• Maxin

    dagis!

    Hej! Vi har en dotter på 2.5år, hon har alltid gillat dagis tills i slutet av maj i år -12. Har förstått att det kommer förr eller senare. Det jag börjat fundera på är, när vi lämnar vill hon inte släppa taget utan klamrar sig fast och gråter stort. Känner hon sig sviken av att vi lämnar henne? Kan små barn göra det? Tycker ibland när hon drömmer att det verkar som att hon bearbetar det och skriker mamma/pappa i sömnen. Jag vill verkligen förstå henne då jag själv minns mkt från när jag var liten. Själv hade jag en super uppväxt men visst tyckte man mamma var dum ibland då man inte fick som man ville. Med Vänlig Hälsning/ M

  • Svar på tråden dagis!
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    I alla barndomsupplevelser finns separationer som ett centralt tema. Att hantera såväl vardagliga som långvariga separationer är något som ingår i vår utveckling till människa. Att för tidigt bli utsatt för svåra och långa separationer kan utgöra grund för senare bearbetning.
    Att helt undvika att utsätta barn för separationer skulle vara mycket skadligt för dem.
    Däremot ska man bidra till att träna separationer under goda förhållanden, dvs där det finns andra som tar hand om barnet på ett bra sätt när mamma eller pappa är borta och där frånvaron inte är för lång.
    Förskolan är ett alldeles utmärkt sådant tillfälle med pedagoger som känner barnet väl och bra sysselsättning och kort varaktighet.
    Som förälder är det då viktigt att inte dra ut på avskedssituationen på morgonen. Skapa en tydlig ritual och lämna barnet till en vuxen och gå därifrån även när barnet gråter. Gråten brukar ta slut när mamma är utom synhåll. Men stannar hon kvar fortsätter gråten över att hon ska gå och barnet lär sig ett dåligt sätt att manipulera avskedet.
    Mammor är och ska vara "dumma" ibland, men det är bättre om de vet vad de gör och har en god tanke bakom.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden dagis!