är detta att samsova?

När äldsta dotter (med autism, fast det visste vi inte då) fick en lillebror, gjorde vi så att bebis sov längst ut mot ena kanten. Vi ställde just en spjälsäng bredvid, och även om han aldrig ville ligga i den utan bara tätt tätt intill mig så försvann ju urrullningsrisken iom spjälsängen. När vi fick ytterligare en bebis så hade båda de äldre barnen fått sina diagnoser (lillebror har också autism), och då blev sängarrangemanget
äldre barn - pappa - äldre barn - mamma - bebis (behöver jag säga att vi gjorde en specialsäng... =D

SKULLE vi få en till (knappast, lillasyster får strax sin diagnos även hon så vi har det vi gör... =D) så blir det nåt liknande. Äldsta dottern är dock på väg ut ur sovrummet nu (fyller sex i oktober), så det skulle väl troligtvis bli en liknande lösning som sist.

Jag tror absolut på bebis längst ut mot en kant, där du kan ha full kontroll. Eg inte så mycket för diagnosen, utan ffa för att man inte har så bra koll på syskon som kommer annars.