Min man tränar för att bestiga Mt Everest

Det är inte en enorm risk att dö längre, såvida man inte är dum i huvudet eller klättrar under storm. Everest är en turistattraktion där du nästintill bärs upp av sherpas. Du kan nog vara helt lugn.

Haha, jo, sherpas (och västerländska guider) följer med hela vägen upp. Sherpas är de som bygger alla camps på vägen upp och bär upp syrgas till south summit där man byter syrgas på vägen ner. Det beror nog iofs på vilken expedition han åker med men alla seriösa expeditioner har enorm sherpa-hjälp.

Be honom titta på Everest Beyond The Limit från discovery channel. Finns tre säsonger.

Det brukar de göra på seriösa expeditioner. Sherpas är "born and bred" på hög höjd och deras lungor och hjärtan är större än våras så att de kan få runt det lilla syret som finns i luften i kroppen snabbare. De är också ofta korta och smala. De drar linor, bygger camps och, som sagt, bär upp extra syrgastuber, mat, medicin och så vidare till the högra campsen. Det finns inget camp i "death zone" utan camp 4 på sydsidan (som jag antar han ska klättra, norrsidan är mindre populär) ligger på 7900 meter (ungefär) på ett ställe som heter south col.

Jag vet inte vad det är för expedition så deras sherpas kanske inte går högre upp än så. I varje fall borde det finnas en västerländsk guide (som bestigit mount everest innan) med. Hör dig för med honom. Ett tips är att läsa på (just everest beyond the limit är en bra serie som visar hur det går till) så du kan argumentera för dig. Be honom isåfall lägga lite mer pengar på en seriösare expedition.

Himex (Himalayan Experience) www.himalayanexperience.com/
IMG (International mountain guides) www.mountainguides.com/everest-south.shtml
AAI (Alpine Ascents International) www.alpineascents.com/everest.asp
Adventure Peaks www.adventurepeaks.com/expeditions/climb-mount-everest-south-col-route.html

En seriös expedition tar inte emot någon som inte bestigit ett 7000-8000 meters berg förut. Helst 8000 meter så man vet ungefär hur man reagerar på altituden. Du ska dessutom vara extremt säker på att klättra på is och snö och dessutom nästintill helt vertikalt.

Jag kan lugna dig genom att säga att trots att Everest är väldigt högt är det ett relativt lätt berg att klättra. Om man jämför dödsprocenten på Everest (inte 100% säker här men senast jag kollade dog 1 av 10 men då får man komma ihåg att hela historien räknas och det dog långt fler på 20-30-talet än det gör numera så statistiken stämmer inte riktigt.) med t ex K2 eller Annapurna som "bara" är 8091 meter så visar det sig att Everest är ett rätt "säkert" berg. Dödsprocenten på Annapurna ligger på ca 38%.

Den vanligaste dödsorsaken på Mount Everest är HAPE eller HACE (high altitude pulmonary/cerebral edema). Det innebär att kroppen inte får tillräckligt mycket syre och antingen sväller hjärnan eller så får man vätska i lungorna som gör att man drunknar. Man kan förhindra HAPE/HACE genom att lära sig symptomen och gå ner till lägre höjd så snart man känner sig dålig. Det dör fler människor på oseriösa expeditioner där syrgasen kanske inte fungerar, det inte finns nån extra eller där man helt enkelt inte bryr sig om varandra.

Fråga gärna (du kan PM:a också) om du undrar något annat, jag är total everestfreak och kan nog svara på det mesta.

Klättringen är relativt tekniskt enkel för ett sånt berg. Det värsta nuförtiden är inte ens syret, det är att det blivit en turistattraktion, särskilt på södra sidan. Vissa säsonger finns det bara en handfull dagar att klättra på på grund av vädret och om 300 människor ska upp samtidigt så blir det köer. Står man stilla i den kylan kan man få frostskador ganska snabbt. Lägg till att syret man har räcker exakt den tiden det ska ta att klättra och tar du längre tid på dig får du slut på extra syre. Syret i deathzone ligger på 33% av det vi har här nere.

Det finns enormt mycket böcker att läsa, dock är de flesta skrivna av såna som har överlevt en everestkatastrof. 1996 var ett sånt år och här finns en del att läsa. en.wikipedia.org/wiki/1996_Mount_Everest_disaster

Böcker om just 1996; "Into Thin Air" av Jon Kraukuer, "The Climb" av Anatoli Boukreev och "A Day To Die For" av Graham Ratcliffe.

Finns en enormt bra informationsbok producerad av National Geographics som heter just "Everest" och är skriven av Broughton Coburn, den är väldigt bra.

