Jag tror jag älskar en annan kvinna än min fru

Har du slutat älska din fru eller älskar du båda två?
Om du har slutat älska din fru så borde väl valet vara rätt enkelt? Livet är för kort för att leva i kärlekslösa förhållanden, oavsett om det blir något med den andra kvinnan eller inte.

Älskar du båda två? Ja, då får du ta en funderare på vilket liv du vill leva. Hur ser livet ut med din fru? Är du nöjd med hur saker är? Är du lycklig? Eller vill du lämna henne? Börja om på nytt?

Jag är av åsikten att det inte behöver vara någon big deal att få en crush på någon annan än sin partner och det behöver inte betyda att man måste skilja sig osv. Däremot kan det nog vara en anledning till att fundera över sitt liv och de frågor jag ställde här ovanför.

Som jag ser det så består ett förhållande av flera komponenter , där kärlek och sex bara är en av dem , vänskap , djup tillit , samhörighet etc är andra....och då menat jag RIKTIG vänskap , inte bara att man känner att man klickar med någon men inte verkligen känner människan , utan sådan vänskap som svetsats ihop av åratals upplevelser tillsammans men som man tyvärr lätt tar för given.

I ditt fall så har du "flyttat" en av komponenterna och lagt den hos någon annan , däremed har du oxå skapat ett tomrum i relationen mellan dig och din fru , antingen fanns den där redan tidigare , dvs du älskade inte din fru och saknade den komnponenten och så uppstod den hos någon annan.

Men samtidigt får du inte glöma de andra komponenterna , de är oxå minst lika viktiga , och kruxet med dem till skillnad från förälskelsen är att de är svåra att finna , det är någon man bygger upp under många år , men som raseras väldigt lätt.

Om du låter dina känslor skena iväg till handlingar och du är otrogen mot din fru så kommer du ta död på samtliga komponentrer , alla minnen , vänskapen , tilliten... allt ni byggt upp tillsammans kommer att skitas ner och förvandlas till en svart sörja som hon kommer kväljas över , det kommer helt överskuggas av sveket och förnedringen hon kommer känna , allt ni upplevt och byggt upp tillsammans kommer kännas falskt , bortkastad tid.

Har ni barn tillsmmans så är det inte alls bra , även om ni skiljer er vilket ni förmodligen kommer göra ändå om otroheten avslöjas så kommer ni behöva sammarbeta med varandra kring barnen , hur ert förhållande som skilda föräldrar ser ut beror väldigt mycket på hur ert förhållande avslutades.

Jag tycker du ska vara ärlig med din fru och förklara hur det ligger till , och dra inte ut på det , gör det nu , gå på familjerådgivning , vänd alla stenar , det är det minsta ni kan göra för era barn (om ni har några) , skulle det visa sig att du fortfarande inte känner något för din fru så är det bättre att skiljas som vänner och bibehålla vänskapen , tilliten och respekten för varandra än att ta död på allt genom svek och lögner.

Dessutom tycker jag du ska bryta all kontakt med den andra kvinnan ett tag och fokusera 100% på att reda ut ditt nuvarande förhållande , det finns inte en chans i världen att du kan återfå känslorna för din fru om du hela tiden eldar på din förälskelse , dessutom har förälskelser en tendens att klinga av då,

Detta är ett "ämne" som jag har börjat tänka mycket på den senaste tiden. Eller jag har snarare börjat tänka på kärnfamilj och monogami, skrev lite om det här.
Det jag har kommit fram till för mig själv är att det är nog så att endel av oss människor kan älska flera, eftersom detta inte anses vara "normalt/okej" så kan vi inte prata öppet om det och där med komma ner på jorden och liksom låta det bara vara så som det är och inte försöka bestämma över våra egna känslor, kuva en själv till att känna något man inte gör eller förbjuda en att känna. Så att försöka förneka ens känslor blir mer som upplagt för att de skall explodera i en känslostorm och då tror jag att man kan känna sig mer förälskad än vad man är för att är ångest och förbjudna känslor inblandade i det hela.
 
