Att bli oskyldigt dömd för ett brott som du inte begått

Så här tror jag: det är inte som i "Perry Mason" att helt oskyldiga, välfungerande människor som lever vanliga, normala, välordnade liv, plötsligt blir beskyllda för något allvarligt som de inte haft något som helst att göra med, och sedan dras in i den härva TS beskriver. Eller: ALLT händer väl någon sällsynt gång, men det är absolut inte vanligt. Polisen arresterar inte Svenssons, de arresterar kriminella.

Däremot tror jag att det kan hända ibland, att en viss känd kriminell åker dit för ett brott som han faktiskt inte begått, fast han begått liknande brott tidigare, eller fast han inte har gjort det men skulle ha KUNNAT begå brottet. För att den typen av brottslighet finns i den sfär där han lever sitt liv.

Ta narkotikahandel t.ex.. Där kan det vara en enda röra att reda ut vilka som har langat eller sålt och vilka som "bara" brukat. Men det är inte så att polisen bara rycker in en person som aldrig någonsin haft med narkotika eller narkomaner att göra i en polisbil, och ger den tredje graden...

Jag har väldigt svårt att känna sympati för folk som dömts för brott(lägg märke till 'dömts' och inte bara anklagats) efter rättegångar.

Min sympati finns hos offren inte hos alla de på våra fängelsen som högt hävdar att de är oskyldigt dömda, dessa brösttoner verkar vara något som många gärna tar till oavsett om de fortfarande är i fängelset eller har avtjänat straff.

Visst händer det att oskyldiga döms men de utgör inte nåpgon majoritet och på det är det fortfarande fler skyldiga som går fria än oskyldiga som döms och jag tvivlar starkt att merparten av de som dömts för brott är så oskyldiga som det påstår sig vara.