"Slappna av så ska du se att det händer"

jag vet ett par, de försökte i 7 år, inget hände. läkarna sa efter många ivf och många undersökningar att hon inte hade en chans att bli mamma, att de gick helt enkelt inte, de gav upp, slutade att försöka nu är hon gravid och har gått halva tiden..

du kan bli gravid, även om det ä så länge slutade i mf, denna tjejen skulle inte ha en chans, men fick en ändå.

så ge inte upp. eran dröm kommer...  

Hej. Vet inte om detta muntrar upp dig på något sätt. Men jag och min man bestämde oss för att skaffa barn. Slutade med mina p-piller och lixom trodde att nu blir det bebis. Tog nästan ett år innan vi blev gravida. Det slutade i mf. Sedan tog det 4 månader så var vi gravida igen. Slutade också i mf. Just där och då trodde jag att jag skulle gå sönder. Tankar på adoption dök upp.
Hade inte ens varit och kollat upp mig, men det kändes så hopplöst. Månaden efter blev vi gravida igen. Och det resulterade i en underbar liten bebis!

Syskondags: Försökte i 10 månader. Gravida. Mf. 4 månader senare så blev vi gravida igen. Och där är vi nu. Förhoppningsvis blir det syskon nästa år. Men tro mig, det har varit mycket gråt och förtvivlan. Och alla runt om som frågar "är det inte dags för barn snart?" Ja du vet nog.

Sexlivet var ett jädrans skit det med. Hade sex på schema i stortsätt. Innan älskade vi att ha sex och hade det ofta. Men nu blev det nästan galet. Stenkoll på äl, men det hjälpte föga. Så sex varje dag oavsett blev det tillslut. Och varken jag eller mannen hade någon som helst lust.     

Vi försökte också länge innan vi plussade efter 15 månader. Inga missfall dock så vi visste inte om vi ens kunde bli gravida. Men när det gått över ett år sa vi att nu söker vi hjälp efter sommaren. I samma veva flyttade vi och en månad senare var jag gravid.

Jag vet precis hur rådet slappna av känns i er situation och hur svårt det är. Men tyvärr är det ett riktigt bra råd och det funkade för oss. Lycka till!

Nej, det där med "slappna av och tänk inte på det"är rent BS. De som tillslut blir gravida blir det oavsett om de slappnar av eller inte.

En mans spermier blir inte dugligare för att man slappnar av. Inte kvinnans äggledare eller äggstockar heller. Felet är fysiskt och inte psykiskt.

Om någon har hjärntumör säger man väl för fan inte "slappna av och tänk inte på det så ska du se att den försvinner". Det är fysiskt och inte psykiskt.

Det är provocerande när folk säger så.

Varför känns ivf som att ge upp? Jag ser det som ett steg längre i kämpandet..

IVF kanske inte är en dröm men utan IVF hade jag och min man inte haft världens finaste barn nu. Ge inte upp TS 1,5år är inte så lång tid det kommer att kännas som en fis i rymden när ni väl får ert barn. Jag har också sköldkörtelfel men dessvärre upptäcktes det inte förrän vi bytte IVF-klinik efter 4,5år. Jag borde kanske vara bitter över att ingen kollat det tidigare  men nu när vi är föräldrar spelar det ingen roll. Förr eller senare blir du mamma TS på ett eller annat sätt, jag kände som du att det aldrig skulle hända mig men till slut blev drömmen sann.