• Anonym (Tom)

    Tiden läker, men jag verkar inte kunna bli kär igen

    Är så trött på att vara ensam. Saknar ett förhållande. Någon att dela vardagen med, att resa och ha roligt med. Jag vill ta hand om någon, och bli omhändertagen.

    Men jag blir inte kär.
    Jag är inte känslokall som person i övrigt. Vänner och familj beskriver mig som rolig, snäll och omtänksam. Jag skrattar mycket och kan vara riktigt glad och riktigt ledsen. Killar jag träffat blir ofta intresserade, men det slutar alltid på samma sätt. Jag tycker de är trevliga, men önskar inget mer. Vill aldrig gå så långt som till att vara fysisk ens.

    Fick hjärtat grundligt krossat av han som jag anser vara mitt livs kärlek. Han har gått vidare med ett nytt liv, men jag sörjer ännu och funderar/ältar varför jag inte dög/duger. Det dumma är att det gör jag ju... det finns män som är intresserade av mig. Snälla, bra män. Men jag kan inte bli kär. Och tiden går...

    Jag vill så gärna känna kärlek igen, men kan inte... Behöver jag gå i terapi? Ska jag ställa in mig på ett liv i ensamhet? Eller ska jag bli tillsammans med en man som jag tycker är "trevlig" bara för att få ha någon?

    Jag vet inte vad jag ska göra...

  • Svar på tråden Tiden läker, men jag verkar inte kunna bli kär igen
  • Lena

    Du behöver iaf bearbeta och sörja klart varför det anda förhållandet sprack och förstå att det inte alltid är så. Har du inte lyckats på egen hand under lång tid behöver du nog hjälp från proffs.

  • Anonym

    Känner så igen mig i det du skriver!

  • Anonym (Wildrat)

    Man blir inte kär förrän man är mentalt redo att bli det och det låter som att du skulle behöva lite hjälp för att komma dit, ja... Terapi är faktiskt jätteskönt men en ganska lång process så starta den så snart som möjligt.

  • Duckan

    Hur lång tid har det gått då ts? Jag tillät mig själv att älta och sörja länge.

  • Anonym (Tom)

    Duckan: det beror på vad man menar... det har gått snart ett och ett halvt år sen det visade sig att han bedrog mig. Sen var jag idiot, för jag älskade honom fortfarande, och träffade honom igen för ett år sedan. Men han ville bara ha tillfälligt sällskap. Givetvis.

    Jag accepterade inte fullt ut att det aldrig blir han och jag förrän för kanske ett halvår sedan.
    Så kanske har jag inte ältat länge nog...
    Men det har varit ett och ett halvt år av ständig smärta.

  • Duckan

    Jag tycker inte att det är så lång tid efter en så smärtsam upplevelse. Låt det gå mer tid.

  • Anonym
    Anonym (Tom) skrev 2012-08-07 10:25:29 följande:
    Är så trött på att vara ensam. Saknar ett förhållande. Någon att dela vardagen med, att resa och ha roligt med. Jag vill ta hand om någon, och bli omhändertagen.

    Men jag blir inte kär.
    Jag är inte känslokall som person i övrigt. Vänner och familj beskriver mig som rolig, snäll och omtänksam. Jag skrattar mycket och kan vara riktigt glad och riktigt ledsen. Killar jag träffat blir ofta intresserade, men det slutar alltid på samma sätt. Jag tycker de är trevliga, men önskar inget mer. Vill aldrig gå så långt som till att vara fysisk ens.

    Fick hjärtat grundligt krossat av han som jag anser vara mitt livs kärlek. Han har gått vidare med ett nytt liv, men jag sörjer ännu och funderar/ältar varför jag inte dög/duger. Det dumma är att det gör jag ju... det finns män som är intresserade av mig. Snälla, bra män. Men jag kan inte bli kär. Och tiden går...

    Jag vill så gärna känna kärlek igen, men kan inte... Behöver jag gå i terapi? Ska jag ställa in mig på ett liv i ensamhet? Eller ska jag bli tillsammans med en man som jag tycker är "trevlig" bara för att få ha någon?

    Jag vet inte vad jag ska göra...
    du får nog se tiden läker alla sår .man blir kär när man minst anar det , meningen är ju inte att man ska bli kär i vem som helst heller.