Jag har samma dröm som din man, att bestiga Mount Everest men det ligger ett antal år i framtiden. Jag hade personligen valt att bestiga norrsidan istället för sydsidan. Norrsidan är tekniskt svårare men på sydsidan slipper man en miljon andra människor OCH "the khumbu ice fall" som ligger precis ovanför basecamp på sydsidan. Det är som ett fruset vattenfall och rör sig några dm per dag, ofta mitt under dagen då solen smälter isen. Flest människor dör där eftersom isfallet dessutom omges av stora bitar av snö och is som hänger över kanter och kan falla när som helst. Eftersom man acklimatiserar (går upp och ner på berget ett par gånger för att vänja kroppen vid höjden) rör man sig i isfallet ett antal gånger under en expedition. Vissa expeditioner acklimatiserar på lägre närliggande berg för att slippa isfallet.

Ja, statistiken blir lite skev. Massor av människor klättrar Everest men ser man till % dör fler på K2, Annapurna, Broad Peak, osv.

Ska man läsa tunn luft (Into thin air på engelska) så MÅSTE man läsa The Climb av Anatoli Boukreev också. Jon Krauker är inte en klättrare, han är en journalist, det var inte ens meningen att han skulle vara med på expeditionen 1996. Anledningen att just den boken är så hemsk är att så många människor dog, LÅNGT över medel på ett år. De dog på grund av en storm som expeditionsledarna var medvetna skulle komma. Många mänskliga fel i den historien.

Kan tilläggas att det här var 1996 och teknologin för att få fram väderprognoser på Everest förbättrats enormt. Dessutom blev det nästintill standard att ALLA skulle ha radios på sig efter 1996, innan var det mest guider och sherpas som hade radios. Kunder/klienter prioriterades till den milda grad att folk dog på kuppen och så går det inte till längre.

Den största faran på Everest i nuläget är överbefolkning.

Ja, de fastnade ju på vägen upp. Sen var det otroligt dålig organisation mellan teamen (vem som skulle dra rep, osv) och det var rätt mycket "status" mellan de två stora teamen det året. Adventure Consultants som leddes av Robb Hall (som dog på south summit nått dygn efter stormen) hade inte fått några klättrare till toppen förra året och ville få tillbaka sin status och Mountain Madness som leddes av Scott Fischer (som också dog) ville inte vara sämre eftersom det var deras första år på Everest. Summit fever kallas det, typ.

Haha, jag med! Som sagt, läs The Climb av Anatoli Boukreev, där ger han svar på ganska mycket av den kritiken han fick av Krakauer och lyser nytt sken på händelsen.

"A Day To Die For" av Graham Ratcliffe klarar upp det ännu bättre eftersom han ett antal år senare (boken kom ut 2010 eller 2011) hade mer perspektiv på händelsen. Han var den första som fick fram att både Robb Hall och Fischer var fullt medvetna om att stormen var på väg, trots att den beskrivits som en "freak storm som ingen visste om" i tidigare böcker.

(Jag kan verkligen inte sluta prata om det här när jag väl börjat, det är nån slags sjukdom...)

Den siffran stämmer inte.

There have been 219 fatalities recorded on Mount Everest from the 1922 British Mount Everest Expedition through the end of 2010, a rate of 4.3 fatalities for every 100 summits (this is a general rate, and includes fatalities amongst support climbers, those who turned back before the peak, those who died enroute to the peak and those who died while descending from the peak). Of the 219 fatalities, 58 (26.5%) were climbers who had summited but did not complete their descent.[48] Though the rate of fatalities has decreased since the year 2000 (1.4 fatalaties for every 100 summits, with 3938 summits since 2000), the significant increase in the total number of climbers still means 54 fatalities since 2000: 33 on the northeast ridge, 17 on the southeast ridge, 2 on southwest face, and 2 on north face.[48]

Kan ju tilläggas att statistiken dessutom är skev. Det dog många fler förr i tiden.

Tittar man på den här en.wikipedia.org/wiki/List_of_deaths_on_eight-thousanders så ser man mönstret rätt lätt.

Den här säsongen var det många som dog. De dog dock inte av en katastrof utan mest isolerade händelser. Jag skyller på oansvariga och oerfarna klättrare. Everest är lätt jämfört med vissa andra 8000 metersberg men det betyder inte att det är lätt.

^ Höghöjdsproblem adresserade jag tidigare i tråden. Angående laviner och fallande stenar är det relativt ovanligt på Everest.

Ja, Kilimanjaro är knappast ett tekniskt krävande berg. Det är ingen klättring alls ju, bara en lång promenad på hög höjd.

Några expeditioner låter klienterna spela in små filmer till familj och vänner innan toppförsök.

Uppdatera gärna tråden när det är dags! Hade han tänkt klättra 2013? De klättar ju i början/mitten av Maj oftast.

Everest är relativt lätt. Göran Kropps försök (1996, pre storm) gick lite snett beroende på att han 1) precis cyklat från Sverige till Nepal 2) Han var först upp på berget det året och fick gå genom lårhög snö ensam för att ens komma nära summit. Medan det var storm uppe på berget vilade Kropp i basecamp inför ett andra försök. Han klarade sitt andra försök, solo, utan extra syre. Dessutom var han där med frugan ett par år senare och städade bort skräp och nådde toppen igen.

K2 behöver inte vara näst på tur. Min största dröm i livet är att klättra Mount Everest men jag har absolut inget intresse av K2.