Demens/Alzheimers och bilkörning

Vi tog bort tändstiften eller vad det nu var så att bilen inte kunde köras för min farmor och farfar. Då fanns ju bilen ändå i garaget medan den inte gick och köra.  Detta var lösningen under två år och sedan fick vi dem att sälja bilen till min syster (som faktiskt behövde bilen och använder den fortfarande idag). Då farmor var frisk (något klar, idag kan hon inte prata hela meningar) så var hon fly förbannad att vi stulit bilen (men då hade vi kvitto att visa upp att hon sålt den), sånt utskällningar fick jag en del gånger. Min farfar (som har diagnosen Alzheimers) är lite sur över bilen, men så fort jag berättat att Linda (min syster) har bilen så börjar han prata om hur säker bilen är och hur bra det är att Linda har en säker bil, och sen försvinner ilskan liksom. (farfar är väldigt mån om sina två barnbarn, Linda som bor 55 mil söderut och så mig).

Kanske ni kan göra så att bilen helt enkelt inte startar vad man än gör? Då står den där, vilket minskar hans förvirring men när han ska försöka starta bilen så fungerar det inte. 

Ställ tillbaka bilen, plocka ur batteri och tändstift, ta bort registreringsskyltar, lås den och ta med grejerna och nycklarna (inklusive extranycklar) hem, då vore det fan om han fick igång den och skulle så mot förmodan ske blir han stoppad av polisen.

Ni var väldigt kloka som tog bort bilen. Ni visar ett stort ansvar gentemot släktingen och alla andra. Bilen måste kanske stå något år innan ni kan sälja den.

Den där med att någon ung släkting har den är bra. Precis som beskrivits ovan, frustrationen vänds till något annat. Utlånad på lång tid till någon som fått tillfälligt långt tilljobbet? Att körkortet dras hindrar tyvärr inte bilkörning...

Diplomati så långt det går, ge personen en utväg, en möjlighet att slippa tappa ansiktet helt. Frivillig försäljning t ex. Går det inte så ljug. Bilen kanske blir stulen? Avställd vid besiktningen?

Det finns ofta en demenssköterska kopplad till hemtjänsten, och alla kommuner erbjuder anhörigstöd där man kan träffa andra och prata. Det kommer uppstå många jobbiga situationer varteftet att sjukdomen framskrider.

Tack för alla råd! Vi har övervägt att plocka ur något så att den inte startar, men risken är då att han i ett klart ögonblick får någon intet ont anande att laga den. Att ta registreringsskyltarna var ett bra tips, då borde ju en vettig mekaniker ana oråd. Vi bor långt ifrån och har inte full koll på vad de gör dessvärre.

Skönt att andra bekräftar att det vid sådana här tillfällen är ok att luras, för det är då rakt inte lätt, varken mentalt eller rent praktiskt, även om man är övertygad om att det är rätt.

Ska se om det fungerar med att hävda att en släkting behöver den eller att den blev avställd vid besiktningen. Skulle körkortet dras så kanske det även går att övertyga makan om att den måste bort.

(Tror förvisso att jag varit tydlig med det, men vill för säkerhets skull påpeka att vi naturligtvis inte ställer tillbaka bilen utan att ha säkerställt att den inte kan köras därifrån. Men vill helst inte ställa tillbaka den alls. Och får vi den såld så får de givetvis pengarna.)

Förvaltare (tidigare omyndigförklaring) är inte aktuellt och skulle med största sannolikhet inte gå igenom.

Tack igen för alla fina råd!