är i barnets bästa intresse att vara hemma fram till det börjar skolan. Jag blir glad när föräldrar har möjlighet att välja vad de anser är bäst. Jag är lycklig att vi har haft den möjligheten.
    Ja, det är just det man får tänka på! Alla är olika, har olika situationer och man kan inte döma någon från det.

    Jag har t.ex rabblat upp det i flera trådar, men i vårt fall så är det jag som kommer ta nästan all ledighet, åtminstone med första barnet eftersom att det är det som fungerar bäst för oss. Jag kommer nämligen gå från att ha jobbat (och har bra FP) till att plugga högskola och samtidigt vara föräldraledig. Min sambo börjar jobba heltid nu 2mån innan barnet beräknas komma från att innan ha gått som lärling. Han har således inte någon intjänad FP att tala om än.

    Det skulle alltså inte vara hållbart för OSS att jag försörjer familjen på studielån medan han bara får lägsta FP. Nu när jag är hemma så sparar jag in och slipper ta studielån och får bra FP medan han får full lön. Bäst för både oss och troligen barnet. Dessutom kommer han ta stort ansvar för barnet varje eftermiddag och helg osv så att jag kan plugga, eftersom att jag troligen inte hinner det under dagarna när jag har ansvar för barnet.

    Nu är vi dock av åsikten att vi gärna vill dela. Och till nästkommande barn så kanske situationen ser annorlunda ut, eller till tredje barnet och då kanske det istället är min sambo som är hemma med barnen mer än mig (på pappret).

    Jag tycker att det är viktigt att ta till vara på möjligheten att kunna planera föräldraledigheten utifrån familjens egna förutsättningar, då blir det enligt mig troligen bäst för barnen, inte prompt att det i statistiken ser ut som att alla delar 50/50. Därför blir jag livrädd när alla röd-gröna partier är överens om att de vill kvotera föräldraledigheten, något som riskerar att vara förödande för flertalet familjer, t.ex alla egna företagare osv som inte KAN vara lediga "på pappret" även om de kanske är hemma nästan hela tiden ändå. Ska då 6-7-månaders bebisar behöva sättas på dagis för att familjerna kraschar ekonomiskt? Nej, jag tycker inte att det är rimligt. Så viktigt är det inte med jämställdhet i statistiken anser jag, det finns så mycket annat som spelar in.
  • c89
    gryning2 skrev 2012-07-31 17:55:32 följande:
    Jag ser inte ner på hemmaföräldrar, man gör som man vill. Dock så kan jag tycka det är synd för barnen om de inte alls får gå på förskola inte ens 15 tim/vecka vid 5 års ålder. För jag tycker förskolan är bra och förberedande inför skolgång. Sen skulle inte jag göra mig beroende av min man ekonomiskt. Om man är hemma många år kan det ju vara svårt att få jobb sen. Vad händer om mannen vill ha skilsmässa rätt som det är? Jag tycker man sätter sig själv i en utsatt situation om man väljer att vara hemmafru på heltid. OK om man vill ha barnen hemma men det är ju nästan aldrig någon pappa som väljer att stanna hemma flera år. Jag tror det bästa är om man kan dela i så fall.
    Återigen är det olika för alla.

    I vårt fall är det win för min del på så sätt att jag får mycket tid med mina barn samtidigt som jag får möjlighet att studera utan att behöva dra på mig studieskulder. Om min sambo i framtiden skulle vilja gå isär så har jag fördel i det att jag inte behöver betala av några studielån. 

    Dessutom har jag ju utnyttjat tiden hemma med barnen med att studera. Knappast något som ser illa ut i ett CV Glad
Svar på tråden Varför ser folk ner på oss som väljer att stanna hemma?