Inlägg från: Lingonbär |Visa alla inlägg
  • Lingonbär

    Varför rosa och blått?

    För att utbudet i andra färger än rosa och blått är skralt för båda könen. Att sätta rosa på mina pojkar känns konstigt såvida det inte är en snygg rosa skjorta eller liknande som är avsedd för killar. Min man och jag följer vissa klädnormer och våra barn gör det också. Dessutom, om det nu är så att det finns en massa strukturer som premierar pojkar och män redan från födseln och detta har med klädsel att göra så finns det ingen anledning att riskera mina pojkars framtid genom att klä dem tjejigt.

  • Lingonbär
    Elit skrev 2012-08-06 11:34:18 följande:
    Självklart är det ofta så. Jag vet inte hur ofta en tjej som följt med hem sagt "bara så du vet kommer vi inte ha sex" och inom en snar framtid så sätter man på henne och ingen är nöjdare än hon. Du kanske även borde läsa lite "romantiska noveller" som kvinnor generellt älskar. Du skulle nog bli förvånad hur ofta det sägs nej men menas ja.

    Åter igen, ingen verkar kunna mindre än du. Har du gett upp gällande löneskillnader i den andra tråden?

    Elit brukar du läsa damnoveller??!!
  • Lingonbär
    Aaliyah skrev 2012-08-06 14:04:41 följande:
    Nä, det är klart, man vill ju inte riskera att könsrollerna förändras.

    Jodå jag förändrar gärna könsroller men inte med mina barn som vapen.
  • Lingonbär
    Veladis skrev 2012-08-06 14:13:48 följande:

    Jag tycker dety känns konstigt att klä barn i skjorta oavsett färg.

    Varför riskeras pojkars framtid om man klär dem i "fel" kläder som små?  

    Jag tycker det är jättesnyggt med skjorta på barn. Smaken är som baken. Vissa hatar legins på kvinnor andra älskar det.

    Nu tror jag inte man riskerar pojkars framtid genom att klä dem i fel kläder. Jag tror inte det har någon betydelse alls faktiskt. Därför förstår jag inte varför jag måste bli ifrågasatt när jag vill klä mina pojkar i det jag definierar som pojkkläder. Det borde inte ha någon betydelse alls för alla andra hur mina barn är klädda. Ändå startas trådar som denna där det går ut på att skälla på alla som väljer blå kläder till pojkar och rosa till flickor som om det har någon betydelse. Och den betydelsen måste ju då vara att klädvalet mynnar ut i ett kvinnoförtryck. Alltså är ju då tjejkläder dåligt enligt vissa. Om man ska se på det logiskt.  
  • Lingonbär
    Aaliyah skrev 2012-08-06 15:18:11 följande:
    Varför vara noga med att klä killar i vissa kläder om det ändå inte spelar någon roll?

    Noga och noga. Det känns naturligt att handla på pojkavdelningen precis som det är naturligt för mig att handla på damavdelningen. Små barn retas och skrattar åt varandra också om någon har fel attribut, precis som vuxna gör. Jag tycker det är fegt som vuxen att försöka ändra på normer genom att använda sina försvarslösa barn istället för att ta ansvaret själv och börja handla på dressman som kvinna om man nu tycker kläder är ett problem.
  • Lingonbär
    Elit skrev 2012-08-06 15:48:04 följande:
    Nja, jag läste en analys av en genomgång av romantiska noveller. Eftersom dessa romantiska noveller utgör 40 % av alla paperbacks i USA och nästan uteslutande läses av kvinnor (en av tre kvinnor läser en varje år) så tror jag ändå det speglar något av kvinnors preferenser. En intressant grej är att när man läser dessa noveller för män och kvinnor kommer de ihåg olika saker, kvinnor kommer ofta ihåg emotionella delarna mycket bättre och män de fysiska. Förutom åter igen, kvinnor som fått mycket testosteron som foster fokuserar mer på de fysiska.


    Ok . Det borde väl spegla preferenserna, annars skulle det ju inte sälja tycker man. Åandra sidan är det två tredjedelar av kvinnorna som inte läser en om året. Kanske vill de ha något annat då. Ungefär som med barnkläderna, det är ju kul med andra färger än blå och rosa även om det är det enda som erbjuds ibland känns det som och det tycker nog de flesta.
  • Lingonbär
    Veladis skrev 2012-08-06 16:56:14 följande:

    Vad grundar du det på?

