psykiatrisk öppenmottagning?

Här så får man möta en sköterska i dörröppningen som tar ens uppgifter. Sedan får man sitta ner och vänta på sin tur (i väntrum om man pallar det, finns andra rum i värsta fall.) Sedan får man träffa en läkare som pratat med en. Efter det går läkaren i väg och konsulterar, kommer tillbaka med planering.

Ibland får man medicin, ibland får man man ingen hjälp alls. Ibland får man erbjudande om plats, att bli inlagd. Sällan, men det händer så blir man LPT:ad (du måste motsätta dig vård eller vara väldigt förvirrad, vara en fara för dig själv på riktigt.)

Fast det är skillnad på öppenmottagning och akutpsyk... Ring innan så du vet att du är på väg till rätt ställe.

Vad är det för personer i väntrummet? Med tanke på att alla där inne mår dåligt, brukar inte människor praata med varandra? Vad kostar det? Patientavgift?

Jag har inte betalat något när jag sökt akut. Jag har ofta sökt på kväll/natt, då har jag varit själv där. På eftermiddagar har det någon gång varit någon annan där också, vem som helst säker ju vård så det går ju inte att förutspå vem man kommer träffa. Det är verkligen alla sorters människor som söker vård. Har aldrig någonsin pratat med en annan patient i väntrummet.

TS du frågar i rubrik om öppenvårdsmottagning men ni diskuterar slutevård och akut.

Öppenvårdsmottagningar, allmänpsykiatri kan du göra egenanmälan till genom att ringa eller besöka för att få prata med en troligen ssk som gör en första bedömning om det tillhör psykiatri eller annat. Öppenmottagningar har öppet kontorstider.

Psykakuten. Som det låter. När det är akut och ickekontorstider så vänder man sig hit.

Slutenvården kommer man inte till direkt utan 'slussas' dit via/efter akuten eller efter riskbedömning direkt från öppenvården (ser lite olika ut i olika län). På slutenvården har man 24 timmars vård där man kan bli inlagd beroende på de psykiska besvärens dignitet.

En annan 'ingång' är Vårdcentralerna som kan remittera dig vidare till respektive mottagning alternativt erbjuda behandling själv om det är 'lättare' psykiska problem man bedömer det som.