• Selma1966

    Tatuerade förksollärare - ja/nej?

    Jag brukar vara rätt konservativ har jag märkt. Men kanske har jag denna gåg påverkats av min nära kontakt med en systerson som driver en piercingstudio... Jag ser det som fullkomligt normalt att man är tatuerad i dagens läge. Piercad också, om det inte går till överdrift eller personen klagar på att barnen är där och rycker av nyfikenhet (skyll dig själv). De flesta tonåringar idag ÄR tatuerade eller piercade även om många är väldigt försiktiga och diskreta och inte har fem st i ansiktet. Det finns många högutbildade som har rätt ekivoka saker under kläderna också... Men när dagens ungdom växer upp lär det vara så vanligt så det troligen blir mode hos den tidens barn att inte tatuera sig... Men pensionärerna som tatuerade sig som unga på 80-talet kommer jämföra gamla synder på vårdhemmet.

    Minns dessutom en ung tjej på vårdlinjen - när jag jobbade på skola på 80-talet - som chockad klagade över en gammal tant på geriatrikpraktiken som hade en riktigt "snuskig" tatuering på insidan av låret... Tonåringens min var obetalbar. Tanten hade troligen tatuerat sig på tjugotalet... Man gjorde det även på den tiden, om än rejält dolt så bara den närmaste visste om det...

  • Selma1966

    Åsa: Jag har sett flera böcker på historiska tatueringar (ända från slutet på 1800-talet) med fotografier på sjömän, kriminella, prostituerade... men även DAMER... men visst då var de kanske inte adliga... utan fritänkare, konstnärer, författare... kvinnor som gick utanför ramarna... men det är oviktigt... Vi har kommit LÅNGT sedan dess!

  • Selma1966

    Åsa: att jag nämnde tatueringar förr var inte menat som att det var vanligt då. Snarare ett sätt att visa att tatueringar inte är en ny företeelse. Dessutom tyckte jag det var ett sätt att visa att så många går runt och tror att det bara är kriminella och lågutbildade som tatuerar sig men man vet aldrig vad som döljer sig under kläderna. Även en gammal farmor kan ha det... (Men du kanske vet mer om den kvinnans historia än jag?) Så på en förskola kanske några har synliga tatueringar medan det helt klart finns både föräldrar och personal som har några dolda...

    Många verkar tro att vi är först med det nu. Det kommer att komma och gå precis som allt annat mode. Men just nu är det så pass vanligt att ingen direkt höjer på ögonbrynen så länge man inte överdriver med politiska, rasistiska eller religiösa motiv. Sedan finns det många som inte tycker det är snyggt och det finns säkert arbetsgivare dom skyr synliga tatueringar pga gamla värderingar.. På min egen arbetsplats kryllar det inte av synliga tatueringar, men de finns... Dessutom har de flesta av innehavarna många högskolepoäng i historia, arkeologi, språk, turism. Jag som INTE har en hög utbildning är däremot otatuerad... men jag ser det som ett vanligt inslag i moder idag och inget jag reagerar på när jag sitter med som facklig representant på arbetsintervjuer. Har inte heller hört en enda chef kommentera tatueringar efter intervjuer.

  • Selma1966

    Åsa: Din kommentar om att man var eskortflicka om man tatuerade sig på den tiden var rätt tydlig markering av hur du uppfattade den gamla tanten. Så du var rätt bra på att dra alla över en kam. Jag menade INTE att det var vanligt på den tiden. Men återigen, det hände... Jag tyckte det var en lärorik anekdot och den har fått många sedan dess att fundera ett snäpp vidare när man inbillar sig att kvinnor, tanter, högutbildade, präster eller andra inte bör, får, vill eller har tatuerat sig. Idag är det VÄLDIGT vanligt. Så tagga ner. Jag brukar se mig själv som rätt tråkig och gammaldags men just nu framstår du som en gammal besserwisser som mer vill märka ord genom att punktmarkera mig än diskutera ursprungsfrågan i TS.

    Tatuering blir mer och mer vanligt. Jag känner banktjänstemän, chefer, sjömän, förskollärare, föräldrar, egenföretagare, tanter (som en gång var unga och tatuerade sig på 70-talet) och andra som alla tatuerat sig eller uppskattar andras tatueringar även om de inte gjort det själva.

Svar på tråden Tatuerade förksollärare - ja/nej?