Varför ses måttligt religiösa personer ibland som fundamentalister?

Mkt bra fråga, det undrar jag med, jag är muslim men har kristna vänner som hånas på det viset. De pratar om sina tro med mig dock inte när andra vänner är med... De vågar nog inte håna mig för då blir det diskriminering men de känner frihet att göra det eftersom de har "samma" tro....

Det handlar om vilken relgion man tror på, själv tror jag på en liten relgion åt New age hållet och har aldrig blivit sedd som fundamentalist.

Jag tror att det i mångt och mycket har att göra med att många anser att mycket av kristendomens grund är fullkomligt orealistisk. Jungfrufödsel, återuppståndelse och vattengående är saker som jag inte tycker att vuxna människor ska ta på allvar, och därför kan jag säkert dra alldeles för stora växlar av att någon kallar sig kristen.

Jag håller inte med. Möjligtvis är namnen på högtiderna tagna från kristendomen och judendomen, men själva firandet har nu för tiden, för de allra fresta, ingen religiös koppling. Jul är ju till och med ett förkristligt ord som visar att högtiden fanns där långt innan kristna kyrkan kom med i bilden. Annars har jag svårt att koppla julgran, julklappar, påskris, jultomte, godisägg och matfrosseri med den kristna kyrkan. Jag brukar ha en julstjärna i fönstret, annars tror jag intet i mitt julfirande kan kallas kristet. 

Medlemmar i Svenska kyrkan är de flesta (om siffran 70 säger något om när du är född)i din ålder inte av eget bevåg, utan antingen döpta eller automatiskt registrerade på grund av sina föräldrar.

Sen undrar jag alltid vilka dessa "kristna grundvärderingar" är som tydligen skiljer sig från andra mänskliga värderingar? 
 

Det handlar om att tro, det handlar inte om att om det är rimligt vad de tror, tycker jag. Bara för att jag tycker att det är orimligt va "vuxna" tror ska jag inte håna, det där är inte vuxet! hur ska vi lära våra barn att mobba och håna är fel då om vi vuxna bär oss åt på detta vis?

Nej, självfallet ska man inte håna. 

Säger man att man är kristen uppfattas det nog som att man faktiskt tror på kristendomen och det som ingår i den som jungfrufödsel, Jesus gick på vattnet osv.

Om man bara har någon diffus gudstro men inte tror på de mytologiska berättelserna om Jesus bör man kalla sig för något annat än kristen.
 

Naturligtvis är vad som tros på av betydelse; den som tror på något riktigt fånigt kan helt enkelt framstå som en fåntratt.

Om det fåniga är så spritt att det nästan blivit norm finns det all anledning att lyfta fram det i ljuset så att folk ser det för vad det är.

 

Jag tycker inte att det alltid är fel att håna det som är både löjeväckande och skadligt för verklighetsuppfattningen. All satir är till exempel hån.

Då är det fritt fram att mobba? Bara för att jag tror att il rosa byxor är snygga och blir inne eller att tror på fröken? Eller att tro på tomten? Eller att tro på Gud? Eller att tro på utomjordingar?eller att inte tro på gud...listan är lika lång som antal människor på jorden.,,Vem bestämmer vad som är fånigt och var är dennes gräns går?

Intressant, att höra. Sedan kanske det är värt att fundera varför man finner det nödvändigt att säga "jag är kristen, muslim osv ", på det sättet är vi alla från början indoktrinerade att tidigt säga vad vi är (sociokulturellt) utan att vi (de flesta) egentligen är eller kommer att vara (religiöst) . Jag anser att man skall ifrågasätta på varför man håller på och säger vad man är utifrån dessa religioner när man i religiös mening verkligen är inte, har inte tagit ett aktivt val. Jag anser religiösa som människor som ändå någonstans gjort ett val i livet, valt en religion aktivt för sin egen skull genom vissa slutsatser bortom det sociokulturella men medan andra överför uttalanden som "jag är..." står som "sheep in a heap", följeslagare. På ett sätt ger det då stöd åt fundamentaliser som är ett annat ord för religiösa. Frågan är kan man vara religiös utan att vara fundamentalist?