    Jag har nog varit med om att vuxna har pratat bakom rygg, men inte står och hånar någon, varken barn eller vuxen, helt öppet.
    Min erfarenhet med 10 år inom förskola och skola säger också att små barn sällan hånar och retas. Barn under 3 år bryr sig sällan om kläder och har ännu inte lärt sig vad andra anser är rätt och fel i klädväg. Äldre barn som medvetet går över könsgränserna är ofta självsäkra och ev ifrågasättande rycks det på axlarna åt. Om det ens kommer. Och komemr det kommentarer är det oftast frågor och undringar, inte hån och elaka skratt. Ett barn som hånar skulle jag vara mer orolig för än ett barn som klär sig i det andra könets kläder.

    Sen det här, som ofta kommer upp, att man använder sitt barn som slagträ för att ändra normer. Jag gör på precis samma sätt när jag handlar kläder åt mina barn (så länge de inte kan vara med och välja själva) som till mig själv - jag väljer kläder jag gillar och tycker är fina och ändamålsenliga, oavsett på vilken avdelning eller i vilken butik jag hittar dem.
    Ja prata bakom rygg är ju inte så trevligt det heller och det brukar märkas på vuxna människor som ser ner på någon att de även bemöter denne annorlunda, ofta med ett inslag av sarkasm och hånfullhet och framförallt utfrysning även om de försöker behärska sig.

    Jag har inte tio års erfarenhet av förskola, endast ett par månader som jag själv jobbat men jag såg 5-6 åringar prata skit om varandra bakom ryggen för att en av dem hade fel kläder eller hårpynt eller vad det nu var, det krävs inte mycket. Jag håller med om att mindre barn inte bryr sig på samma sätt så då kunde man ju ändra modet om man känner för det. Det är ju bara det att det blir lite av ett tvångsmode. Och då får man ju ställa sig frågan, varför? Varför är det viktigt att pojkar ska gå klädda i tex rosa klänningar?  

  • Lingonbär
    Parcae skrev 2012-08-06 17:14:51 följande:
    Små barn bryr sig sällan om kläder. Det är väl vi vuxna som lär barnen fokus på kläderna genom ett evigt tjatande om hur man ser ut i ett visst plagg.
    Ska man låta bli att handla kläder man tycker om endast för att barnet kan bli retat? Hur gör man då om ens barn råkar ha glasögon eller rött hår? Det är ju ändå sådana typiska saker som folk menar att man blir retad för.
    Det är i mina ögon ett ganska underligt argument. "Gör och se ut precis som alla andra för annars kan du bli retad".
    Jag håller inte alls med, små barn lär sig ganska snabbt vilka kläder de gillar. Jag lovar, varken jag eller maken har sagt ett ord om spiderman här hemma, ändå var det tröjorna med spiderman som vi ärvt som blev de mest populära. Detta är ett år sen ca. Nu är det blixten maskin som gäller, hade ingen aning om vem det var förrän sonen började prata om honom och hur cool han är. Jag tror inte det är dagisfröknarna heller som lärt honom, de är ganska genusmedvetna. Så vem är det?! Vår son är tre år. Nu har ettåringen börjat peka entusiastiskt på spidermantröjorna. Men han kan ju ha lärt sig från brorsan. Ingen av dem springer upphetsat till hello kitty i affären. De leker inte heller med barbiedockorna jag köpt åt dem, de monterar sönder dem och kastar dem i nån hörna. Men det kanske är jag och min man eller annan vuxen som lärt dem det i hopp om att de ska bli obducenter?

    Du får handla precis vilka kläder du vill till dina barn. Jag kommer göra allt som står i min makt för att lära mina ungar att inte reta andra. Men jag tänker inte klä på dem kläder som är riktade till tjejer för jag tycker inte det matchar mitt föräldraskap och min syn på saken. Jag vill inte behöva förklara för folk varför mina söner har tjejkläder. Då klär jag dem hellre såsom samhället förväntar sig nuförtiden, enligt modet, precis som jag gör med mig själv. 

