Kan det vara autism?

Ska tillägga att han ibland får såna utbrott att han antingen slår sig själv eller på något föremål.

Hur gammal är han..?

Han blir 2,5 nu i augusti.
Glömde att skriva det. :)

Då har jag en pojke i samma ålder här hemma och jag kan säga att en hel del av det du skriver känner jag igen och jag har aldrig tänkt tanken att min son skulle ha autism.
Jag har jobbat mycket med autistiska barn och ungdomar så jag har ändå "antennen ute" liksom. =)

Försök att inte oroa dig så mycket utan ta det steg för steg med hjälp av logopoden & psykologen du säger att ni ska träffa. Lycka till!    

Nä jag har aldrig tänkt på det innan heller och det är ingenting som logopeden direkt syftade på men hon misstänker att han kanske kan ha en utvecklingsförsening och när jag har googlat runt på det jag har beskrivit får jag ofta upp autism.

Men det var skönt att höra att din son är likadan. Förmodligen har han inte det men man blir lite nervös ändå. :D

En annan sag jag har reflekterar över är att han innan sa mamma men det gör han inte alls längre plus att han innan t ex kunde säga ordet apa men nu har han börjat med att  låta som en i stället för att säga ordet. Och även om jag försöker att få honom att säga mamma eller apa eller något annat ord som han hakar upp sig på så envisas han med att säga sina egna ord.

Hur är han i kontakten med andra barn? Skulle kunna vara autism, skönt att ni får hjälp. Stå på dig om du känner att något inte känns rätt. Jag har själv en son med autism som är tre och vi gjorde utredningen när han var 2,5.

Ja alltså han är både och, man har ju suttit och analyserat allt han gör och tänkt tillbaka och det jag kommer fram till är att han tar kontakt med dom han känner. Sin syster t ex ska han sitta nära, frågar efter henne och pratar om henne när han ser en bild.
När vi är hos familj eller släktingar sätter han sig gärna hos dom och "pratar"

Likaså när vi var hemma hos min vän som har en exakt lika gammal dotter. Det är mest hon som tar kontakt med honom och ska prata med honom och så. Han går mest runt med sina bilar och donar men helt plötsligt går han fram till henne och visar att han vill ha en kram av henne.

Men samtidigt så hälsar han gärna på folk och hejar på dom när man är ute.

Man kan nog säga att den största delen med ickekontakten är om man ska göra någonting. När vi leker eller jobbar med stödtecken osv.

Det är så svårt när man inte har så mycket att gå på. Har jobbat i flera år med barn och ungdomar som har autism men han är inte som de.

Får jag fråga dig Kilsbergen, hur yttrade den hos erat barn?

Min pojke visade väldigt lite intresse för andra barn även om det kunde glimta till lite ibland. Hans språkförståelse var sen och första orden kom först vid två men ändå trögt första halvåret och inte speciellt kommunikativt. Mer att han kommenterade saker för sig själv. Pekandet kom aldrig igång av sig själv utan vi fick lära honom peka vid 2,5 ca. Han leker väldigt lite fantasilekar, gillade förut att öppna/stänga dörrar och tända/släcka. Älskar vatten på alla sätt och allt med knappar. I övrigt har han alltid varit väldigt snäll och glad, ätit bra och varierat, sovit bra (förutom en period av nattskräck), är flexibel och har inga ritualer, gillar att vara ute och upptäcka världen. Väldigt lite stereotypier, gillar att snurra ibland. Han har autistiskt syndrom och epilepsi men är troligtvis normalbegåvad. Spektrumet inom hans diagnos är stort och barn av samma grad kan ändå visa olika symtom. Vi har börjat med intensivträning och det har på kort tid gett bra resultat. Hoppas du får bra hjälp nu, jag vet att det du går igenom nu är otroligt jobbigt. Kram!

Tack för ditt svar, din son låter en hel del som min. Han pekar dock men han tittar inte på mig och pekar däremot. Idag på bussen kom det in ett annat barn och jag spanade in för att se vad som skulle hända. När Lionel satt brevid mig på sätet hade han noll intresse av det andra barnet. Han tittade dit och konstaterade att det var ett barn där sedan fortsätter han att titta ut genom fönstret och prata om alla bilar och bussar han såg.
Däremot när jag sätter ner honom i vagnen för att vi skulle gå av , då börjar han att prata med det andra barnet,

Lite är det som att han tar kontakt när han känner för det. Sen om det är vanlig trots vet jag ju inte. :)

Ska tillägga att jag inte har fått några indikationer av någon som t ex logopeden att det skulle kunna vara autism. Hon reagerade på hans sätt att ta kontakt och språkförståelsen. Sen kanske inte hon ville säga rakt ut vad hon hade misstankar om heller.
Det är jag som har forskat runt lite och fått fram det hela men samtidigt kan ju allt vara att han är så fruktansvärt viljestark och helt enkelt hade bestämts sig för att skita i det hela.