fantastiskt sex men ingen intellektuell stimulans

Alla kan ju inte va intresserad av samhällsfrågor och böcker men det kan du väl diskutera med en vän istället? Det finns ju så mycket annat man kan prata om

Ja, jag försöker tänka så, att jag kan få intellektuell stimulans från annat håll. Är väl bara det att jag har någon bild av att i nästa förhållande skulle alla bitar stämma. Vet alltså inte nu om jag ska "tillåta" mig att bli riktigt kär i den här mannen eller om jag ska avsluta det illa kvickt och leta efter "den perfekte" mannen för mig (och han finns ju med största sannolikhet inte). Antar att jag skulle vilja höra från andra hur de upplever relationer där allt stämmer utom just det här med den intellektuella stimulansen och om det är så att deras fantastiska sexliv hållt i sig.

Min erfarenhet säger att hög utbildningsnivå inte nödvändigtvis ger det resultat du önskar.
Intresse, allmänbildning, åsikter samt vilja och förmåga att uttrycka dessa är inte egenskaper som skapas på universitet.

Det beror ju på, för det kan ju vara så att intellektuell stimulans ger en viss krydda åt attraktionen. Om man nu i viss mån tänder på intellektet. Men som sagt, så vet man aldrig åt vilket håll en relation utvecklar sig och hur mycket man utvecklas åt samma håll?

Det kan vara så att du tillför mer intresse för samhällsdiskussion hos honom och det blir mer av den biten längre fram i relationen.
Det kan också vara så att du nöjer dig med den stimulansen från andra.
Men det kan även vara så att du ser det mer och mer som en bristvara i er relation längre fram. 

Vem vet? Men du vill ha honom nu och du har känslor för honom i nuläget.
Det jag kan säga är att du ska leva i nuet, njut av det som är här och nu.  
Du ska inte ta ut saker och ting i förskott. 
När ni har haft sex ett tag, provat det mesta och sitter där i den grå vardagen och inte vet vad ni längre ska säga till varandra, då kan du fundera på att gå vidare.  

Min erfarenhet är att det inte räcker med enbart grymt sex om man är ute efter en relation som ska innehålla mer än bara sex. Men det finns ju inget som hindrar att ni har en väldigt trevlig avslappad KK-relation, eller kanske tom kallar er särbos kanske, samtidigt som du hittat andra (möjligen icke-sexuella då) relationer som stimulerar dig på ett kompletterande sätt.

Jag har en känsla av att jag personligen inte erbjuder min partner tillräcklig intellektuell stimulans. Inte för att jag inte är intellektuell, men vi är faktiskt intresserade av lite olika områden. Jag vet, att vissa saker som han vill prata om kan han inte prata med mig om, eller rättare, han pratar, jag nickar och säger "mm" och tänker att jag måste läsa på om detta senare. 

Men vet du vad, jag lär mig faktiskt också en hel del av honom, och han har fått mig att tänka till lite extra inom områden där jag annars skulle vara rätt så okunnig. Och det finns också områden där vi kan mötas och samtala på mer jämlika villkor. Och vi har hållit ihop i över 12 år. 

Det viktigaste tycker jag är att man har respekt för varandras olikheter och skilda intressen och försöker uppbåda åtminstone lite intresse för vad den andra pysslar med - om han rynkar på näsan åt det du pratar om och tycker att det är värdelöst för honom är alltså värre än om han bara inget förstår ännu. Den intellektuella stimulansen KAN faktiskt öka, precis som sexet t o m kan bli bättre när ni lär känna varandra sexuellt.  

Jag träffade en tjej för många år sedan, innan mitt nuvarande äktenskap, som var grymt skön. Vi möttes på en solsemester och träffades sedan under några månader efter att vi kommit hem. Vi bodde i olika städer men träffades regelbundet. Sååå grymt skönt sex. Hon var så mjuk, generös och hade en fullständigt gudomlig mun.

Problemet var att hon var inte bara ointellektuell utan även en smula korkad/naiv.. (ursäkta om det låter plumpt, kan inte beskriva det bättre). Hon var enormt godhjärtad och mysig men jag tappade intresset rätt snart. Hade vi bott i samma stad hade jag säkert fortsatt längre och vi hade haft någon slags KK-relation. Tror jag..

Det jag tänker när jag läser dig TS är att det kanske/troligen skulle kunna funka mellan er - så länge ni umgås bara ni två..? Om jag själv tänker mig en motsvarande relation så ser jag ett litet problem i att umgås med andra, på fester, parmiddagar och liknande..
Eftersom jag umgås med rätt mycket akademiker som är liknande jag själv. (gillar att diskutera skola, samhällsfrågor, politik, litteratur etc.) så skulle det kunna bli ett visst "socialt problem" med en partner som inte alls passade in. Både för henne och (ärligt talat) för mig..
Jag skulle nog skämmas lite (utan att säga/erkänna det) och dra mig för att umgås med andra - trots att jag skulle vilja, egentligen..

Råd.. ja, känn efter själv.
Personligen skulle jag inte bryta (eftersom jag gillar grymt sex =)) men hålla relationen på lagom avstånd och se hur det utvecklas..

Känner samma sak med min sambo, allt är perfekt förutom det intellektuella, vi kan inte diskutera samhällsproblem, moraliska problem etc. Dock får jag det väldigt mycket med mina vänner, som alla är väldigt intresserade av de saker jag vill prata om, ekonomi etc.

Så det funkar definitivt, men det krävs nog att du har ett relativt rikt socialt liv utanför ditt förhållande.

det går att komplettera varandra,  om båda delar något, båda är mjuka eller intellektuella, visst kan man ha likasinnade inne i gruppen man har förenings möte med.Dom flesta vänner ,män, och andra jag träffar som är olika , visar sig faktiskt inte vara så tokigt.För olika ska man inte vara men kompletterande kan gå bra.Ju mer olika rent biologiskt man är , ju bättre.Däremot om du upplever det som p roblematiskt fundera vidare på saken

Förvisso kan man i många fall komplettera varandra ( typ en kan hänga tavlor och en kan programmera digitalboxen) men vad gäller ditt dilemma skulle det inte funka för mig.