Föd Vaginalt !

"Jag förstår inte" botas enkelt med att man läser på lite, och kanske typ... inte vet jag... lyssnar på folk som har erfarenheter som man kanske själv inte har.

Till exempel det där med att man "liksom" blir sängliggande en vecka efter kejsarsnitt. Det har du hört någonstans, eller kanske läst det någonstans, och så har det blivit till "kunskap" i din hjärna. Superbra. Att det fastnar kunskap alltså.
Men så en dag (den här dagen faktiskt) så kommer det en ny liten kunskap studsande (som en lila studsboll) och säger att nej, man är inte alls sängliggande i en vecka efter kejsarsnitt. Den lilla kunskapen får du helt gratis av mig (varsågod), och jag kan garantera att det är hög kvalitet på den, eftersom jag har blivit snittad och har upplevt detta alldeles själv.

Så... nu är det upp till dig vad du vill göra med den studsande saken som attackerar dig men som inte stämmer överens med det som redan tar plats i din hjärna. Ska du fortsätta att "inte förstå", eller ska du öppna dörren lite och släppa in nya studsbollar?
Utifrån din trådstart rekommenderar jag att du i så fall öppnar dörren ganska stort, för det är rätt många bollar som vill/behöver komma in...

alla som du känner? så trevligt då!

Jag födde mitt 1a barn vaginalt.. eller nej en barnmorska hängde på mig mage och med våld tryckte hon ut honom..!
jag förlorade 2liter med blod och blev sängliggandes under lång tid därefter, kunde INTE gå omkring, behövde ha hjälp för att ens ta mig till toaletten.. kunde inte ta hand om mitt barn heller.. amningen funkade inte, hade ingen som helst mjölk pga blodförlusten! fick till slut efter mycket tjat från barnmorskorna på bb på överläkaren då, blodtransfusion..
jag fick tjata mig till att åka hem! det tog 3mån innan jag var något sånär återställd och kunde gå fritt längre sträckor utan att det svartnade för ögonen.. amningen blev det aldrig något med!
först när sonen var 2mån gammal kunde jag knyta an ordentligt, jag tog såklart hand om honom innan och tyckte att han var världens finaste, men någon kärlek kände jag INTE förrän han var 2mån gammal..

jag stannade alltså kvar på bb nästan 1v, jag blev kvarhållen med tvång.. de vågade inte släppa hem mig.

HADE jag VETAT hur illa förlossningen hade gått så hade jag krävt ett snitt från början, helt klart!!!!

 (med 2a barnet så gick förlossningen bättre, åkte hem efter 1 dygn, men hade ist förlossningsdepp tills barnet var 8mån gammalt)...

Oj, jag har fått fler svar än vad jag trodde. Kan givetvis inte svara på alla men ok, jag ger mig. Man är väl inte sängliggande en vecka då. Det var i alla fall vad jag hade hört. Och nej jag menar inte att snittade går på en specialtoalett, jag menar att om du föder vaginalt har du inte kateter som man har när man snittas. Och det finns visst högre risk för barnet att få tex astma efter ett kejsarsnitt. Och jag har hört om massor som inte alls fått ha barnet med sig på uppvaket utan fått träffa det när dem kommer till bb och det kan skapa anknytningsproblem. till skillnad från när du föder vaginalt och får upp barnet på bröstet direkt.

Jag menar inte att klanka ner på rädda. Jag menar att om du är rädd så kan du ju gå i terapi så att man slipper bli rädd. Och nej jag är inte inavlad, jag förstår inte varför någon vill utsätta sig för alla de risken som kommer med ett kejsarsnitt och därför frågar jag. För att förstå.

Och jag har inte fött barn men är i v14 och kommer att föda vaginalt. för jag är inte rädd för något som är helt naturligt.

 

Det sticker visst i ögonen på dig att jag inte är rädd? Vad vill du att jag ska skriva då ? OOOOHHH.... jag är sååååå rädd för att föda barn. Trots att kvinnor har gjort det i 1000000 år och de flesta av dem överlevt och fött fler barn. Långt innan bedövningar och kejsarsnitt uppfanns. oooj oj oj. så rädd är jag så jag skakar !

Ja för Queenie överdrev ju inte alls v a?

I så fall undrar jag varför män har bröstvårtor?

Jag förstår fortfarande inte det där med "mardrömsstart"....