Linnie83 skrev 2012-08-07 17:20:07 följande:
Rädsla är rädsla och det har vi alla med oss. Men jag tycker att man ska få stöd och hjälp att bearbeta känslor. Det är en viktig uppgift för vården som den brister i. Jag blev påhoppad personligen när jag ansågs inte bry mig om mig själv bara för att jag troligen föder vaginalt. Självklart är jag medveten om risker vad jag ger mig in på och det väljer jag att ta. Det handlar inte om uppoffring för min del. Jag önskar mig ett barn och det ska Komma ut mitt och jag vill uppleva det härliga många har beskrivit för mig. Men alla delar inte min önskan och vilja och det med all respekt.
År 2012 borde kvinnor tas mer på allvar angående deras egen kropp. Läkare borde inte missa kvinnan som uppenbart inte bör föda vaginalt och bm ska inte förringa blivande mödrars åmgest inför förlossningen. Jag önskar dig all lycka till men tyvärr finns många som ångrar sig efter vaginal födsel, hur än vårdpersonalen rekommenderar det. Jag skulle tro att landstingen vinner på fler snitt istället för x antal samtal och undersökningar tex efter bäckenmätning där de tror att allt ska gå bra.
Vaginalt försök i dryga dygnet samt akut eller urakut snitt vs planerat snitt från första stund. Vilket lönar sig bäst?
Tänk en lugn havande genom hela graviditeten istället för lidande och ovisshet etc fram mot slutet...vilket ger bäst resultat och vad är humant?