Jag fungerade som jourhem för katter ett par år, dvs katter som blivit akut omhändertagna och som sedan skall omplaceras vidare till en egen familj. Katterna bodde hos oss en kortare period för att slippa bo i bur på katthem. Jag har enbart positiva erfarenheter av omplaceringar och har varit inblandad i ganska många. Katter hanterar det. Däremot kan det vara så att en katt verkligen inte trivs i ett visst hem, oftast i samband med nån förändring, t ex nya barn, nya katter, ny sambo... Då kan det vara bättre för alla att försöka omplacera katten. Jag är ganska bestämd när det gäller barn och djur. Djur ska vara och uppträda som friska när man har småbarn, punkt slut! Det är en stor påfrestning för många djur att ha skrikiga barn runt sig och far de illa av det, inte klarar stressen av normalt barnbeteende, ska man skilja barnet och djuret åt. Sen är det ju alltid en bedömningsfråga - vart går gränsen för "att inte klara av" och vad kan man förvänta sig att ett djur "ska stå ut med" innan det kan sägas normalt att försvara sig? Tycker TS verkar vettig och har agerat adekvat. Önskar lycka till och går här och hoppas att allt ska fungera fint med min vuxna omplaceringskatt och min nya bebis som kommer om ca två veckor...