  • Lingonbär
    Veladis skrev 2012-08-06 17:15:21 följande:
     
    Det är inte alls viktigt, och de "ska" inte. Poängen är att de ska få, om de själva vill.
      
    Ska få? Varför är det viktigt att barn får mer än bara pojkkläderna eller bara tjejkläderna att välja mellan? Det finns ju trots allt ganska mycket pojkkläder/flickkläder. Varför är just den valfriheten viktig? Jag bestämmer ju massor av andra saker åt mina barn, ofta genom att erbjuda en begränsad valmöjlighet så de slipper känslan av diktatur.
  • Lingonbär
    Parcae skrev 2012-08-06 19:13:01 följande:
    Det är nog svårt att dra några slutsatser från sitt eget liv eftersom vi människor har en tendens att se det vi vill se och dra de slutsatser vi vill dra. Det är bara att kika i sådana här trådar, de som färgkodar sina barn har ofta liknande erfarenheter som du och de som köper från båda avdelningarna har motsatta erfarenheter.

    Jag är själv ganska gränsöverskridande i mitt klädval så det är väl mycket därför jag inte har några problem att handla kläder i alla färger till sonen. Det är definitivt inget politiskt ställningstagande, jag ser bara inte varför jag måste begränsa klädalternativen för honom för att han har snopp.
    Mmm sen är ju frågan hur man avgör vem som ser "rätt".

    Jag tycker inte det är konstigt att man lär sina barn att vissa saker förknippas med deras kön. Man behöver inte överdriva med smink på småflickor och raka musen på 12-åringar men jag anser inte att jag "begränsar mina söner för att de har snopp" genom att jag klipper dem kort tex. Inte heller att jag har döpt dem till namn som är typiska pojknamn och inte unisexnamn. Samma med deras kläder. Dessutom klagar de inte, ingen av dem bönar och ber efter rosa tröjor med hjärtan eller ponnyhästar på. Vore det så så hade jag förmodligen köpt det till dem.

    För övrigt så tänkte jag på det där med att du är gränsöverskridande i ditt klädval. Det är ju de flesta kvinnor nuförtiden och har så varit i rätt många år. Steget för en kvinna till jeans och skjorta är ju inte lika stort som för en man till kjol och legins. Samma så är det betydligt mindre hallå kring att en flicka har blå kläder än om en pojke har rosa. Borde inte det innebära att kvinnor är mindre begränsade än män på just det området och har varit det nu i rätt många år? Väljer män mindre fritt än kvinnor vad de ska ha på sig?
  • Lingonbär
    Veladis skrev 2012-08-06 19:48:55 följande:

    Därför att jag inte sätter kön som en faktor att sätta regler utifrån.  Jag kan sätta klädregler för mina barn utifrån t ex ålder eller vår ekonomi (nej, jag köper t ex ingen äkta skinnjacka eller skor med klack till någon för att det är för dyrt och för att skor med klack inte är barnvänligt), men varför ska jag sätta olika regler utifrån deras kön? Du får ha rosa, du får inte, för du är kille. Då kan man lika gärna fortsätta med du får dansa balett, du får inte, du får bli barnskötare, du får inte... 
    Jag tycker det är långsökt att göra översättning till hobbys och karriärval för att man inte vill klä sina ungar i kläder som omgivningen kommer att ifrågasätta, både till dem och till mig som förälder. Hobbys och karriär är saker jag hade tänkt att mina ungar skulle få välja själva om ett par år när de blir lite äldre, då kan de själva avgöra om de vill gå sin egen väg eller hålla på med samma sak som kompisarna. Kläder likaså givetvis men just nu är de så små och förhållandevis ointresserade av kläder att de inte bryr sig om vad jag väljer åt dem. Hur kan jag då begränsa dem? Begränsar jag dem om jag inte tränar dem att gilla rosa tröjor med nallebjörnar?
  • Lingonbär
    Parcae skrev 2012-08-06 20:43:26 följande:
    Ja, det är nog hyfsat svårt att avgöra vem som har rätt. Jag vet bara att jag vägrar låta färger styra sonens klädval, precis som både jag och maken vägrar låta färger styra våra klädval.