  • Vinterankan

    Men ett och ett halvt år är ju ingenting. Jag var singel i 6 år innan jag träffade min sambo, en av mina bästa vänner har haft ett enda förhållande som vara i ca ett halvår under den senaste 10-årsperioden. 

    Njut av dig själv och var tillfreds med ditt liv som ensam så kan du börja fundera på kärleken sedan. 

  • Anonym (Tom)

    Jag vet att jag bör se tiden an, men det är inte så lätt ändå... Fyller 32 i år. Alla vänner har förhållanden och familjer och umgås sinsemellan. Själv hamnar man på sidan av.
    Vem ska man semestra med? Vem ska man skaffa familj med?

    Det vore annorlunda om jag hade varit 23, men så är det inte. Det här är en ålder då det inte är särskilt kul att vara singel, och en allmän oförmåga att bli kär i någon kan kosta en alla drömmar...

    Så känns det iallafall...

  • Anonym (Samma sits)

    Hej Ts, hur har det gått för dig?

    Jag är i samma sits som du, fast 34 år. Det är ett och ett halvt år sen jag blev lämnad av min stora kärlek. Har träffat andra på vägen, men jag blir inte kär. Sårat flera killar pga detta. Känner också att livet rinner iväg... Vill ju hinna skaffa familj också. *ledsen*

  • Anonym (ano-nym)

    Så, blev du kär någonsin igen?

    Jag känner igen mig i allt du skrev då jag är precis i en sådan sits själv.
    Tog slut väldigt abrupt o konstigt med min livs kärlek efter mer än 9 år, nu är det två år sedan. 
    närmar mig 40, träffat lite tjejer under året o nu e i ett förhållande med någon som är egentligen hur bra som helst men börjar inse att jag inte är kär. Vill så gärna känna det där, men det kommer inte, o jag försöker o försöker ge det en chans men är nog på väg att ge upp o på vägen i så fall såra någon jättefin person (ja jag är dum i huvvet o evil) och säkert till slut ångra mig när jag inser att jag avslutat något med en sådan tjej i denna ålder när alla andra typ är par eller redan gjort hela familjegrejjen. Jag har alltid varit väldigt känslosam o lätt bli kär, men som om jag är avstängd nu.

    Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv riktigt, känns som jag behöver vara själv, känns som om jag inte kan bli kär i denna tjej så vem fan annars skulle det någonsin gå med igen, hon har faktiskt allt o dessutom megakär i mig. 
    Ska man vara själv resten av livet? har inte fått barn o börjar sakta med en viss sorg förlika mig med tanken att så kanske det inte blir helt enkelt, kanske är ok det med, men vill inte skaffa barn om jag inte känner det där extra med någon, men uppenbarligen går det inte.

    Vet inte om det finns så mycket mer o säga, men fann någon tröst i att läsa att andra verkar kännt likadant. O undrar om ni som kännt så någonsin kom tillbaka från det? går det att känna så igen?

  • Steffo77

    Säger som dom flesta här att det är bara att låta tiden gå & sörja klart. Vet själv att det kan vara tufft att komma över någon & man undrar om man någonsin kan bli kär i en annan person. Dock brukar alltid det där lösa sig till slut, fastän man inte tror det när man är inne i sörjandet. Bara man inte blir desperat.

    Försök att tänka på annat & fokusera på annat i livet så ska du se att du hittar kärleken igen när du minst anar det. Dejta kan man ju göra för omväxlingens skull för man vet aldrig när man träffar den rätte igen. Dock bör man köra med öppna kort & vara ärlig.

  • Anonym (Samma sits)
    Anonym (ano-nym) skrev 2018-07-04 10:59:46 följande:

    Så, blev du kär någonsin igen?

    Jag känner igen mig i allt du skrev då jag är precis i en sådan sits själv.
    Tog slut väldigt abrupt o konstigt med min livs kärlek efter mer än 9 år, nu är det två år sedan. 
    närmar mig 40, träffat lite tjejer under året o nu e i ett förhållande med någon som är egentligen hur bra som helst men börjar inse att jag inte är kär. Vill så gärna känna det där, men det kommer inte, o jag försöker o försöker ge det en chans men är nog på väg att ge upp o på vägen i så fall såra någon jättefin person (ja jag är dum i huvvet o evil) och säkert till slut ångra mig när jag inser att jag avslutat något med en sådan tjej i denna ålder när alla andra typ är par eller redan gjort hela familjegrejjen. Jag har alltid varit väldigt känslosam o lätt bli kär, men som om jag är avstängd nu.

    Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv riktigt, känns som jag behöver vara själv, känns som om jag inte kan bli kär i denna tjej så vem fan annars skulle det någonsin gå med igen, hon har faktiskt allt o dessutom megakär i mig. 
    Ska man vara själv resten av livet? har inte fått barn o börjar sakta med en viss sorg förlika mig med tanken att så kanske det inte blir helt enkelt, kanske är ok det med, men vill inte skaffa barn om jag inte känner det där extra med någon, men uppenbarligen går det inte.

    Vet inte om det finns så mycket mer o säga, men fann någon tröst i att läsa att andra verkar kännt likadant. O undrar om ni som kännt så någonsin kom tillbaka från det? går det att känna så igen?


    Hej!

    Ja, faktiskt blev jag det. Här sitter jag nu flera år senare med både sambo och två småttingar. Tro det eller ej. :) Jag är dessutom i samma ålder som du.

    Jag träffade min man när - och även där - jag minst av allt trodde det. På nätet, på en diskussionssajt. Jag sökte verkligen ingenting alls eftersom jag hade gett upp, men på något vis fastnade vi ändå för varandra. Han var inte alls det jag trodde mig vilja ha - lite för ung och bosatt en bra bit ifrån. Men det fanns något där som gjorde att jag fastnade.

    Om det inte känns helt rätt med den du är med idag skulle jag råda dig att göra slut. Livet är faktiskt alldeles för kort för att vi ska leva ihop med någon som är fel, oavsett hur "bra" de är rent objektivt. Två års läkning efter en så pass lång relation är relativt kort tid ändå.
  • Anonym (Hm)
    Lena skrev 2012-08-07 10:28:03 följande:
    Du behöver iaf bearbeta och sörja klart varför det anda förhållandet sprack och förstå att det inte alltid är så. Har du inte lyckats på egen hand under lång tid behöver du nog hjälp från proffs.
    Håller med
  • Anonym (Samma sits)
    Anonym (ano-nym) skrev 2018-07-04 10:59:46 följande:

    Så, blev du kär någonsin igen?

    Jag känner igen mig i allt du skrev då jag är precis i en sådan sits själv.
    Tog slut väldigt abrupt o konstigt med min livs kärlek efter mer än 9 år, nu är det två år sedan. 
    närmar mig 40, träffat lite tjejer under året o nu e i ett förhållande med någon som är egentligen hur bra som helst men börjar inse att jag inte är kär. Vill så gärna känna det där, men det kommer inte, o jag försöker o försöker ge det en chans men är nog på väg att ge upp o på vägen i så fall såra någon jättefin person (ja jag är dum i huvvet o evil) och säkert till slut ångra mig när jag inser att jag avslutat något med en sådan tjej i denna ålder när alla andra typ är par eller redan gjort hela familjegrejjen. Jag har alltid varit väldigt känslosam o lätt bli kär, men som om jag är avstängd nu.

    Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv riktigt, känns som jag behöver vara själv, känns som om jag inte kan bli kär i denna tjej så vem fan annars skulle det någonsin gå med igen, hon har faktiskt allt o dessutom megakär i mig. 
    Ska man vara själv resten av livet? har inte fått barn o börjar sakta med en viss sorg förlika mig med tanken att så kanske det inte blir helt enkelt, kanske är ok det med, men vill inte skaffa barn om jag inte känner det där extra med någon, men uppenbarligen går det inte.

    Vet inte om det finns så mycket mer o säga, men fann någon tröst i att läsa att andra verkar kännt likadant. O undrar om ni som kännt så någonsin kom tillbaka från det? går det att känna så igen?


    Detta är lite komiskt. Jag är inte TS tydligen, fast jag trodde det. Såg det först när jag hade postat mitt förra inlägg till dig och noterade mitt alias.

    Jag hade dock kunnat vara det, för varenda ord hade jag kunnat skriva för några år sedan. Så jag hoppas att mitt svar betyder lika mycket ändå.
  • Anonym (ano-nym)

    tack för svaren, känns ändå lite fint att höra, kanske finns det hopp, vem vet, en del förblir väl själva också så klart... 

Svar på tråden Tiden läker, men jag verkar inte kunna bli kär igen