Hönsmamma..vet inte vad jag ska göra!!

Är också väldigt orolig över att andra ska vara elaka, då min son inte alltid säger ifrån när leksaker blir slitna ur handen o dylikt. Jag känner mig hysterisk som alltid sitter i närheten när han leker med andra barn och är alltid redo om något kastat och om en leksak blir stulen och min son inte säger något så gör jag det! Haha.

Nu har han börjat på dagis och det känns inte alls roligt, såååå många barn som kan vara elaka. Men jag tror att de lär sig att bita ifrån lite om de inte får hjälp hela tiden, min son har också blivit bättre ju äldre han blivit trots att han inte blir utsatt för elakheter så ofta.

Dina vänners barn låter galna :(

Jag har 4 barn, två som du beskriver att din son är, två som du beskriver att de andra ungarna är. Min slutsats är att man självklart ska vara stolt över det man tycker är bra hos sina barn men vara ödmjuk och inse att man haft en stor portion tur också :)

Men det man får göra är ju att vakta barn som inte förstår bättre. 1.5-2åringar är sällan eller aldrig medvetet elaka men däremot så kan de absolut göra dumma saker i oförstånd eller ta av ett annat barn en leksak med lite övervåld för att de ser en chans att få som de vill. Man får vakta, avväpna, flytta undan barn o s v.

Min äldsta som var som din son hade jätteproblem med ett barn vi umgicks med som inte alls var medvetet elakt men han var lite äldre, väldigt mycket större kroppsligt och det behövdes bara att han vinglade till när han passerade så flög min unge, eller att han försökte kramas så gick allt åt skogen och till slut så skrek mitt barn vid blotta åsynen av det här barnet. Min unge tog heller aldrig för sig eller försvarade något utan var ett synnerligen lätt offer. När barnet i fråga började dagis så ändrades det ganska fort till det bättre. H*n lärde sig ta för sig, bevaka sina intressen och stå upp för det h*n ville. Dock utan att vara dum mot någon utan barnet fortsatte att vara lika snällt ändå men med lite mer skinn på nästan.

Min yngsta är också som din son men som yngst av fyra så har h*n från start lärt sig bevaka sina intressen och freda sig när någon kommer för nära. Men annars är h*n på pricken som du beskriver din son. Så såna barn finns och är inte alls jätteovanliga.

Min går ju inte på dagis och jag är verkligen hel nojig bara att tänka på den dagen han ska börja där..hur mycket barn som helst och många som kan vara elaka mot honom. Jag blir bara så ledsen i hjärtat när jag vet hur snäll han är och vill inget ont alls och sen beter sig andra barn så mot honom :/
Jag vet ju att dom flesta barn gör ju inte det för att vara rent onda utan dom gör ju det för att testa men det spelar ingen roll, det är jobbigt vilket fall som.

Jaa, mina vänners barn är lite smått galna..men jag ska nog inte skylla allt på barnen..föräldrarna uppfostrar sina barn också och lär dom rätt och fel..eller åtminstone försöker..

Det räcker med att din son går på dagis, där lär det juh uppstå situationer som lär honom att man måste försvara sig ibland. Undvik dina vänners små galningar, det ger juh din son absolut ingenting förutom sämre självkänsla att umgås med dem. Håll utkik efter likasinnade barn som du kan ha playdates med om du tycker att det blir för lite med dagis annars så tror jag att han njuter och utvecklas mycket bättre med dig/pappa andra vuxna.
Alternativt lite äldre barn som är villiga att leka med honom som är snälla. Häromdan kom en 11 åring fram och lekte med min 2 1/2 åriga son på stranden i 3 timmar utan att tröttna och var så gullig mot honom att jag knappt kunde tro det va sant.  Bytte dagis för att min son kom hem 4 ggr med rivärken i ansiktet utan vettig förklaring av personalen. Nu på den nya förskolan så pratar han om en pojke som knuffar honom så dit ska han inte heller tillbaks.