Pappa, som var helgalkoholist...
Usch, måste bara få skriva av mig, nu när jag suttit och läst en annan kvinnas story om sin mamma som är alkoholist.
Det blir en story här med, som sagt, men jag hoppas ni har ork att läsa.
Jag och min syster växte upp med en pappa som var helgalkoholist. Peppar peppar har vi alltid haft en stark mamma, som har funnits där. Det har varierat mellan att vi bott hos pappa varannan vecka, vissa perioder ingenting, och sen en längre period varannan helg.
Våra föräldrar separerade nämligen, eftersom pappa inte kunde vara ärlig med sitt drickande, utan gick ner i källaren eller garaget och drack. Man lär sig att läsa av sådant..
De helger vi var hos pappa, såg pappa oftast till att köpa hem en Lord Calvert på fredagen, eller möjligtvis lördagen. Öl vart det ibland, även vin någon gång då och då, men groggen var väl smidigast just för att han själv kanske gillade det bäst, och att han nog trodde att han kunde dölja spriten genom det.
Jag och min syster lärde oss precis vart han förvarade alkoholen, vi smög ner och kollade hur mycket han hade, och kunde ju självklart gå ner och kolla senare hur mycket som var kvar. Självklart var vi säkert smånervösa att han skulle se att vi var nere och kollade hur mycket han hade kvar.
Pappa somnade lätt på soffan, eller gick och tog sig en tupplur, när han hade druckit endel. Han vart aldrig våldsam, men väldigt tjattig, upprepade saker och jag har även fått höra att kollegor till honom undvek att gå ut o festa med honom, då de visste att han vart jobbig.
Det har hänt att jag och min syster ringt till mamma, gråtit i telefonen och bett henne komma och hämta oss, vilket hon gjort ett par gånger. Nu ska jag väl tillägga att hon bodde max en kvart ifrån pappa (peppar peppar där också.). Dock gjorde ju detta att mamma knappt aldrig vågade ta ett glas vin när vi var hos pappa, för hon visste ju inte om hon skulle behöva åka.
Det jobbiga var den gången vi var i våra farföräldrars stuga, och pappa drack och somnade. Vi "lånade" pappas telefon och ringde till mamma och grät, men hon kunde ju inte sitta och åka ett par timmar för att hämta oss. Usch!!
Mamma har många gånger försökt prata med pappa, förklarat att vi mått dåligt av allt, försökt få med honom att prata hos någon (men det ville han inte, då sticker man ut och måste ta upp sina problem...)...
Ett år åkte pappa fast hos polisen, då han körde bil dagen efter, lite för tidigt. (I vanliga fall var han noggrann med att vänta till e.m. på tex. söndagen med att köra bil, så han var riktigt ordentlig i trafiken och så.). Detta under sommaren, och fick vara utan körkortet ca 2-3 månader. Detta skämdes han oerhört över mot oss, och prata med mamma i första hand, så hon fick berätta för oss.
Sista gången vi träffade vår pappa var en midsommarafton. Han hade lovat att han inte skulle dricka något, inte ens en liten snaps. Mamma kom och lämnade oss på förmiddagen. De skulle ha en stor fest på området, där han bodde, och vi skulle dit. Emellan åt försvann pappa, gick hem och drack lite, och kom tillbaka. Detta hade jag och min syster redan då luskat ut. Till på köpet bjöds han på snaps och så (som man som medmänska kanske gör ibland, till gästerna...). Tillslut gick vi hem, när pappa var hemma. Möttes av att han lagt sig och sovit. Satte oss vid tvn en stund, och sedan började berusade personer från festen komma och banka på rutorna, plinga på dörren, ropa osv. Vi gömde oss, då vi inte ville att de skulle se oss osv.
Därefter ringde vi mamma, som kom dit snabbt. Hon skrev ett brev till pappa (jag minns i stort sett att det handlade om att hon inte ville att vi skulle vara där när han gjorde som han gjorde, och att han nu fick välja...). Vi åkte sedan hem till mamma.
I November samma år ringde polisen till mamma. Pappa var försvunnen, och nyckelknippa med mera låg kvar hemma. Redan här förstod vi att han nog inte var i liv. Pappa var försvunnen i 3 veckor, till dess att en man som skulle hugga julgran hittade honom död i skogen. Efter obduktion fick vi veta att han inte hade någon alkohol i blodet, och detta var en stor lättnad. Men den vintern, och det närmaste halvåret var inte lätt. Mamma gjorde ett stort arbete med att plocka ur pappas hus, och begravning, och allt.
Jag måste ändå tillägga att vår pappa var fin på andra sätt. Han hade två sidor. Han var en ordentlig man på jobbet, som skötte allt till punkt och pricka. På jobbet hade man nog aldrig kunnat misstänka att han var helgalkoholist. Vi var stolta de gånger, på tex släktkalas, när han var den som var nykter (för att han skulle köra bilen...). Han var snygg och fräsch för sin ålder och var alltid pråper med rena, snygga kläder. Han skötte sitt hem lite smått pedantiskt, och var en riktig djurvän.
Men sådant här sätter spår i livet.
Jag är glad att han aldrig behövde bli gammal och sjuk, men jag önskar att han kunde levt än idag, men utan alkoholen. Jag önskar att han om ett par månader hade kunnat få bli morfar och glad (jag är i v 33). Men jag kan tyvärr inte förändra detta. Jag kan bara försöka leva på de glada minnena.
Jag önskar ingen en sådan här uppväxt. Att behöva dölja för klassen och kompisarna. Att inte våga ta med en kompis hem till pappa över en helg, för man vet inte om han dricker sig full. Att inte kunna berätta i klassen på måndagen om alla "roliga" saker man gjort på helgen.
Och jag vill inte inte att mitt barn ska behöva växa upp med något liknande. Min sambo kan ta en öl då och då, fler någon gång, men han vet om min bakgrund, och förstår när jag tycker det är jobbigt. Och jag har gjort klart för honom, att skulle vårt barn hamna i samma situation, kommer ...bla bla... ske.