Detta måste väl vara autism? Hur ska man få föräldrarna att inse?

Hm, detta lät inte lätt! Låter antingen som autism eller ADHD. Föräldrarna borde ju prata med någon på BVC om detta.

Jo, en problemet är bara hur man ska lägga fram det eftersom det är så laddat. Hur man ska säga det på rätt sätt. Kngen vill ju höra att det skulle vara något onormalt med ens barn. Om de bara hade haft honom på dagis eller tagit honom till de vanliga BVC kontrollerna hade det väl snappats upp, men nu blir det väl inte förrän han börjar skolan vilket känns för sent. Vi får väl helt enkelt säga rätt ut att vi tror att han har autism, men risken är att de blir helt vansinniga då... De vill väl helt enkelt inte inse att något är fel.

Många saker som du räknar upp är ju kännetecknande för Autism. Fast riktigt säkert kan man ju inte veta förrän man gjort em riktig utredning. Det verkar som om föräldrarna är rädda för att deras son inte ska vara som andra barn. Tyvärr så gör de ju honom en otjänst när han inte får den hjälp som han kanske skulle behöva tidigt. Men när han börjar i förskoleklass blir det väl oundvikligt för föräldrarna att blunda för sonens behov, om de i skolan märker samma saker som ni. Vet inte hur ni ska få de att lyssna på er oro. Det måste ju ändå vara i deras intresse att göra något. Eller är det så att ni är rädda att pojken far illa som det är nu med föräldrarnas förnekande?

[quote=66064191][quote-nick]M i l l a n skrev 2012-08-05 17:41:41 följande:[/quote-nick]Många saker som du räknar upp är ju kännetecknande för Autism. Fast riktigt säkert kan man ju inte veta förrän man gjort em riktig utredning. Det verkar som om föräldrarna är rädda för att deras son inte ska vara som andra barn. Tyvärr så gör de ju honom en otjänst när han inte får den hjälp som han kanske skulle behöva tidigt. Men när han börjar i förskoleklass blir det väl oundvikligt för föräldrarna att blunda för sonens behov, om de i skolan märker samma saker som ni. Vet inte hur ni ska få de att lyssna på er oro. Det måste ju ändå vara i deras intresse att göra något. Eller är det så att ni är rädda att pojken far illa som det är nu med föräldrarnas förnekande?[/ Ja, vi oroar oss för att hans autism (om han nu har det) ska bli värre om han inte får diagnos förrän han börjar skolan. Vad jag förstår är tidig diagnos och träning mycket viktigt. Vi andra i familjen hoppas ju givetvis att han inte ska ha autism utan bara lite sen i utvecklingen och annorlunda, men tyvärr tror vi inte att så är fallet. Han är så avvikande på så många olika områden med språket, det sociala, utbrotten, dålig ögonkontakt, inga fantasilekar, rutinbundenheten osv.

Soc? Inte för att dom på något sätt är dåliga föräldrar! Utan för att sonen ska få hjälp. Om ni anhöriga inte når fram, och eftersom att han inte går på dagis så kan ju ingen annan se det ni ser, så kanske soc kan hjälpa till. Om inte annat så kan du ju ringa och rådfråga? Dom kanske har jätte bra råd för hur ni ska lägga fram det, eller vet var ni ska vända er. BUP kan nog också komma med bra råd!

Jo det kan nog vara en bra ide. Soc känns lite väl, de tar ju väl hand om sonen och älskar honom. Men bup skulle vi kunna ringa.

Om man inte får en diagnos innan 4 år går man miste om möjligheten till tidig intensivträning. Så om ingenting görs kommer kanske barnet inte att fungera till sin fulla potential.

Är det så att de har en alternativ syn på det här med läkarvård osv? Det borde ju även märkas i andra sammanhang då.

Annars är det säkert ett förnekande. Jag tycker att ni rakt och ärligt borde ta ett samtal med föräldrarna. Visst de kan bli upprörda eller sura, men här får man faktiskt se till barnets bästa. När man har så pass många symptom så måste man gå och kolla upp det helt enkelt. Jag har ett syskon som fick diagnos i vuxen ålder, fast det fanns många symptom och vi alla visste med oss att något inte stämde. Men mina föräldrar valde att inte reagera. Nu fungerar inte personen alls bra, trots normal intelligens. Träning gör verkligen skillnaden.

Jag har själv en son med autismsymptom. Jag uppskattar verkligen om någon rakt och ärligt ifrågasätter om det inte skulle kunna vara autism. Det är bar att få ett wake-up call från någon utomstående, även om det kan vara jobbigt för en själv att andra också ser, att det faktiskt finns en anledning till oro.

Soc gör så mycket mer än att omhänderta ungar!;) Ring anonymt och fråga:) dom jobbar ju med detta och kan det. Tycker du ska ringa både BUP och soc:) Och jätte bra att du bryr dig och engagerar dig!

Man kan väl inte ställa diagnos på en 3 åring? Och varför ska man anmäla soc? Barnets föräldrar tillmötesgår säkert hans behov. Jag är så trött på alla diagnoser som ska ställas hit och dit...

Just när det gäller autism så tror jag att man kan ställa diagnos ganska tidigt, men jag är inte säker.