Jag ångrade att jag gick med på gemensam vårdnad när det blev problematiskt för att hans pappa inte ville gå med på en utredning, stödinsatser osv. Nu "löste det sig" genom att vissa omständigheter gjorde att valet stod mellan att skriva över hela vårdnaden på mig frivilligt, eller förlora vårdnaden i Tingsrätten.
I den perfekta av världar hade han varit engagerad i våra barn, och möten och liknande som rör våran son. Gemensam vårdnad hade fungerat om han hade brytt sig om att ta del i det som det behövs för att våran son ska få den hjälp och det stöd han behöver. Men det är omöjligt när han inte följer med på möten, inte är intresserad av att ha en åsikt kring olika beslut som ska fattas, knappt har nån kontakt med sina barn förutom 4 dagar i månaden.
Min högsta önskan är att det ska bli annorlunda, för våra barns skull. Men man ska alltid tänka sig för både en och tre gånger. Och det gäller inte bara mamman, utan även pappan.