Hur kan man vara mörkrädd i vuxen ålder??

Ha små myslampor tända och sluta se skräckisar

Jag är också rädd men inte för spöken utan för ev inbrott. Vi har haft inbrott i garage och ladugård otaliga gånger och jag tänker att nu tar dom huset också.
Men för att slappna av på kvällen när jag är själv så har jag smålampor tända och så brukar jag kolla på film i sängen tlls jag somnar, typ Bridget Jones då slipper man ligga lyssna och fndera över minsta ljud. 

Min familj åkte iväg i tre dagar. Tyckte det var sååå skönt att ha huset för mig själv... På dagarna. Barikerade mig i sovrummet om kvällarna med mycket komisk film!

Hunden fick prompt sova i sängen

Jag måste somna med tvn på sleepläge, gillar inte alls att ligga och bara vänta på att somna i mörkret.

Jag är också mörkrädd, blir mycket bättre när man slutar kolla på skräck.

Iövrigt har jag vissa lampor tända, där jag vill att det ska lysa upp samt kör igång TV:n som bakgrundsljud. Oftast somnar jag med den på också. Men visst hade det varit skönt att bara kunna koppla av i mörkret...

Min mamma ar 59 ar gammal och vagrar an idag att sova ensam for att hon ar sa morkradd.. Och jag ar likadan, tycker det ar laskigt till och med nar jag ar uppe sent och maken sover i sovrummet haha..

skönt att höra att jag inte är ensam!

Har ingen tv i sovrummet just nu :/ Måste inhandlas snarast! Blir lättare att somna om man ser nåt roligt o trevligt som ni skriver.

Maximum: usch låter inget vidare att ha inbrott. :( 

Jag tittar inte ens på efterlyst eller nyheter när jag är i Sverige om jag vet att jag sen ska sova ensam. Ha radio på och lampa tänd om du inte har tv eller kanske har du bärbar dvd eller dator och kan se nåt?

Jag är dödligt mörkrädd. Spöken!
Har bualappen under sängen varenda natt och ingen del av kroppen får vara utanför täcket för den kan ju bli uppäten, eller något annat hemskt. Skiter nästan knäck ibland när katten hoppar upp i sängen.

Kan ligga där stel som en pinne, svettandes och ryckandes för varenda litet ljud. Hemskt är det. Även när sambon sover brevid ;)

Ändå har jag inte sett skräckfilmer på några år.

Har sagt det flera gånger, att om jag var ute och gick i mörkret och en våldtäktsman hoppar fram ur buskarna hade jag blivit mindre rädd än om det var ett spöke.

Nä 6 inbrott på 8 år är ingen hit.
Fast jag känner mig trygg i huset när jag vet att hunden sover där nere.
Har du ingen hund eller en som du kan låna av tex dina föräldrar?  

Jag hade tidigare (men också det i vuxen ålder) problem med mörkerfobi och gick på kbt-behandling för det. Jag är fortfarande mörkrädd men nu kan jag hantera det och jag har inte längre fobi. Så det är mitt tips om du känner att det är helt ohanterbart, sök hjälp via kbt.

Kunde varit jag som skrev.
Jag är såååååå vidrigt mörkrädd så de finns inte.
Slutade kolla på skräckfilmer för ett antal år sen men de spelar ingen roll för jag minns dom lika tydligt som om dom gick på tv...
Vi har både vind och källare i huset och man hör hur de ofta låter, knakar och knarrar speciellt från vinden.

Spelar ingen roll heller om min son är hemma, eller våra hundar och katter... är lika rädd... och ligger och tvingar mig själv att vara vaken tills de ljusnar eller tills jag inte kan hålla ögonen öppna... 

min man jobbar dessutom natt nu till veckan och jag kmr alltså va ensam på natten med son och djur i 5 nätter irad...     ser INTE framemot det...    

Oj vad jag känner igen mig. Jag är 24 och är också mörkrädd, jag är i princip aldrig rädd för rånare eller yxmördare eller sånt som faktiskt kan inträffa, utan jag är också rädd för övernaturliga saker som jag vet är fullkomligt omöjliga.

Har tidigare inte kunnat sova om någon del av kroppen sticker utanför sängkanten och ibland när jag ska sova (eller om jag vaknar upp på nätterna, vilket jag gör ganska ofta) så brukar jag inbilla mig att det är "något" i sovrummet eller i lägenheten och att varelsen kommer komma inrusande i sovrummet så snart den upptäcker att jag är vaken. :S

Det här kanske låter löjligt men jag har börjat visualisera att det finns en osynlig barriär som sträcker sig runt sängen, oavsett vad som nu skulle kunna vistas i sovrummet så kan det inte röra mig så länge jag ligger i sängen, och även om en hand eller en fot råkar sticka utanför sängkanten så är barriären töjbar och formar sig efter det som sticker ut så den skyddar mig ändå. Har tränat på det under en tid och nu så känner jag mig faktiskt tryggare när jag ligger i sängen. Och inför sänggåendet om jag är rädd eller orolig så brukar jag nynna för att inget kan skada mig så länge det finns musik som låter eller någon som sjunger. Kruxet är bara att jag alltid glömmer bor sångtexterna när jag försöker sjunga bort rädslan. Men det hjälper lite i alla fall. :)

Uppdatering: Jag överlevde ;)