Du kille, ärligt, varför vill du inte gifta dig med din tjej?

Om jag ska vara ärlig så är det för att jag väntar på något bättre

Jag känner inte för att gifta mig med henne men älskar henne fortfarande men hon är inte kvinnan som jag vill gifta mig med och spendera resten av mitt liv med.

Anar hon det eller är du bra på att dölja det?

Innerst inne vet hon nog

Precis, antingen är det så i min killes fall eller så är det bara så att han aldrig vill ingå i ett äktekskap mer oavsett. Det säger han att han tänkte direkt när hans skillsmässa var ett faktum. Jag vill verkligen leva med honom men det svåra blir att få veta sanningen. Är jag inte helt rätt för honom vill jag inte ge mitt liv till honom även fast jag älskar. Det skulle kännas kränkande och bortkastat.

ingen av oss är religiös, och därför går den anledningen bort. och vi är inte särskilt traditionella heller. och som min sambo skämtsamt uttryckte det "och inte är vi borgerliga, så borgerlig vigsel går ju bort".

mmm förstår. Vi är inte heller religiösa, men för mig är att vara gift en symbol att visa varandra att vi vill leva tillsammans resten av våra liv. Det är skillnad med att han är min pojkvän eller att han är min man. Det som gör så jävla ont är att är att han med ett leende berättar om andra par som gift sig, när och hur deras bröllop var osv. 

Dels tycker jag bröllop är olustiga spektakel och jag ser inte riktigt fördelarna med att vara gift. Det känns lite mer som en relik från det förflutna (och då är jag annars rätt konservativ med åsikter som att genusteori är trams, könsroller är något positivt, jag är för monarki etc)

Dessutom är det det juridiska som gör att jag inte vill gifta mig med min sambo. Jag vill fortsätta ha delad ekonomi och att mitt förblir mitt. Saker jag köper och investeringar jag gör för mina intjänade pengar ska förbli mina. Alternativet är såklart ett äktenskapsförord men det kan inte reglera sådant som kommer in i äktenskapet under tidens gång. Uppbrott blir så mycket jobbigare om man är gift än om man bara är sambo. Detta väger in trotts att jag har två barn med henne, är nöjd med förhållande på alla sätt och vis och verkligen inte har några planer på ett uppbrott.

Ska tillägga att än så länge i alla fall verkar inte min sambo heller vara så intresserad av att gifta sig. Tur det då jag oavsett vad aldrig kommer att ingå i ett äktenskap.

Jag är visserligen kvinna men nobbade makens frierier i sisådär 15 år innan jag gav med mig och då eftersom juridiken vägde tyngre än mina önskemål att förbli sambo.

För min del, och jag tror inte jag är ensam, är äktenskap ren juridik och har inget med romantik att göra. För er som har barn på var sitt håll kan jag tänka mig att det både finns för- och nackdelar rent juridiskt med att gifta sig.

Hade man kunnat skriva testamente etc som fungerade lika bra som äktenskap så hade jag fortfarande varit ogift, trots att jag älskar maken och har levt med honom i snart 25 år. 

Gu va gullit att låta henne slösa sitt liv med dig är hon kan hitta nån som ser henne som nr ett isället.

För mig är det tvärtom. Jag är snarare mer inne på att ta bort en del juridik, t ex att vi var och en äger sen egendom utanför äktenskapet. Särkullebarn kan alltid "ställa till det" vid äktenskap då de alltid har rätt till sin del vid ev förälders bortgång: Jag är inte intresserad av hans egendom på något sätt. För mig är det en symbol för att visa varandra sin kärlek, att vi hör ihop och att vi ämnar att göra det för resten av livet,  delar namn och att vi är varandras närmsta anhörig. Jag vill inte "bara" vara hans flickvän inför släkt och vänner eller för honom. Jag skulle vara stolt över att få vara hans fru, jag vill ha sex med min man. Att vilja gifta sig bekräftar att båda känner likadant men så är det inte för honom. Han känner allt detta utan äktenskap men jag har en övertygelse om att jag fått för mig att om man älskar så vill man gifta sig med den personen.