    Jo, jag kan nog tycka att män är mer begränsade än kvinnor när det gäller kläder. Det är liksom dåligt att klä sig "som en kvinna". Det är okej för en kvinna att vara manlig men det är absolut inte okej för en man att bli mera kvinnlig. Sorgligt i mina ögon.
    Fast för vem är det inte okej att en man blir mer kvinnlig? Det som händer är väl mest att den mannen får svårare att ligga. Om hans kvinnlighet resulterar i att han får fler brudar så brukar andra män bli avis och sen ta efter i smyg enligt min erfarenhet.

    Sen så upplever jag faktiskt dagens mode som mer liberalt än någonsin. Det är fritt fram för kläder i alla möjliga färger för både män och kvinnor. Senast jag handlade på cubus hade de reklam där en ung pojke i tio års ålder hade rosa badshorts och en liten tjej hade blå badmössa. Jag har inget emot rosa badshorts på min son men vissa produkter är väldigt riktade till det ena könet och då känns det inte bra längre. Hello kitty är ett sådant märke. För mig är det ungefär som om jag skulle köpa läppstift till mina pojkar. Jag ser det nästan som ett övergrepp på den del av deras identitet som utgörs av deras kön men kanske är det bara bakåtsträvande.
  • Lingonbär
    Parcae skrev 2012-08-06 21:04:02 följande:
    Jag tror en del män har svårt att släppa den manliga könsrollen, att då förknippas med kvinna är att vara en sämre man, med allt vad det innebär. Intressant nog är en man med traditionell könssyn mer utsatt för hälsorisker än vad en lite friare man är.
    Ja kanske. Det beror väl på hur man definierar sämre man. De minskar kanske sina chanser till partnerskap och sex med kvinnor om de är "fjolliga". Det råder ju trots allt ett visst överskott på män.
  • Lingonbär
    Veladis skrev 2012-08-06 21:38:26 följande:

    Långsökt eller inte, det är fortfarande samma princip, ge barnen begränsningar utifrån kön.
    Jag har aldrig på stått att just du begränsar dina barn. Jag tycker dock att man begränsar sina barn om man, när de är stora nog att välja själva, väljer ett klädesplagg eller en leksak och man säger nej på grund av vilket kön barnet har. Förstår du?

    Att man säger nej när Anton vill gå till förskolan med storasysters hårband (som hon glatt lånar ut), att man säger "den är ju för killar" när Mira väljer en spindelmannentröja när man är ute på klädshopping, eller att man bryskt vänder på Theo som ska få välja en leksak i leksaksaffären med orden "Nä, nu hamna´ru fel, det här är ju bara tjejgrejer" när han står med tindrande ögon och koller på Littlest Pet Shop.
    Då begränsar man.

    Och kanske tycker jag det är lite enkelspårigt när man som mamam till en pojke inte ens går och tittar vilka fina kläder som finns på tjejavdelningen, och vice versa, bara för att man är så inkörd på att det ska vara från "pojk" på en pojk. 

     
    Ja jag förstår vad du menar. Men jag tror inte just den klädbegränsningen har någon betydelse för hur barnen blir sen som stora och om de blir jämställda eller ej eller vågar välja fritt vad de ska jobba med och hur de ska leva sina liv. 

    Precis som med Fennas barn så skulle mina söner vara de enda pojkar på förskolan som kom i tjejkläder. Det skulle märkas och de skulle förmodligen ifrågasättas av andra barn och kanske även uppmärksammas på annat sätt av fröknarna. Visst kan man låta sina barn upptäcka hur jobbigt det kan vara att bryta normen redan vid 3-4 års ålder men jag tror att det snarare skrämmer dem från att senare våga gå sin egen väg än lär dem att bli självständiga fritänkande individer. Jag anser helt enkelt att de är för små för att förstå och hantera detta med könsnormer och vad det innebär att avvika. Min roll som förälder bör gå ut på att vara en bra jämställd förebild och försöka ge dem en god självkänsla som grund att stå på. Det gör jag inte om jag låter dem gå på varenda mina och sen hävdar att det är omvärldens fel när de utsätts för saker som får dem att må dåligt.