Jag tror egentligen att det är fint och sunt att kunna älska flera. Ofta gör vi ju det med på olika vis.
Det sägs även att de flesta i långa relationer ibland går och blir förälskade i en annan, ibland svalnar det ibland är de otrogna, andra kanske bryter.
En del ser förälskelsen i andra som ett tecken på att något är fel i ens relation och börjar jobba med den. Jag tror inte nödvändigtvis att det behöver vara något fel alls i ens relation för att bli förälskad i andra. Den stabila vackra fina kärleken som man känner till sin partner är helt enkelt inte en "adrenalinrusch" och du får inga kickar av den kärleken som vid en förälskelse. Just nu är du inte beroende och får absintens efter kokain eller något likande utan av förälskelse, som jag ser det. Det är dina hormoner, din hjärna som kickar i gång och får dig att känna så här. Förälskelse behöver sedan inte ens leda till kärlek, det är först när förälskelsen lagt sig som man vet om det blir kärlek eller ej av det hela.
I vilket fall som helst så svalnar alltid förälskelsen, kroppen orkar inte vara förälskad och du beskriver ju "olycklig förälskelse" rätt väl med somatiska symtom osv. din kropp kommer inte palla det i längden så antingen tappar du intressant eller börja älska. Kanske inte finns så tydliga gränser och förälskelse kan säkert blomma upp igen om man inte har träfats på ett tag, men man kan nog alltid lita på att förälskelse inte varar.

Gör som jag :)  Sätt dig och frossa i fakta om kärlek, förälskelse, kemi och hormoner osv.
Sedan gör jag en sak till, jag pratar med min partner om hur jag känner. Jag vägrar att h*n skall bli utanför när det är något så stort och omvälvande på gång i mig. Jag har ju valt att leva med min partner för att kunna dela livet och dess innehåll med personen. Jag förlitar mig på att min partner kan vara det bästa stödet, ha de bästa råden för h*n känner mig. "Vi fixar det som kommer upp tillsammans!".
Det rådet passar säkert inte alla, att prata med sin partner, att diskutera och fundera "vad är detta, vad kan vi arbeta med för oss" en signal om något eller bara "jaha vad skall jag göra åt dina känslor du får väl känna som du gör, bara du inte går bakom min rygg". En del är troligtvis så svartsjuka att det skulle bli olidligt jobbigt men det kanske är värt att ta det ändå för att vara ärlig? Kanske skulle din fru kunna berätta om en likande förälskelse hon har haft för dig?Kanske kommer ni varandra närmre? Kanske vill hon förbjuda dig att umgås med denna personen, begränsa dig och styra dig. Men det vet du inte nu.

Jag tror inte att du skall prata med Lovisa om det, risken finns att hon är förälskad i dig och gör allt för att det skall bli ni och du faller dit utan att ha hunnit tänka, reflektera och berätta för din fru. Kan bli hemskt illa. Skulle det visa sig att hon inte alls är tänd på dig eller förälskad utan tycker det är jobbigt och drar sig undan dig kanske det skulle bli enklare för dig, men eftersom ni umgås gillar hon väll dig. Kanske till och med älskar dig.
Jag tror du skall prata med din fru. Om du inte kan det prata med en terapeut!
Det är ärligast mot alla så även dig själv (om du inte bara kan låta detta vara och hålla tyst för resten av livet och aldrig bli otrogen).

Trist... Att man inte kan släppa iväg sin man på jobbet ens utan att han ska börja kolla efter andra.. Jag tror att felet ligger hos dig.. Inte din fru..
Din fru är inte "ny", rolig och spännande och därför tillåter du dig att kolla efter annat.. Trist!
När du har lämnat din fru, blivit tillsammans med din kollega och hon inte är ny och intressant längre.. Lämnar du då henne för nästa?
Samtidigt så förtjänar än att ha en man som kollar efter andra.... Tråkig sits!