IVF till vintern / årsskiftet 2013

Vi har fått kallelse till september men kör vi långa protokollet blir det ändå inte att vi blir gravida förrän till vintern.
OM det tar sig på första försöket.

Väntan är det absolut jobbigaste i denna situationen tycker jag.
Vår remiss skickades för ganska exakt ett år sedan och i december är det ett år sedan vi fick veta att min sambo skjuter blankt.  Det har varit en låååång jobbig väntan...

TS:
Varför måste ni vänta till december? Du vet att vårdgarantin gäller?      

Hur funkar det då? Blir det med äggdonation?
Jag går också i malmö

Jag är inte säker med vårdgarantin men det är nog från det att man sökt hjälp ska det gå max tre månader tills det händer något. Antingen tills man får hem kallelse (och då ska det ta max 3 månader innan man får tiden) osv.

Vi ska också göra ICSI. Jag tycker det är mer skrämmande än vanlig ivf... Det är ju mer komplicerat

Jag tycker inte alls att det är en konstig tanke!
Min tanke va att jag skulle överaskas av en graviditet, alltså vi kör på med oskyddat sex och vill ha barn men tänkte inte mycket mer på det än så, och så skulle jag överaskas av att min mens inte kom och jag kanske fick något mer symptom också.
La upp detaljerade planer för hur jag skulle berätta för min sambo, mina vänner och familj osv.
Nu blir det inte så. Nu är allt planerat och detaljerad fast på ett annat sätt. Familj och några vänner vet redan.

Vi kommer veta exakt den dagen vi får ett ägg insatt och allting blir på ett helt annat sätt.
Det är inte det "naturliga" sättet att få barn...

Jag har också liknande tankar som du Smurry men jag försöker att inte tänka på det.
Nu i väntan på starten känns det nästan som jag redan är gravid fast utan symptom.
Jag väntar ju på ett barn, precis som en gravid kvinna gör, precis som de som väntar på adoption väntar också på barn...      

Jag tänkte också på hur jag skulle dölja det på jobbet. Mår jag jättedåligt på morgonarna kan jag lösa det med att byta några pass så jag jobbar flest kvällar tex, och sen efter vi varit och sett ett hjärta slå kan jag berätta.
Nu känner jag att jag måste berätta långt innan dess, i samband med att jag börjar hormonbehandling, för att mina kollegor ska förstå om jag beter mig lite konstigt eller annorlunda ibland och kanske måste ta ledig ibland för att gå till doktorn.
En av de som va med i serien "drömmen om ett barn" på tv3 har jobbat på mitt jobb innan så de är inte helt främmande med situationen. Men jag tycker ändå det är jobbigt. Det är på något sätt skamligt och skämmigt. Tycker jag iallafall.
Jag har flera gånger tänkt "jag vill inte vara med längre, det här är för jobbigt" men det går ju inte på något annat sätt och jag kan inte ta mig ur detta så jag har inget val.
Det är såfall om jag väntar helt och hållet med barn och det kan jag inte heller göra känner jag, jag har ju väntat så länge på detta.
Eller om jag träffar en annan kille och skaffar barn med honom vilket inte heller är ett alternativ.
Man kastas in i en värld man helst vill slippa och kan inte ta sig ur...       

Jag gissar också att jag kommer få göra korta och jag hoppas på det eftersom den är just kortare.´och många säger att den är skonsammare mot kroppen och man blir inte överstimulerad så lätt.
Jag känner också att jag vill leva med min sambo oavsett spermier eller ej, detta är något vi går igenom tillsammans. Vi hade velat vara tillsammans med varandra även om vi inte kunnat få barn öht. Jag ville inte ens ha barn innan jag träffade honom.   Vi är givetvis otroligt tacksamma att det finns hjälp att få även om det känns jobbigt att man sitter i situationen öht.
Håller tummarna att nästa prov ser bra ut  

Varför ser du inte fram emot sprutorna? Är det själva nålen eller hormonerna? 

Vet du när du ska börja?

Jag fick äntligen tag i RMC malmö per telefon. Det va visserligen en trevlig sköterska jag fick prata med men hon hade inte så bra besked till mig.
När vi ska dit den 4e september är det mest information och förberedelser och vis ka få veta om vi ska få göra korta eller långa protokollet.
Men vi får inte börja med behandlingen!
Vi måste vänta ytterligare typ 2 menscykler! Detta för att de har fullt upp och många patienter och är fullbokade.
  Hade de inte haft lika fullt hade vi fårr börja 3 dagar efter första möte. Alltså den 7e september.
Ska vi hålla på o vänta 2 menscykler till och sen tar det nån extra månad innan vi är gravid, då är det ju vinter sen.

Därför tänkte jag att denna tråd kanske passar mig bra.

I min kallelse står det att vi kan boka tid för informationsmöte som är frivilligt om vi kollar på filmen på hemsidan som är obligatorisk. Jag ville gå på det för jag känner det är viktigt för mig men tydligen har de tagit bort det helt.
Jag ville även träffa kurator och fick telefonnummer till henne men inte säkert att jag får träffa henne eftersom de räknar tydligen inte att vi är inne i systemet förrän efter 4e september.

Jag hade sett fram emot informationsmötet och att vi skulle få börja nästan direkt efter mötet

Tydligen får man folsyra och B12 vitaminer på recept, hade jag ingen aning om. Det skulle man ta en månad innan... Då får jag det receptet på första mötet eller?
Jag trodde man skulle ta folsyra 3 månader innan?    
         

På vår klinik har det gett resultat att ringa och tjata men när man ska vänta ett visst antal menscykler för att de har för många patienter hjälper det nog inte att tjata :(

Jag är 86a och min sambo är 83a  =)

Det brukar va ganska lång kö där eftersom det kommer patienter från hela skåne sa dom.
Men de ska fortfarande hålla sig inom 3 månader för de går efter vårdgarantin =)
Däremot är det inte säkert att det blir så när man väl gått på första mötet för då är man redan inne i systemet. Det återstår och se men jag ska verkligen kriga för att få köra korta protokollet och få vara gravid innan jul!  
Jag ville helst gå till kuratorn på RMC eftersom de är vana vid den här typen av samtal. De kanske vet vad de ska säga på ett annat sätt när det gäller sånt här.
   Däremot har jag funderat på att gå och prata med någon om en massa andra saker som tynger mig. Kanske jag ska gå till psykolog och prata om allt möjligt och även då ta upp det med IVF?
Men den psykologen vet ju ingenting om IVF...