Varför rosa och blått?

På vilka sjukhus har de olika färg? Och var? på Intensiven? På Barnavd? På BB? Jag har aldrig varit med om det,  På sjukhuset i min hemstad har de haft en färg i åtminstone 10 år, och de har även tagit bort de rosa och blå lapparna i "plastbaljorna" som fanns när äldsta dottern födde för 9 år sedan. När jag själv föddes fick alla flickor en rosett fastlimmad i håret/på skulten. Men varför egentligen? varför spelar det så stor roll, varför måste man veta? Det har ingen medicinsk betydelse t ex på BB, och inte i ågot fall jag kan komma på annars heller.

Mina banr har blandade färger. Det kanske syns att de är flickro och pojkar ändå, det gör inget, varken eller. Antingen får folk undra, eller så får de fråga. Om de nu måste veta.

Det beror nog på hur man definerar "klä sig som en man".En del skulle nog säga det, andra inte. Men oavsett om jag tar på mig min makes verkstadsoverall eller pumps och snäv klänning så syns det att jag är kvinna. Men den enda gången jag kan tänka mig att det är riktigt viktigt vilket kön jag har är då någon tänkt avla barn med mig och det är ju inte så ofta. Och inget som gör att man måste klä småbarn i olika färger för att markera kön.

Jag tror inte det en viktig fråga för särskilt många egentligen. Men det är en grej som är lätt att halka in på t ex på sådana här föräldraforum.

Frågan är om ens alla tycker det är "manligt" med kostym och slips. Eller att jobba på kontor.

Klädkoder - ja, men varför måste kön vara inblandat i det? Räcker det liksom inte med kategorier, typ arbetskläder, fritidskläder, osv. Jag skulle ju inte gå på bröllop i skitiga jeans och foppatofflor, men det skulle ju inte min man göra heller, förhoppningsvis. Däremot är det något vi båda skulle kunna ha hemma om vi ska städa garaget eller kratta grusgången. Och vi skulle båda se propra nog ut för mötet på banken ut i en välstruken skjorta och ett par snygga svarta byxor. Och vi skulle smälta in båda två på stranden i en vid fladdrig t-shirt och knälånga shorts och en handduk slängd över axeln. Förmodligen skulle itne många höja på ögonbrynet om vi båda hade sarong över badkläderna heller. 

Många framhåller ju arv före miljö, våra biologiska olikheter som man och kvinna hålls för viktigare än de sociala strukturer och mönster vi alla är en del av. 
Men om nu det biologiska är så viktigt, om nu vi är varandras raka motsat, män från mars och kvinnor från venus, varför måste vi då klä oss helt olika och dessutom i olika färger, för att markera det? Det borde ju synas ändå.     

Ja, mångat ycker nog det är manligt, men en hel den tycker nog också att det gränsar till "fjolligt" och tycker det är manligare med blåjeans, flanellskjorta och Helly Hansen och män som jobbar med skogsbruk eller som hantverkare, t ex. Ytterligare några kanske tycker att höjden av manlighet är en långhårig, skäggig motorcykelknutte eller en pudellockig alv-lik glamrockare med leopardtights. Där finns en av mina poänger - vad som är manligt och inte är inte något fast definerat, utan på en flytande skala och beroende av olika människors tyckande och åsikter. 
 
Och nej, det gör mig ingenting att människor klär sig olika. Men min förhoppning är ju att man klär sig som man vill och känner sig bekväm med, oavsett om det är innejeansen för tillfället, flanellskjorta eller en batikmönstrad sarong. Och inte för att man omedvetet eller medvetet följer någon mall eller stereotyp för hur man förväntas ska vara från andra. Och när det gäller barn, som i den här tråden, så tycker jag att man ska vara öppensinnad och låta barnen känna sig fram själva till stor del, vad gälelr färger och plagg.