    Jag har för övrigt tittat i tjejavdelningarna utan att hitta något som jag tycker är passande att klä på mina söner.


  • Lingonbär
    supersemlan skrev 2012-08-07 13:40:57 följande:

    För visst borde vi kunna enas om att bruket att klä flickor i rosa och pojkar i blått, inte på något sätt motsvarar en naturlig skillnad utan är ett sätt föräldrar har att skapa skillnad, eller om du så vill synliggöra en skillnad som vuxenvärlden - rimligtvis inte de nyfödda barnen - tycker är viktig?  
    Så är det ju. Människor tycker att kön är viktigt och vill uppmärksamma det. Varför det är så vet jag inte men jag gissar att det hänger ihop med någon instinktiv drift som ska säkra vår överlevnad. Mode är bara ett sidospår som skapas utifrån den driften. Mode tar man sen med sig till sina barn precis som man gör med matvanor tex. Att äta är ju också en naturlig drift och matkultur en vidareutveckling som stammar från den driften. Och de flesta erbjuder sina barn samma mat som de själva äter.
  • Lingonbär
    supersemlan skrev 2012-08-07 15:17:46 följande:
    Bra liknelse med matkultur tycker jag. Vad vi gillar att äta hänger ju ihop med både direkt fysiska reaktioner och kulturella mattrender. Det är ganska fascinerande ändå att tänka på hur mycket skit vi stoppar i oss bara för att vi är hungriga, som strängt taget inte har någonting att göra med vad vi faktiskt behöver för vår överlevnad (ostbågar, coca cola, godis, bara för att nämna några saker). Kulturen vi har skapat verkar alltså ha fört oss ganska långt från naturen, även om det är omöjligt att skilja det ena från det andra, eller dra en gräns över huvud taget. Jag tror att samma gäller för i princip alla andra områden i livet. 

    Jag tycker ändå att det är intressant att fundera över varför vi tycker att kön är så viktigt att uppmärksamma hos barn, med tanke på att det egentligen inte blir riktigt relevant för vår överlevnad först i vuxen ålder. Det har ju inte alltid varit lika viktigt. 

    Det här är Baby Bobby, från 1920:
     

    Och ett unisex-mönster från 1970:
     
    Ja det bygger mycket på kultur men också på rent naturliga saker. I länder där kylskåp är en bristvara är maten kryddigare för att inte göra folk sjuka tex. Att vi stoppar i oss skit håller jag inte riktigt med om. Vi lever längre än någonsin på maten vi äter idag så jättedålig kan den inte vara. Att folk gillar chips och sånt beror ju dels på instinkten att fylla på fettdepåerna inför en eventuell svält och sen blir man belönad i hjärnan när man äter socker och choklad och sånt.

    Jag misstänker att det man gör när man "lär" sina barn ett mode är att man helt enkelt rustar dem inför vuxenlivet. Det är ju en 18 år lång process med målsättningen att de ska kunna bilda egen familj sen. Rent instinktivt vill vi ju säkra vår överlevnad. Så om man fostrar sina barn till riktiga karlakarlar och kvinnokvinnor som blir attraktiva på marknaden så ökar chansen för barnbarn och överlevnad för ens egna gener. Jag vet inte utan spånar bara nu vad det kan bero på det här med typiska pojk och flickkläder och vikten av det hos folk.   
  • Lingonbär
    Fenna skrev 2012-08-07 22:28:55 följande:
    Jag tror att det gäller de flesta val vi gör för vara barn. Nästan alla vill ju ge sina barn det bästa, sa värderar man tex utbildning ser man till att ens barn gar pa en bra skola och lägger ner tid pa att hjälpa till med skolarbetet (jag arbetar vid ett universitet och det är väldigt tydligt bland de föräldrar jag känner), är man intresserad av musik eller sprak ser man kanske till att ens barn börjar spela ett instrument eller ta en sprakkurs tidigt. Är man intresserad av genus och tror att det kommer att hjälpa ens barn kanske man vill sudda ut gränserna mellan könen. Tror man däremot att det är bättre för barnen med mer vanliga kläder väljer man det.
    Ja det tror jag med.
Svar på tråden Varför rosa och blått?