• Unik4954

    2 åring + råd ensamförälder.

    Hallo i sommaren!

    Jag har läst så många trådar om dessa små fantastiska 2 åringar och det lilla "helvete" man har, vilket alla andra verkar ha med. Var lugnande att läsa då jag trodde 2 åringen var knäpp!

    Skillnaden är att jag vill ha tips och råd av Er som är helt ensamstående och där barnet inte har andra föräldern ens ibland. Hur orkar man genom detta eviga tjat, testandet av tålamod, gapande och förstörande???

    När man är EN som får mindre sömn, knappt hinner äta...-eller glömmer äta och få som kan avlasta och hjälpa till. Alla tips går ut på att hjälpas åt eller ha släktingar mfl. Om man inte har det då? Om man jobbar full tid, tar hand om sin kotte full tid och de få minuterna över mest har huvudvärk?

    Någon som har tips, riktlinjer och funderingar?

    Thanx!

  • Svar på tråden 2 åring + råd ensamförälder.
  • FinastE2010

    Jag är ensamförälder på heltid. Hela min släkt förutom pappa och bror bor i en annan stad så den  avlastning jag har ibland är min pappa.

    Nu är väl jag van vid att knappt ha någon ensamtid men självklar blir man trött! Det viktigaste av allt är att när man verkligen känner sig supertrött är att lägga sig i tid några dagar (vilket kan bli svårt när man är ensamstående och dessutom ibland vill sitta uppe för lite egentid). Det gör susen för humöret, orken och allting. Min son sover inte middag så ofta och är otroligt aktiv och vill alltid att jag ska vara med i lekar etc. För att få något gjort hemma så låter jag han delta i mkt av aktiviteterna så att han känenr sig nöjd o delaktig. T.ex. får han hjälpa mig ge mig disken när vi plockar ur diskmaskinen (vissa saker vet han vart det ska ligga ändå), jag ger han "uppdrag" att slänga in tvätten i tvättmaskinen som jag lägger ut på golvet åt han. Om jag skruvar ihop nya möbler får han en egen skruvmejsel att "låtsasskruva med".

    Nu är jag snabb på att göra mig i ordning på morgonen men vill gärna sminka mig lite, ibland får han leka lite själv andra gånger kan jag ge han en hårborste och några hårspännen och han låtsas gärna fixa mammas hår under tiden och tycker det blir jätte fint. ;)

    En annan sak, rutiner, rutiner och rutiner! Ja det blir enformigt och tråkigt men mkt lättare då barnet vet vad som ska hända och det minimerar utbrott och annat. Vi har främst rutiner gällande morgonen, när vi gör oss i ordning, frukost och att vi går ut och leker 45 min - 1 tim efter det. sen blir det lunch och efter det hittar vi på något. (oftast har jag tänkt ut en plan dagen innan vad vi ska göra), sen efter det brukar det bli handla mat, lekpark, laga mat etc.

    Vad gäller utbrott och liknande kan min son få rätt kraftiga emellanåt men oftast går det bra trots han har rätt bra temperament och lite tålamod. Men det hjälper helt klart att släppa lite på skitsaker och låta de känna att de får vara med och välja och bestämma angående saker och ting. T.ex. han vill ha på stövlarna i 30 graders värme. Ja men ta på dom då! tar med gympaskorna och frågar efter 10 min om han inte vill ha dom istället eftersom det är så varmt och givetvis vill han byta. ;)

    Mest småsaker som gör livet enklare.. Har väl kanske inte så mkt med ensamstående och göra egentligen. Men att bara få träffa andra och prata medan barnen leker (även om sonen vill jag ska vara med o leka samtidigt) gör det hela lite trevligare. Bjud hem andra och umgås om det är svårt som för mig att åka iväg på helger etc. Kanske inte var så bra råd, vet det är svårt!

  • PoL

    Det som hjälpt mig i såna lägen har varit att umgås med andra som har barn i liknande ålder, bra med avledning!
    Jag har även kört med att tala allvar och ge incitament - berätta att du tycker det är jättejobbigt med grälen, att du tror att det är jobbigt för honom med, och föreslå att om ni kan klara av hela morgonen utan bråk så kan ni hitta tid till att läsa en bra saga innan ni ska gå (lr nåt annat han värdesätter). Klart det nog inte funkar fullt ut i början men se till att belöna när du ser att han anstränger sig.
    Lycka till!

  • Unik4954

    Tack för Era rader.... Hjälper enormt att bara veta att det finns fler!
    Gå och lägga sig i tid är nog det vettigaste men svåraste utmaningen som ensam. Man har par timmar om kvällen av sk "egentid" och vill inte sova bort den. Dock får man då "betala" nästa dag.....
     

    TACK! (återkommer i ämnet strax) 

  • Valente

    Nu är jag inte ensam med minstingen, men var det med mina två äldre barn. Äldsta flickan var hyperaktiv, och jag var deltidsarbetslös, vilket gjorde att jag hade mycket dålig ekonomi, vilket stressade mycket det med. Var totalt slutkörd. Men hon åkte till sin far varannan helg, för det mesta iallafall.  Det var iallafall någon typ av avlastning. Vi klarade det på något sett, men annars kan man ju ansöka om kontaktfamilj, ifall det är alldeles alldeles för jobbigt.

    Det andra barnet var lugnare, och inte lika ansträngande. Men där fanns ingen avlastning av pappan att komma med. Men vad jag har gjort är att släppa det mesta runtom i livet man själv vill, och lägga fokus på barnet. Tänka att tids nog kommer tid för en själv.

    Tipset att umgås med andra med barn är bra. Ensamheten kan annars vara knäckande. Du kan också kolla efter olika föreningar för ensamstående föräldrar. I skåne finns Makalösa Föräldrar, som hittar på olika aktiviteter tillsammans.

Svar på tråden 2 åring + råd ensamförälder.