Föd Vaginalt !

Du kanske  borde skaffa dig en mer realistisk bild av riskerna kring ks innan du startar en tråd som är så här tvärsäker.

Jag snittades igår (planerat, av medicinska skäl) och jag är inte medtagen alls idag. Inget fel på anknytningen, inga fel på något alls faktiskt utan att man ju inte får lyfta tunga saker. Men jag kan gå, böja mig, byta på bebisen, jag har faktiskt haft en snabbare återhämtning är efter fyra av mina fem vaginala förlossningar. 

Nu är ju jag bara ETT exempel men de problem du räknar upp är inte alls så vanliga som du tycks tro. Kolla in statistiken själv så får du se.

Att vården avråder från ks har många skäl. Delvis kostnaderna. Min specläkare sa rakt ut att talar man om stora komplikationer, då är snitt alltid farligare för mamman och mindre farligt för barnet än en vaginal förlossning. 

Känns lite osmakligt att du skriver så där. Med tanke på att minst tusen kvinnor dör i barnsäng eller i sviterna av en förlossning varje dag (enligt WHO), och många av dem hade gått att rädda om de hade haft tillgång till vettig vård, t ex just kejsarsnitt.

I Sierra Leone dör en födande kvinna av femtio. Om samma siffra gällde för mitt lilla sjukhus (Hudik), så skulle det dö runt tjugo kvinnor här varje år ... 

Det finns naturligtvis saker i det naturliga, vaginala, förloppet som vi inte härmar vid ett kejsarsnitt (fastän vi nog skulle kunna, om vi hade forskat lite mer).

T ex den kompression av bröstkorgen som leder till en stadigare andning (och jo, där kan det faktiskt finnas en anledning till en ökad mängd astmatiker/allergiker bland ks-barnen, för även om de hostar upp ev fostervatten ganska kvickt så förblir andingen under lång tid mindre muskelstark än hos ett vf-barn) utgår.

Likaså ska barnet egentligen utsättas för en rad bakterier som finns i mammans underliv. Händer inte vid ks och orsakar sämre matsmältning de första månaderna - något som kan ligga bakom att det bl a finns en högre procent glutenintoleranta i ks-gruppen.

Så kejsarsnitt må vara det säkraste för bebisen sett till de stora komplikationerna (risken för död under förlossningen, svåra hjärnskador etc) men snittet för också med sig en ökad risk för smärre hälsoproblem. Det kan vi inte bortse ifrån för så är det, helt enkelt. Statistiken är entydig.

Vad jag tycker att det kommer ner till är att det behövs bättre, tryggare förlossningsvård. Mammor ska inte behöva välja snitt för att de inte litar på förlossningsvården - de ska inte ha skäl att känna så.

Jag blev ju just snittad själv och man ska betygsätta förlossningen efteråt. "En klar tia" sa jag och såg nog att BM såg lite misslynt ut. Men så kändes det faktiskt. Situationen var så kontrollerad och ändå fick jag "delta" istället för att bli överkörd ideligen. Det gjorde en jäkla skillnad för mig.

Om jag blir gravid igen så blir det snitt automatiskt (eftersom jag gjort två och är 40+) men hade jag haft ett fritt val så vete sjutton om jag inte hade varit självisk och valt ks. Faktiskt. Det är en sådan lättnad att veta att man kan se fram emot en trygg och ordnad förlossning.

Det är ju att jämföra med att bota dödsrädsla hos någon som sitter på death row och har sitt avrättningsdatum satt om ett halvår. Fet chans att det går.

Naturligtvis skulle det korrekta psykologiska upplägget se ut så här: Den rädda kvinnan som vill ha snitt, för snitt beviljat. Sedan kan hon gå i terapi och om terapin lyckas, ändra sig. Med tryggheten i ryggen att det inte blir en vaginal förlossning om hon inte själv begär en så finns det en chans att rädslan lägger sig.

Chansen att terapi fungerar medan man hör "tic, toc" i huvudet är milt uttryckt inte stor. Det är i så fall troligare att den stackars kvinnan blir knäckt och deprimerad så till det grad att hon låter andra hantera situationen helt och hållet; i princip en mental våldtäkt.