Hej!
Jag hade hoppats att någon här kunde hjälpa mig att förklara varför folk i mindre städer stirrar på varandra (eller rättare sagt alla de inte känner igen).
Jag bor i Stockholm och upplever detta varje gång jag besöker en mindre ort i Sverige. Senast var det Hudiksvall, gången innan Falköping.
Har folk ingen vett och etikett i småstäder eller har de inte fått lära sig att det är oartigt att stirra?
Jag förstår mig inte på det.
Varken Hudiksvall eller Falköping är knappast så små att alla känner alla, så det beror nog inte på det iaf.
Ser du udda ut? Eller känner du dig bara osäker när du kommer utanför ditt eget revir?
Här är det snarare tvärtom, stockholmare och andra turister, men främst stockholmare, kör hur som helst, parkerar hur som helst, går i affärer barfota med bara shorts på sig, sitter i bikini på restauranger osv. Har folk som är från storstan ingen vett och etikett?
Jag tror att det kan vara så att man i mindre städer tittar mer på varandra. Inte stirrar, utan tittar. Som ung i Paris fick jag snabbt lära mig att inte titta på främlingar - och när jag kom hem till min svenska småstad upplevde jag först att människor stirrade på mig.
Bor numera i en annan, lite mindre, stad och här tittar vi nog på varandra - och hejar ganska mycket. Är jag ute och springer hejar nästan alla jag möter med en blick eller en nick och ett leende. Jag gillar det!
Är man i Stockholm ska man ju helst titta ned i gatan när man är ute och går för att inte sticka ut.
Åker man tunnelbana bör man helst titta tomt rakt framför sig.
Därför skulle jag aldrig klara av att bo i Stockholm.
Jag älskar att se folk.
Jag tycker om att säga hej till var och var annan.
Jag tycker om att var och var annan säger hej till mig.
Eftersom jag bor i en stad, är människorna en del av mitt liv, och inget jag kan "få bort" genom att ignorera dom.
I den medelstora stad i Sverige som jag bor i, får man se människor utan att betraktas som konstig.
Det är ett privilegium vi har, att kunna säga hej till en människa vi möter på gatan. Främling eller bekant.
Att le mot någon som ler till baka kan lyfta en hel dag om man är lite nere.
Jag skulle vilja att alla såg varandra.
Kanske man skulle utlysa den nationella Hejdagen, då alla människor ska titta och heja på varandra (med ett litet leende förstås). Det måste ju vara en trevligare dag, än till och med kanelbullens dag. 
Äh! Trams! Jag bor i Stockholm. Och tittar på folk. Pratar ofta med okända på t-banan etc när det faller sig naturligt. Finns många som tittar och ler mot varandra i Sthlm. Liksom i andra städer. Förstås. Vu har ett behov av att stoppa in varandra i fack.... Stockholmare är si, göteborgare så, småstadsmänniskor trångsynta etc etc - detta är givetvis skitsnack från början till slut. Visst kan det finnas inslag av kulturer av olika slag på olika ställen, men långt ifrån alla individer är inblandade i dessa kulturer.
T ex Stureplanskulturen i Sthlm - eller kulturen att frysa ut nyinflyttade i byar - dessa fenomen innefattar bara vissa individer. Inte alla.
Vad härligt det är med folk som drar alla över samma kam......
W Goldberg:
Inte "man", du upplever det så. Jag gör det inte. Är född och bor i Stockholm. Håller med mpermper.
Däremot är mer "tillåtet" och "vanligt". Man kan vara anonym om man vill även om man sticker ut. Man kan ha riktigt udda stil utan att folk stirrar ut en.
Inne i city rör sig dels mycket turister och en hel del udda typer. Kanske du råkat på att fråga någon av dessa?
Såg din insändare i EP idag 
Är detta tankar som plågar dig ofta? Bor själv i Enköping men aldrig känt mig utstirrad alls, brukar inte stirra på folk heller.
På små orter tittar man på de omkring en, det är ganska naturligt. I storstäder är man livrädd att hälsa eller ens möta någons blick.
De stirrar inte, de tittar på dig och förväntar sig att du ska möta deras blick så de kan hälsa :)
haha
Som någon tidigare skrev: dra inte alla över samma kam....
Men jag har själv bott i stora och små städer.
Min erfarenhet är att den s.k "jantelagen" är stark i småstäder.
Har du t.ex en Porsche i en liten ort sticker du ut. I Stockholm
finns det åtskilliga Porschar så där sticker du inte ut på samma
sätt.
Har själv sommarstuga i ett sommastugeområde med grym social-
kontroll. Har du lite dyrare bil så får du sura blickar.
I mitt villaområde däremot så är det tvärtom. Grannarna gratulerar
till att du köpt ny och dyr bil. Dom säger " grattis den är du värd".
MÄRK: detta trots att "mtt" villaområde ligger i en småstad...
Jag har bott i mindre samhällen, små och mellanstora städer och i Sthlm. Tycker inte att folk stirrar. Däremot tittar man och ser vem man möter eftersom sannolikheten att man känner någon är större ju mindre staden är. I Sthlm blir der ohållbart, man orkar inte och har inte lika mycket ut av det. Jag har diskuterat fenomenet med mina vänner som är uppvuxna i Sthlm. När jag hälsade på dem som tonåring tyckte de att jag la märke till så mycket, de tittade inte utan slöt sig i en bubbla om de aktivt inte kände för att titta. Jag var tvungen att lära mig att skärma av för att inte bli överstimulerad. Mina lantiskompisar och inflyttade till Sthlm har berättat om liknande erfarenheter.
När man kommer hem till en mindre stad efter år i Sthlm så uppfattas man lätt som lite snorkig när man missar att heja på sina bekanta eller inte tar kort ögonkontakt med den man möter på en mer tom gata.
Det här resonemanget handlar om tendenser och inte ett facit att det Alltid är såhär.