orolig för min lillebror

Att han inte kan cykla behöver inte betyda något. Inte att han inte kan simma heller. Det finns ju vuxna som inte kan simma och cykla. Att han inte kan knyta skorna behöver heller inte betyda nåt. Det kan vara svårt att knyta skor. Att han inte kan tala rent tycker jag är allvarligare. Hur pass "orent" talar han? Kan han inte säga R utan säger J istället? Kan han inte säga S utan läspar? Eller kan han inte sätta ihop meningar ordentligt? Talar han bebis-aktigt?
Att han gillar bebisar är väl bara trevligt. Dom som gillar bebisar brukar vara snälla. Men Du kanske menar att han verkar vilja vara en bebis själv? Det är ju i så fall mer allvarligt.
Är han fjantig för att han blivit fjantad med, tror Du. Kanske mamma har behandlat honom bebis-aktigt för att hon vill ha kvar honom som sin lilla bebis.
Eller är han fjantig för att det är nåt fel på honom?  Jag vet att Du kanske inte kan veta svaret på den frågan, men jag vill bara att Du ska tänka på saken ur olika vinklar. Det behöver inte vara mammas "fel" att han är som han är. Han kanske helt enkelt är sådan.
Försök att prata med mamma igen. Fråga mormor och farmor eller andra släktingar om vad dom tror och tycker om Din lillebror. Det är alltid bra att få andra människors syn på saker.