Hur tar man beslutet om att bli ensamstående mamma via insemination?
När jag var liten så visste jag att jag skulle ha 3 barn, det bara var så. Vi skulle bo i en stor villa på landet utanför stan och ha husdjur. Någon man fanns aldrig i mina drömmar.
Men så kom jag in i tonåren och min barnlängtan blev allt starkare, jag försökte lura mig till en graviditet men misslyckades och insåg att det inte alls var vad jag ville. Jag ville vänta tills jag läst klart på högskola och jag skulle hitta den rätta under mina år på utbildningen, så fort jag var färdigutbildad så skulle jag söka jobb och vi skulle få barn ihop så snabbt det bara gick. Vi skulle ha vårt första barn när jag fyllt 23 år eftersom jag alltid velat ha barn tidigt.
Idag är jag 24 år, jag har haft 6 olika relationer under min tid på högskolan men i alla relationer har jag vantrivts. Mina förhållanden med dessa 6 män har varit underbara, men så fort vi flyttade ihop tog förhållandet slut efter bara några veckor/månader. Alla 6 förhållanden slutade på samma sätt. Vi bråkade allt mer ju längre vi bodde ihop och i och med bråken tappade vi känslorna för varandra.
Jag har insett att jag inte står ut med att bo ihop med en man. Eller ja, inte dessa 6 män i alla fall och de har alla varit olika till både utseende och personlighet. 2 av dem skulle bli riktigt bra pappor och jag ville verkligen ha barn med båda två av dem men jag tappade känslorna (ofrivilligt) för båda efter bara några månader.
Jag började fundera på insemination redan på högskolan. Jag vet att man kan göra det i Danmark och det känns som det optimala då jag aldrig lyckats ha en längre relation utan bråk eller att tappa känslorna. Jag tror det är mig det är fel på, eftersom några av dessa män har varit alldeles underbara men jag har ändå inte klarat av att behålla känslorna eller undvika bråk. Jag vill så gärna ha en familj med mamma, pappa, barn, men jag vill såklart inte att mina barn ska bli skilsmässobarn. Men det är också svårt att komma överrens om man är två som har barn när det gäller barnuppfostran etc.
Men å andra sidan är inte insemination det optimala heller. Det kostar att åka till Danmark och inseminera sig och jobbet som ensamstående är dubbelt så tufft. Jag vet inte ens hur jag skulle klara att försörja oss om jag skulle bli mammaledig osv. men jag har längtat efter barn sedan jag var 13 år och nu är jag 24 år. Jag har haft jobb i snart 2 år. Att inte ha någon pappa är värre än att ha skilda föräldrar, och att vara ensamstående måste vara väldigt tufft. Jag vill gärna ha barn före jag fyller 30 år.
Hur bestämmer man sig för om man ska skaffa barn på egen hand via insemination eller ej? Jag vill ha stöd och råd från er som varit inne på dessa vägar och jag vill veta vilken väg ni tog. Åkte ni till Danmark? Gav ni upp drömmen om barn? Väntade ni tills ni hittade den rätta? Hur bestämde ni er?
Ni får gärna länka till svenska dokumentärer om kvinnor som blivit gravid/ fått barn genom insemination.