Nej, kön är inte särskilt ivktigt i många sammanhang enligt mig. Uppenbarligen tycker du annorlunda, och jag vill gärna veta varför det är så viktigt. med andra argument än att "många tycker så". Varför är det viktigt att veta vilket kön den främmande bebisen har, människan du möter en sekund på gatan, personen som sitter bredvid dig på bussen? Personen i kassan? Varför?    

Jag tycker dety känns konstigt att klä barn i skjorta oavsett färg.

Varför riskeras pojkars framtid om man klär dem i "fel" kläder som små?  

Vad grundar du det på?

Jag har nog varit med om att vuxna har pratat bakom rygg, men inte står och hånar någon, varken barn eller vuxen, helt öppet.
Min erfarenhet med 10 år inom förskola och skola säger också att små barn sällan hånar och retas. Barn under 3 år bryr sig sällan om kläder och har ännu inte lärt sig vad andra anser är rätt och fel i klädväg. Äldre barn som medvetet går över könsgränserna är ofta självsäkra och ev ifrågasättande rycks det på axlarna åt. Om det ens kommer. Och komemr det kommentarer är det oftast frågor och undringar, inte hån och elaka skratt. Ett barn som hånar skulle jag vara mer orolig för än ett barn som klär sig i det andra könets kläder.

Sen det här, som ofta kommer upp, att man använder sitt barn som slagträ för att ändra normer. Jag gör på precis samma sätt när jag handlar kläder åt mina barn (så länge de inte kan vara med och välja själva) som till mig själv - jag väljer kläder jag gillar och tycker är fina och ändamålsenliga, oavsett på vilken avdelning eller i vilken butik jag hittar dem.

Varför är det så läskigt? Varför behöver du bry dig öht över hur andra klär sig?

Det var väl inget svar på frågan?
Klär man sig alltid i manskläder för att man vill bli tagen för man?
Det är inte alls viktigt, och de "ska" inte. Poängen är att de ska få, om de själva vill.
  

Därför att jag inte sätter kön som en faktor att sätta regler utifrån.  Jag kan sätta klädregler för mina barn utifrån t ex ålder eller vår ekonomi (nej, jag köper t ex ingen äkta skinnjacka eller skor med klack till någon för att det är för dyrt och för att skor med klack inte är barnvänligt), men varför ska jag sätta olika regler utifrån deras kön? Du får ha rosa, du får inte, för du är kille. Då kan man lika gärna fortsätta med du får dansa balett, du får inte, du får bli barnskötare, du får inte... 

Långsökt eller inte, det är fortfarande samma princip, ge barnen begränsningar utifrån kön.
Jag har aldrig på stått att just du begränsar dina barn. Jag tycker dock att man begränsar sina barn om man, när de är stora nog att välja själva, väljer ett klädesplagg eller en leksak och man säger nej på grund av vilket kön barnet har. Förstår du?

Att man säger nej när Anton vill gå till förskolan med storasysters hårband (som hon glatt lånar ut), att man säger "den är ju för killar" när Mira väljer en spindelmannentröja när man är ute på klädshopping, eller att man bryskt vänder på Theo som ska få välja en leksak i leksaksaffären med orden "Nä, nu hamna´ru fel, det här är ju bara tjejgrejer" när han står med tindrande ögon och koller på Littlest Pet Shop.
Då begränsar man.

Och kanske tycker jag det är lite enkelspårigt när man som mamam till en pojke inte ens går och tittar vilka fina kläder som finns på tjejavdelningen, och vice versa, bara för att man är så inkörd på att det ska vara från "pojk" på en pojk. 

 

Nej, det har inte så mycket med klädstil att göra. Det handlar inte om att "dela på det mesta med sin partner" heller.
Det handlar om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter i samhället. Kläder och färger är inte så viktigt, men att så många skiljer så hårt på könen där, är ju ett konkret exempel på, att vi kanske inte har kommit så långt i jämställdhetstänket som vi kanske tror...

Jag accepterar självklart att andra gör andra val. Men jag kanske tycker och tänker om det, att "så skulle jag inte göra, därför att...", som så mycket annat.